Är jag Kellogs Frosties Tigern?

Hej hej.

Har haft den mest underbara julen med familjen Holst-Ternevall-Kjerulf-Colleander-Windblad. Låt mig ta hemmavistelsen i punktform:

- Innan jul var det mycket fixande hemma med julgranen (eller blinggranen som jag vill kalla den), julkolan, klappar, städa, massa mat etc. etc. Men fick tid att träffa Calle och vänner samt Jonatan på Copacabana i Hornstull. Inte som Edenborgs (sorg) men det var mysigt ändå. Underbart underhållande att se en arg Calle. Dessutom blev Jonatan glad för ugglan jag hade köpt honom i London

- Julafton. Jag och Ylva somnade om i hennes säng efter det att vi kollat innehåll i strumpan. Sen åkte vi på Julbön i Ocarskyrkan. Det var fint men vi hamnade mitt i pälsbältet där alla kände varandra och kindpussades. Sen hämntades Anders och Jennie för att åka hem och käka lunch och sen se på Kalle då både Ylva och Anders somnade i soffan. Paketöppnandet tog 2 timmar. Galet men kul. Böcker var igen årets julklapp.

- På juldagen skulle vi till pappa för julfirande. Men innan han kom och hämtade upp oss så kom Kakan och Lina på besök. Jättemysigt att träffa alla igen och det dracks te och käkades godis. Ska bli kul med nyår och hänga med Lina efter det att hon kommer tillbaka till Stockholm. Att de förhoppningsvis kommer till London ser jag fram emot.

Hos pappa blev det lunch med hela julbordsätandet igen. Jag föräter mig alltid på sillbordet och misslyckas äta köttet. Grr. Det var jättekul hos pappa då vi var i stort sett hela gänget förutom Linus och Tobbe med familj. Det delades ut julklappar och lektes lek. Det var den här när man har namnet på en känd person i pannan och sen ska gissa vem det är. Därav Anders-citatet som rubrik. Jag har inte skrattat så mycket på länge. Pappa tror dessutom att man menar mumintrollet när man ger ledtråden "på livets symbol, finns i kylskåpet". Så se upp när ni öppnar kylskåpet nästa gång. Kan vara ett mumintroll istället för kalles kaviar.

HEMMA!

Jo jag kom hem igår, efter massiva köer på Heatrow och ett försenat flyg landade jag på Arlanda kvart över sex och möttes upp av mamma och tomas. Vi åkte hem och det var underbart att komma tillbaka, speciellt när huset är så fruktansvärt fint. Åt god middag (de jäklarna hade köpt hummer) och gled runt i mina nya A&F kallingar med älgar på.

Sen gick jag över till Tallinn och där var hon, belle, lina, lotta, anna och persson. Underbart.

Nu har jag packat upp och ska bege mig till pappa.

Det kommer inte bloggas lika mycket nu när jag är i Stockholm men lite grann ska jag nog smattra ner. Men hör av er nu!

Flight SK532

Jo men så har man checkat in och har boarding Passet framför sig. Landar 17.20 imorgon om allt går väl.

Igår var det stort partaj på studentbaren så folk stod utanför mitt fönster och sjög 70-tals disco klockan halv tre på morgonen.

Trött.

Ska ta avsked av Lindy, Cindy och Gail idag. jättekonstigt.

snart hemma

Hej mycket hej.

Om bara ett par dagar är jag hemma i Stockholm igen. Yay! Så nu är det en del avsked som ska äga rum. Igår hade vi julmiddag och lite julklappsutdelning. Det var mysigt. Jag fick en uggla och en termos. Vi käkade massa god mat och drack gott vin.

Annars var jag fruktansvärt trött igår. Galet. Men jag lämnade i alla fall in allt som skulle lämnas in vilket är väldigt skönt. Nu har jag bara en novell till den 8.e januari kvar. Får plugga en del när jag är hemma också, Den ska jag skicka på posten tror jag.

Nu sitter jag och Louise på Foyles och latar oss. Ska sätta igång med novellen snart...

död

Idag ska jag lämna in alla dessa saker jag hållit på med den senaste tiden. Jag är fruktansvärt trött på detta nu. Men är i princip klar, måste bara korta ner en grej.

Har bara jobbat med detta den senaste tiden. Eller vi var ute i lördags och kom hem 6 på morgonen igår. Men kul hade vi.

Jag ska försöka skriva något vettigare imorgon men har inte sovit så mycket de senaste dagarna så all energi går åt i att skriva klart.

Ikväll ska vi dock ha julklappsutdelning.

Men lyssnar i alla fall på katjas spellista åt mig, östermalmstantpop

Lovely

Läs Sarah Kane's Cleansed. Kan vara det vackraste, äckligaste, starkaste, vidrigaste, mest underbara som någonsin skrivits för teater.

Jag vet hur jag ska göra med pjäsen och min lärare sa i princip tummen upp även om det var uttryckt och formulerat på släpig arty brittiska och ett gäng yeeeeeah.
Så nu ska jag skriva om pjäsen. Jag ska låta Stefan blöda till döds på scen och sen återuppstå för att kunna snacka vett i Sasha. Ska dessutom låta Sasha vara en banksnubbe som samlar ihop självmords-själar. Detta funkar bättre än Dr Phil doftande pjäsen så som den var innan. Nu är det mer klös i katten.

Nu ska jag sova men först lite modern hippe flumm

http://open.spotify.com/track/3pSmzL2u3vM8osXGVV9vnf

Ångest och lycka inom mindre än ett dygn

Fick tillbaka min hemtenta om melodrama/western igår. Jag fick 4 då 1 är det högsta. Det innebär att jag hamnade på högsta nivån. Det gjorde mig jäkligt glad och stolt igår, lättad.

Men idag känns det som jag fått ett knytnävslag i magen. Hade handledarmöte med dramaläraren om min pjäs. Den funkar inte. Han sa att jag försöker skriva ett realistiskt drama om människor som egentligen inte kan kommunicera men allt de gör är att prata med varandra. Jag måste hitta en ny form vad det nu innebär. Jag måste hitta ett sätt att visa att de inte kommunicerar. Det kanske inte ska vara genom realism... GAHHH!

Jag förstår honom men hur faaaan ska jag göra detta. (förlåt Ylva)

lunchpaus

Ug!

Nu har jag vart väldigt kass igen. Jag ursäktar. I fredags fanns det inte mycket att skriva om. Jag satt i mitt rum och pluggade. Alla förutom jag och Lindy var i Paris eller Berlin så det var väldigt tyst. Vi lagade räkor och chilipasta till middag och såg på Scrubs ett tag för att sen återvända till var sitt rum. Jag skrev på min hemtenta och hon såg Amadeus.

Men igår var det andra bullar. Vi spenderade hela dagen ute på stan. Tog bussen vid nio på morgonen och tog bussen hem igen vid midnatt. Saker att göra i London om man är väldigt effektiv:

- Åka till Notting hill för att gå till Portobello Market då Lindy hade presenter att köpa. Portobello är min favoritmarknad än så länge med antikviteterna och de underbara secondhand kläder torget. Det är det bästa vintagekläder stället jag någonsin besökt. Jag har en favoritsnubbe som ser ut som badly Drawn Boy och har de mest underbara kläderna. Jag köpte min gröna tweedjacka av honom. Igår hade han en fantastisk svart 50-tals kappa men den kostade 85 pund.

- Vika av marknadsgatan och hitta ett underbart café/mataffär/restaurang/prylshop med endast organiskt odlade produkter. Åt lunch där.

- Försöka ta bussen tillbaka till centrala London men misslyckas och tar tunnelbaka istället-

- Gå till Café Nero för en eftermiddagsfika/flykt från regnet.

- Besöka National Portrait Gallery och glo på kända porträtt helt gratis. Bäst var bloomsbury gruppen och fotografierna.

- Köpa te i en butik i Covent Garden

- Äta fantastisk set-menu mat på en restaurang i Chinatown. GOTT!

- Gå på bio och se Glorious 39 som jag fortfarande inte kan avgöra som bra eller dålig.

- Hem och se Have I Got News For You innan jag slocknar.

Idag (vilken överaskning) sitter jag på Foyles och pluggar. skriver klart min hemtenta för Communicating In film vilket är en analys av Himmel Över Berlin av Wim Wenders. Lewis sa att han skulle joina men jag tvivlar. Detta är som rubriken föreslår min lunchpaus. Morotssoppa.

This was very good.

Torsdagshälsningar!

Åh vad jag blir glad över att lyssna på Spanarna, speciellt Jonas Hallberg. Han kom in på Gateau en gång. Jag sa till persson hur jag kände igen den där mannen och att det kunde vara den där på radio. Persson sa att vi skulle vänta tills han öppnade munnen. Jo men visst var det Jonas Hallberg. Jag ångrar att jag inte tog hans autograf. Men hade vart lite läskigt för hans fru som var med honom. HEJ JAG OCH MIN PAPPA TYCKER DU ÄR JÄTTEBRA! Stalkervarning. Jag och pappa hade nämligen en relativt lång diskussion i bilen till Rombo i somras om hur mycket vi tyckte om Jonas Hallberg. Han är ju så rolig.

Men Helena von Zweiberk (varför ett sånt lustigt svårstvat namn?) hade en spännande spaning som är ytterst relevant för människor i min situation. Detta med kramandet och hur man hälsar på andra människor. Tycker det är en källa för nervositet hemma men när man är i utlandet ställer man det hela på sin spets. Hur gör man? Hur ska jag veta vad denna människas kulturella bakgrund dikterar när det kommer till hälsningar? Vi har setts två gånger förut och skrattat ihop, innebär det en kram då? Hur länge? Hur intensiv eller vad man nu ska kalla det? Som tur är umgås jag inte så mycket med folk från de södra delarna av Europa eller andra delar av kindpussbältet för det är något som förvirrar ännu mer än kramar. Hur måga kindpussar ska man ge? Hade svårt för detta när jag var i Dublin minns jag. Spanjorerna, Italienarna och Polackerna hade alla olikt antal kindpussar. Det varierade mellan 3 och 1 men ibland glömde jag bort hela konceptet med kindpussar och förolämpade säkert en hel hög med spanjorer. Sorry Sorry we don't kindpuss in Sweden. Åhåjaja.

Annars är min andra favorit i spanargänget Per Naroskin, psykologen som alltid blir så driven med av de andra. Hade en spaning om kalendrar som var mycket givande.

Jag vill också vara med i spanarna. De verkar ha så kul. Jag är föresten som ni förstår efter detta inlägg egentligen medelålders när det kommer till radiosmak och annat skoj. P1 är en källa för inre frid numera. (en mening jag aldrig trodde jag skulle formulera)

Ni som spanar på bloggen (lite dåligt med kommentarer på senaste) har väl sett hur jag ändrat och lagt till saker. Jag har lagt upp länkar till några favoriter jag ber er att spana in. idag vill jag speciellt slå ett slag för http://www.asofterworld.com/ som är världens roligaste lilla seriestrip. Calle tipsade om den och nu är jag fast. Är nog ett yttrande av min sjuka humor men varför inte. Dagens geniala post:

Idag har jag frusit hela dagen då vi satt på ett av våra favoritfik Yumcha som har öppnat ett nytt café i Camden. Det är så fruktansvärt kallt där inne men jag fick mycket gjort då det inte fanns något internet. Yumcha har väldigt gott te. Sedan gick vi till en tysk julmarknad i Hyde Park. Väldigt surrealistiskt att se massa tyska saker presenterat i plastig form mitt i London. Man kunde dricka gluwine. En sorgerlig tysk man stod och plonkade på en synt och sjöng tysk ompaompa pop helt ensam när vi kom dit. Men när vi gick ut var det ett gäng indier som dansade runt framför honom och jag tror han log. Då vart jag glad.

P.S. Appropå mitt användande av vart glad i den sista meningen har jag en fråga. Phoebe och Izz har lagt märke till hur skandinavierna (Louise och jag) använder oss av past tense (jag har blivit en sån hemsk människa som inte kommer ihåg vad saker heter på svenska) när vi vill kommentera mat och kläder. Är det så? jag tror man säger att "det här var gott" eller "åh va fin den vart". Det låter tydligen konstigt på engelska. D.S.

Motsatsen till skridskor.

Hej.

Faster Malin skickade ett långt mail med feedback som var jättebra, konstruktivt och allmänt nyttigt. Hon hade samma problem med pjäsen som jag har. En karaktär känns bara platt och enfärgad, språket var alldeles för högtravande för folk som är instängda i den situation jag beskriver samt att slutet var skumt.

Så då har jag ändrat ännu mer och fixat till den så att den kändes rätt bra när jag lämnade in den till min lärare idag. Nu den sista veckan ska vi ha handledarmöten eller tutorials som den heter på Engelska. På tisdag ska jag träffa min drama lärare och min novell-lärare. Så får se till att skriva tills dess.

Men jag känner att det här är det jag vill. Manusskrivandet har helt slukat upp mig och mina tankar kretsar runt dessa karaktärer jag skapat. Det är väldigt svårt att skriva drama men herregud så givande.

Dessutom ska det skrivas en critique till pjäsen och novellen där man ska skriva om hur man skrev spektaklet. Hur tänke man? Vad strök man? Varför har jag valt att skriva det såhär? Herregud. Hur ska jag veta hur jag tänker?Det ska jag försöka skriva ikväll medan de andra är och åker skridskor i Hyde Park. Känner inte för att få ont i fötter och bak efter 52:a vurpan. Men ingen har i alla fall ringt och frågat om jag spelar hockey här. Väldigt bra att britter inte gillar hockey. Finns ingen fotbollsspelerska som heter Erika Holst vad jag vet.

Annars så känns det hemskt o-juligt här. Det är första december för guds skull. Men jag har inget julpynt och det är ingen snö att tala om. Fast nu har det dock blitt kallt vilket jag välkomnar. Man kan fortfarande vandra runt i leggings och kofta men nu behövs även vantar och man känner den kalla luften när de dras ner i lungorna. Underbart tycker jag medan aussie tjejerna huttrar och tittar på varandra med skräck i ögonen då de tänker på hur kallt det kommer vara uppe i norden i jul/nyår. För en gångs skull är inte jag den frusna.

Snart kommer jag hem och fryser i Stockholm. Folk har roliga uppfattningar om Stockholm förresten. Phoebe och Iz undrade hur vi ska ta oss fram på nyår då det kan vara svårt med båtar. Men det finns ju broar. En annan fantastisk tjej, harriet som går samma drama skriavande klass som jag, hade en teori om ihopfällbara båtar som man har på ryggen när man inte behöver dem. Mycket båtar blir det.

Nu lyssnar jag vidare på Neil Young och knattrar vidare på mitt tangentbord.

Babel i våra hjärtan

Först en uggla jag fick av Phoebe. Den heter Barry. Phoebe fick bestämma. Men i hemlighet så heter den nog något annat jag inte funderat ut än.

Hej igen.

Jag sitter här med min pjäs och filar på orden. Tar bort, lägger till. Ändrar ord och meningar, flyttar på dem. Isolerar dem. Undrar om detta överhuvud taget kommer bli något. Men jag har efter att pappa pratat med Malin skickat den till henne så att hon kan läsa den och ge feedback. Alltså faster Malin som skriver manus som levene.

Igår tog jag en paus i allt detta och åkte till Camden med de andra. Det regnade och var väldigt mörkt. Men jag hittade en fantastisk sak som jag totalt kärat ner mig i. Han heter Neville och är en elefant gjord av sten som tydligen någon människa i Nepal gjort för hand.

Neville har bra smak när det kommer till TV.

Neville kan se stor ut om man tar foton i grodperspektiv. Eller är det elefantperspektiv?

Neville kan sitta/stå vackert.

Dagens jobbiga grej är nog annars att jag var dum nog att sova med öppet fönster i natt. Det regnar och stormar ute. Jag hade mina biblioteksböcker och dvder i fönstret. De är blöta nu. Järnspikar. Har ställt upp dem mot elementet och hoppas på det bästa.

Ja Ja, jag ska uppdatera

Efter vissa påtryckningar från Tomas så kommer här en uppdatering om vd jag har gjort de senaste dagarna.

I torsdags som många andra torsdagar åkte jag och Louise ner till London för att plugga (verkar helt okapabel att göra detta i mitt rum. Då satt vi på Yumcha nere i Soho som har gudomligt te och idag satt vi på Foyles jazzcafe då Izz hänkadde på för första gången. Hon gillade det starkt.

I torsdags hade Urban Outfitters även 20% rea så vi gick dit och shoppade lite.
För att jag är en sådan nörd så köpte jag den här t-shirten:

Som är en referäns till den här tavlan:

Vilket jag tyckte var genialt. Men sen på kvällen när amerikanskorna bjöd in på Thanksgiving middag så myckaddes jag spilla ner den lite. Men det gick bort, nästan. Det var kul förresten, riktig kalkon och hela baletten.

Igår så pluggade jag på dagen och lagade hallonpaj (den där vanliga) vilket gick riktigt bra trots att man inte har någon aning om hur varm ugnen är.

Jag gick även och såg film på BFI, Los Lunes al sol som handlade om ett gäng spanska hamnarbetare som fått kicken. Riktigt bra. Till min förvåning så satt de andra tjejerna i baren på BFI då de inte lyckades komma in på Ministry of Sounds speciella skriskoåknings-dj happening. Alla som kommer hit och hälsar på kommer bli medsläpade till BFI. Det är fantastiskt.

Nu har jag även fixat alla julklappar som ska fixas och känner mig allmänt nöjd över det. Det är bara tre veckor tills jag kommer hem igen. Jag ser fram emot det.

Tack Tomas för bilderna du skickade!

Bilderna från The Ritz:

http://www.facebook.com/album.php?aid=173288&id=665356284&saved

Kändisspaning fick en helt ny innebörd

Hello!

The Ritz var flott värre. Kände mig något felplacerad som om de skulle kicka ut mig när som hellst. Speciellt när vi kom dit, herregud. Dessutom ville aussie tjejerna (de enda som vart där förut) och holländskan Lindey ta kort på dem själva utanför. Det klarade jag inte av, gick raka vägen in. Visst är det häftigt att vara på The Ritz med det är ett hotell, inte en turistattraktion (det ska vara i alla fall).

När vi kommer in blir vi uppassade av jag vet inte hur många herrar i frackar som visar oss till var vi ska vänt och sen hämtar oss för vårt bord etc. etc. Man fick välja mellan massa olika teer och fick smörgåsar, scones och bakelser. Gott var det.

Men idag fick jag höra världens bästa grej. Jag missade mitt seminarie igår pga The Ritz så jag bad Lewis att hämta upp min novell som vi äntligen fick tillbaka. Men min lärare hade valt ut min novell som en av de tre som skulle läsas upp i klassen. Lewis fick äran eftersom han skulle hämta upp den. Enligt en annan kille i min klass så älskade vår lärare den eftersom den just var så enkel och handlade om mänskliga relationer och problem istället för att folk skulle springa runt och skjuta på varandra eller liknande. Blev väldigt glad. Nu måste jag bara utveckla den till en 2000 ords novell men det ska inte vara så svårt.

Dessutom föll jag och Phoebe för frestelsen som heter Kiera Knightleys scendebut med Damien Lewis som motskådespelare. Dagen efter att jag kommer tillbaka till London i januari ska vi se The Misanthrope av Moliere. Tokdyrt men här ska man se riktiga kändisar. Reine Brylofsson på Pressbyrån i all ära men detta är Kiera!!!

The Ritz

Jo dårå. Ska till The Ritz nu och dricka afternoon tea. Tata!

(bilder av detta kommer garanterat att postas)

Nu glömde jag vad Dan sa till Ylva men det var roligt.

Söndagshälsningar!

Jag hade en sån bra bloggtitel för detta inlägg men glömde bort vad det var. Järnspikar.

Jo så Yvlan och Dan sitter nog i nån solstol på andra sidan atlanten och smuttar på drinkar i 30 graders värme. Då tänkte England att de skulle få sig en dos av riktigt nordeuropeiskt pissväder. Det regnade så hälften vore nog. Men det var himla kul att se systern och Dan. Efter ett misslyckat försök att ta tunnelbanan (inte bra att vara rooky på en lördag när det regnar) så kom de tillslut till deras billighetshotel där jag satt och väntade.

Vi käkade på en bra pub vid British Museum, vi vandrade runt och dreglade över kläder i Covent Gareden, hittade efter mycket om och men Dans skjortbutik Pink, gav upp och satte oss på en Pub i Soho och fick mamma och tomas att boka en biljett till Ylva för deras Londonweekend i Mars (nu kommer det bli Skottland 2007 all over again!, hittade en fransk restaurag som hade jättegod mat (ylva vann med anka) och satte oss på en holländs pub som var majoriteten männ (var det gay eller bara bromance?)

Så en helfestlig dag med mycket sitta-på-pub-tid. Tyvärr var min kamera död i batteriet så får vänta till Ylva skickar hennes bilder.

Nej syster jag orkade inte skriva med juristspråket denna gång. Vart Hossis konstiga talspråks svenska igen.

Idag har jag inte gjort ett jota. Lite plugg men that's it! Klunkat i mig kaffe och lyssnat på spanarna.

Jonatan ville läsa mera.

Här kommer en metafor jag skrev för novell-seminariet


Language is a body. It’s a living organism. It breathes, it smiles and it sings. It can be looked at as a whole or you can examine the different parts. It comes in many shapes and colours. You can change it into another but it is painful. As you try to change it you might end up chopping a bit of yourself off. You will always remember how it looked like from the beginning. It does change over time but you’ll always have the same skeleton. Language can brake but it can also be mended again. It is the base from which you look at the world. It is structured in a particular way for a reason. It has taken generations to evolve and has grown over time. As a body, language can be looked upon with different eyes, is it vulgar or is it perfectly normal? Is it beautiful or is it the ugliest thing? It can find itself belong to someone or banished from somewhere. It is the definition of a single human being, its borders and limitations. It is the details that make it, the shape of a shoulder, the pronunciation and rhythm of it. To master it can be a challenge for both toddlers and pensioners.

Man kan se ända till Mariannelund!

Så idag var jag och Catarina (brasiliansk tjej, väldigt söt och trevlig) och upptäckte St Pauls Katedralen. Den är fantastisk. Både i sig själv och som en symbol för Brittisk krigsanda under VK2 då den lyckades med bedriften att vara obombad när kriget var över.

Jag tände ljus för farfar och morförföräldrarna, nu brinner det för er i London också. Men saken är också den att man ska liksom klättra upp i toppen av St Pauls för att verkligen uppleva den. Mina ben var en aning skakis efter den bedrifen. Cirka 200 trappsteg men oj va fint det var. Man såg vida omkring på denna stad som kallas London. Jag kan fortfarande inte riktigt inse att jag ska vara här under en sån lång tid och att det verkligen är på ett sätt mitt hem nu.

Sen promenerade vi till Piccadilly och chacka marmelad och ingefärskakor på Fortune & Mason, kolla runt lite i affärer utan att köpa nåt och gick och åt sushi i Chinatown (antar att det fanns plats för japanerna också). Sushi var gott, har inte ätit det sen jag kom hit.

IMORGON KOMMER YLVA OCH DAN! TJOHOOO!

BFI - mitt vardagrum i London

Tjo!

Jag så inte dokumentären igår. Jag hängde hela dagen på BFI's café/bar/resturang för att se "The White Ribbon", en tysk/österikisk film som vann stora fina priset i Cannes. Det handlar om ett par obehagliga händelser i en tysktalande (man får aldrig riktigt veta var den ligger) by innan utbrottet av första världskriget. Väldigt vacker och väldigt obehaglig.

Men jag satt där i en snorgrön soffa i ett flertal timmar i alla fall och stakade ut pjäsen min ännu mer. Nu känns den lite mer logisk men det är fascinerande den där processen att forma något som kan stå för sig själv utan att tippa över pga felkonstruktion eller annat jobbigt. Nu ska jag bara skriva dialogen. Ni läser rätt, dialogen har jag inte skrivit än men nu vet jag precis vad som ska hända och varför. Karaktärerna kan jag nästan se framför mig, hur de ser ut, luktar och låter.

Runt omkring mig satt branchfolk och pratade om diverse saker som skulle säljas BBC hit och Channel Four dit. Jag vill också! Berätta för mig hur ni gör! Ta med mig!

att blanda ihop kreativiteten

Nu är det många bollar i luften. Massa bollar blir det. Ny novell, pjäsen och hemtentan med analys av film.

Men pratade med min lärare om mina ideér för pjäsen och han gillade det. Jag ska låta den utspela sig på Heathrow och ha ett gäng karaktärer från olika delar av Europa och låta dem vara instängda och vänta i en hotellobby då en storm har drabbat London. Symbolism javism. Det ska handla om ett modern Europa med allt vad det innebär. Hur folk måste kommunicera på Engelska och om de kan kommunicera med varandra. Min lärare ville dock att jag skulle åka till Heathrow och göra efterforskningar. Mailade nån adress jag hittade på deras hemsida och frågade om hur de gjorde när stormarna kommer men har inte fått svar. Men känns skönt att jag på ett sätt fått grönt ljus för den. Har mest planerat den tills nu. Skrivit ner vad jag vill ska hända och vissa delar av dialogen. Imorgon ska jag sätta mig ner och skriva då vi ska ha med oss den första av 10 sidor nästa vecka. (jag tror jag upprepar mig en massa här men skit samma)

Imorgon ska jag nog åka ner till BFI för att utyttja mitt medlemskap. Har inte sett så mycket filmer jag hade planerat för det har vart så mycket annat. Men nu går det en dokumentär om Liverpool som Mark Kermode sa var förra årets bästa film.

Att blåsa bort på Leicester Square

Jojo. Jag och Izz gick och såg på film i Lördags kväll och det har varit lite galet väder här. Det var en storm som svepte förbi de brittiska öarna och hej vad det gick. Stolar blåste hit och dit vid uteserveringarna (!) på Leicester Square. Nu blåser det igen så jag nästan flasha baken då vinden tog tag i min tjol på väg till biblioteket.

Så här mycket blåste det i Wales i helgen:

Men vi såg 500 Days of Summer vilket var en såndär mysig amerikansk indiefilm med underbar popmusik, referänser till Belle & Sebastian, söta kläder och allmänt rolig. Dessutom var det en festlig Springsteen referäns och de kallade varandra Wherter (alltså Goethe, Roland hade vart glad)

Igår handlade jag och Izz på Asda och sen försökte jag plugga. Gick sådär fram tills cirka 11 på kvällen då jag kom på hur jag skulle göra med pjäsen. Fortfarande inte helt klar med planen men kommit en god bit på väg.

Det är som om att man sitter och väntar på insirationen och när man vänder ryggen till så tada! Då kommer den.

Idag ska vi se Du Levande av Roy Andersson, vi såg Sånger från andra våningen förra veckan. Jag skrattade nog högst av de som satt omkring mig vilket var underhållande i sig. Jag älskade den filmen.

Morons

Hemtentan klar och jag är nöjd med den. Ta i trä *knack knack*

Men bara för att man bor i London kan man ju inte missa åsiksmaskinen:

Mormonmode
This is an important message from the Opinion Machine to mormon missionaries visiting Stockholm. A new chapter of ”The Book of Mormon” has been discovered! It reads as follows: ”Backpacks are practical when doing missionary work abroad and dark suits are stylish but thou shalt not mix them – thus angering God and making yourself look like a socialdemokratisk lokalpolitiker.” So the next time you risk making the fasion faux pas of combing a backpack and a suit, ask yourself: ”What would Jesus do?” The Opinion Machine can assure you that he wouldn’t be caught dead, or resurrected, in an outfit like that.

hahaha. sett jättemånga mormoner i London. de tycker väl att detta är syndens näste eller liknande....

A pleasant surprice

Jag älskar det här stället.

Den äldre mannen (afroamerikan med världens djupaste coolaste röst) som satt mitt emot mig har nu gått men inte utan att haft en liten pratstund, önskat mig lycka till och gett mig en klapp på axeln.

Vi har nämligen just upplevt en väldigt bra liten jazzkonsert tillsammans. Jag berättade inte det i det tidigare inlägget men det förbereddes för konsert på scenen som är precis brevid mig när jag kom hit. Först fattade jag inte vad de höll på med men allteftersom Foyles fylldes av massa gamla jazzrävar och mer och mer utrustning släpades upp på scen gick det upp för mig. Jag hade glömt bort att det är Londons jazzfestival och eftersom detta är ett jazzcafé.

Så en 81 årig krutgumma från USA och en fantastisk pianist hade en liten minikonsert på en halvtimma rakt framför näsan på mig. Hon sjöng fantastiskt, var klädd helt i svart sammet, hade armband med leopardmönster, djuplila läppstick och leopardmönstrade tofflor som matchade armbandden. Underbara historier om att växa upp i Detroit och som 14 åring springa efter alla coola musiker.

Men som den äldre mannen sa innan han gick:

Now, back to work.

Who are the characters?

Nej men nu har jag inte bloggat sen i onsdags. Vad kan det bero på? Jo. Det har i princip inte hänt någonting. Idag är den första dagen jag lämnat Oakwood och Cockfoster på hela veckan. Vi har en hemtenta som ska in på måndag och jag har haft stora svårigheter med att skriva den.

Jag tror jag är lite rädd för det. Visst gick det bra med recensionen och jag har ju trots allt skrivit liknande hemtentor på svenska tillräckligt mycket för att veta hur det skall göras. Men ändå. Dessutom får den bara vara 1500 ord vilket är väldigt lite för en sådan kompex fråga:

"Explore some of the ways in which American genre films embody themes and ideas that can be considered ideologically significant. Refer in detail to a minimum of two screened films."

Gahhh. Men jag har nu tillräckligt mycket och sitter och filar på den på mitt vanliga häng; Foyles Jazz café. Jag borde vidda mina London vyer men det är så lätt att bara åka hit och sätta sig ner. Sitter mitt emot en äldre herre som läser böcker och dricker vin. Jag trivs.

Men jag har fortfarande inte fått nån feedback på min novell men hoppas på att få veta något den kommande veckan.

Förutom novell och olika hemtentor (har också ett grupparbete, gah) så är den stora grejen det manus vi ska skriva för en teaterpjäs. Jag har tonvis med idéer men vet inte riktigt hur jag ska förverkliga dem. Jag vill skriva om Europa, om språk, om att leva med sitt andra språk och kanske om Berlinmurens fall för 20 år sedan.

Som forskning har jag sett dokumentärer om Berlin på BBC iPlayer och läst massa artiklar i The Guardian om EU. Jag måste lämna in en plan om hur scenen (eller en kort pjäs, vi ska skriva 10 sidor) ska se ut på tisdag.

Spånskivan i tajts?

Vi har en städare som städar kök och badrum varje dag och ens rum en gång i veckan. Preoblemet är att han tycks vara lite dum i huvvet. Jag har egentligen inte pratat med honom men han har läskig blick och tar alla saker i köket. Han börjar städa 9 varje dag så om man gör som jag gjorde idag och tog sovmorgon (till kvart i nio istället för 8) så får man snällt vänta med sin frukost om man inte vill bli stirrad på av spånskivan. Det är mitt nya smeknamn för honom, ska lära de andra det. Spaaaunshkiiivan. Kommer bli festligt.

Eller så glider man bara runt i tajts. Tycks vara den brittiska ungdomens absoluta favoritplagg. Tajts och en topp. Har börjat med det själv när man är hemma, väldigt bekvämt att glida runt i leggings och kofta. Men folk går omkring i centrala London med det. Inte att jag är moralkärring och tycker att det är HEMSKT! Nej, jag är mer imponerade över att de vågar, "här är min rumpa och det står jag för". Det är inte bara smala snärtor som spriger runt med det, britter är ju rätt feta. Det roliga var att ibörjan, innan vi hade lärt känna amerikanska tjejerna Cindy och Gail hörde Louise hur Gail pratade på telefon i sitt rum (man hör allt här, även det man inte vill höra). Gail klagade på hur alla sprang runt med tjts och t-shirt. USH! Men hon är trevlig, pratar bara precis som en amerikansk high school film och är lite naiv men väldigt rolig att vara med.

What is the pleasure of time?

Jag har ju pratat om det men inte riktigt vågat. Men nu jävlar (förlåt Ylva). Min novell som kanske är kass, jag har inte fått tillbaka den från läraren. Är jag nöjd med den? Jag vet inte, tror det. Känns inte som det bästa jag skrivit men det är nånting med den som betyder...något. För den som vet så finns det massa element i den som är bekanta.


What is the pleasure of time?

The sun has not yet risen; the world outside the kitchen window doesn’t want to present itself. In the early dawn the old wooden house just seems like a lonely ship of light in a sea of darkness. The large oak standing beside it can’t be seen but you can still smell the wet leaves and sense the rain falling lightly in the early morning hour. This is not unusual for a lonely village outside of Kopparberg, Sweden in this time of year. Inside, the kitchen is filled with a strong smell of coffee; the floorboards creak as a man in his late sixties shuffles about looking for his glasses in the cupboard in the corner.
She knows how this scene looks like. She has seen it many times in her soon to be middle age life. She, Frida Williams is lying in bed in the room next to the kitchen listening to her father. Frida haven’t slept a minute the whole night and guesses that her father is in the same position. It was a beautiful funeral; she has to give him that. It was exactly as her mother would have wanted it, simple with the whole family from both Britain and Sweden attending. But a funeral is always a funeral and now both Michael and her mother were gone, half the family is dead, but no use lying here thinking about it. The snoring of her two teenage sons is clearly audible as she climbs out of bed and put on jeans and a jumper to join her father in the kitchen.

- Hello dad, she says as she steps into the kitchen.

- Oh, hello Frida. I didn’t realise that you was up as well. You couldn’t sleep? Her father turns around to look at his daughter with a faint smile.

- No. I couldn’t.

- Sit down and have some coffee, he says as he turns his back to her.

The room turns silent again. Frida walks up to the kitchen table and sit down at one of the chairs looking at her father as he now tries to put on a fire in the old stove by the sink. Matthew Williams is a thin man that despite his age and now slightly crocked back still has a quite striking stature, like he was a statue in ancient Greece. But as he bends down to pick up the firewood from the basket his movements are slow and he drags his slippers after him. As he reaches out for the wood fresh ink stains on his hand is made visible for Frida.

- What is that? Have you started working again dad? I thought you said you stopped when mum got too weak to help you set up the press, says Frida with a smile of recollection on her face.

- Yes I did, her father says as he puts the firewood into the stove.

- But what changed?

- I got some help, says Matthew as he lightens the fire.

- From whom?

- From Nilsson’s kid down the road. You remember that blond thing that used to play with Blackie? He’s a young man of twenty now. Strong hands, like Michael. Matthew stands up letting out a sigh and walks over to sit down by the table.

- Why didn’t you tell me? I mean I love that you are working again but I could have sent the boys up over the summer. They love it up here.

- Yes but you are busy with work and I didn’t want to steal them away from their father.

- Yes their father of course. Frida stands up and walks over to the window, looking out at the dark yard.

- I’m Sorry, her father says as he looks down at the table.

- You always find ways to bring up my estranged husband. Brilliant dad. Thanks.

The familiar silence settles in again as Frida walks out of the kitchen, goes to the living room, places herself in the sofa, leans back with a hand on her forehead and closes her eyes. The only thing she can hear is the cracking of the fire and the rain against the windows. But after a few minutes the creaking sound from a chair being pulled out from under a table and how slippers are being dragged along the floor reaches her ears. Her father sits down next to her. He places his hand on her right hand that rests on her lap.

- I thought about leaving your mother you know, he says slowly.

- Why do you tell me this now dad?

- Do you remember when she was ill?

- Yes I remember. When she couldn’t do anything but cry. How we tried to help, the smell of her breath.

- I’m ashamed of it but I nearly moved back home to London then. I stood at Arlanda with my bag packed and a ticket in my shirt pocket.

- Why didn’t you? Ask Frida as she turns to her father.

- I couldn’t leave you, could I? I couldn’t leave your mother. I swore that I never would. You should have seen her Frida. Her hair smelled like roses and she had deep red lips. Her father even gave me a profession, something to call mine. I am glad we had fourty years together, that I didn’t leave her. That I stayed. All that time.

- What is the pleasure of time anyway? I could not stay any longer dad, it was too much.

- What?

- I didn’t see myself with him anymore. I couldn’t do it, says Frida as she rests her head against her father’s shoulder as if she was a child.

The daylight is slowly making its first appearance in the distant horizon washing over Frida and her father as it was a white wave of light coming through the birch trees. It hits their faces and she feels as if she can breathe again. As if this tension in her has in some ways disappeared. She thinks of her mother but looks at her father and smiles towards him. He smiles back and the vast landscape outside the window seems to come even closer than it has ever done.

Lättad

Jag fick tillbaka min recension jag lämnade in förra veckan idag. Det är den första stora grejen jag får tillbaka. Novellen hade inte läraren hunnit med att rätta (han hade inte rättat någon) så den får jag senare.

Men recensionen. Jag fick 8 av 20 då 1 är det högsta (jag vet, knäppa britter) vilket betyder att jag precis tog mig in i Upper Second Class som var 5-8.

Min kommentar jag fick av läraren var:
"Some good points and choices, and a clear engagement with the play. Feels as if it slightly skims the surface - perhaps less generalized discussion + more consentration on the scene would have helped. Still very promising work."

Alltså iga kommentarer om det jag var mest orolig över, språket, men jag gjorde det ultimata universitets rookie misstaget att inte gå djupare in i saker och ting. Gahhh! Jag kunde ha fått högre betyg relativt enkelt om jag bara hade tänkt som vanligt. Men jag är ändå nöjd och framförallt lättad, jag kan göra detta.

Annars är det mycet mycket plugg just nu. (som vanligt, det är mycket mer än hemma). Har en hemtenta till på måndag och så har vi ju scenen ur en pjäs som ska skrivas med tillhörande kritik(in den 14 dec) och den slutgiltiga novellen som ska in den 8:e januari med tillhörande kritik. Men det är ju detta jag vill så är glad ändå.

Helgen då mamma och tomas kom och sa hej

Hej igen!

Jag har haft en jättebra helg då jag fick mitt förta besök här i London då mamma och tomas ville komma och se hur jag hade det. Jag tror de konstaterade att jag har det rätt bra här.

I fredags mötte jag upp dem utanför deras hotel och vi spenderade dagen men att gå runt i de centrala delarna av London. Det sjuka var att mamma säger bara några minuter efter det att vi mötts att hon vill köpa ett par skor åt mig, ett par vinterskor. Fantastiskt! Jag blev väldigt paff, hade inga föraningar att detta skulle ske. Var bara glad att de hade tagit med mina gummistövlar. Det roliga var att vi lyckats tajma in det så väl att den gata vi vandrade ner för råkade vara fullsmockad med skoaffärer. De hade ett hotel ovanför Covent Garden. Så vi hittade efter ett tag letande en affär som sålde miljövänliga skor som hade ett par jätefina varma bruna skinskor som inhanlades. Sen vart det lunch och besök på Foyles och andra ställen. Mamma köpte en väska på samma ställe som förra gången. För middag hade jag bokat bord på en nyöppnad resturang som fick väldigt bra betyg i en tidning jag läste. Hix som den hette hade fruktansvärt god mat och vi käkade trerätters med musslor, fisk och chokladmouse. Det var den bästa middagen på väldigt länge. Sen var jag så trött att jag åkte hem med en väska med prylar som mamma och tomas hade tagit med från Sverige.

Jag läste Horace Engdahls essä samling på tunnelbanan hem och det kändes nästan som man var hemma på Littvet igen och gick på Rolands romantik föreläsningar.

På Lördagen åkte jag tidigt ner till Covent Garden och mötte upp dem för att gå och köpa biljetter till nån show för kvällen. Det blev 39 steps då Lejonkungen var fullbokad. Vi åt jättegod frukost/Lunch på Paul (den där underbara kedjan från Frankrike som jag och Charlotte köpte Macarons på i södra frankrike förra sommaren). Men enligt Tomas så var deras croc monsieur alldeles för torr och skulle minsann laga en mycket godare hemma. Upp till bevis!

Sedan kom höjdpunkten när vi åkte och tittade på Tower of London, något jag velat se sedan jag var en liten historiebesatt barnrumpa och kunde rabbla alla svenska kungar från Gustav Vasa och framåt. Men detta var häftigt. Hur stort och pampigt som hellst. Att bara gå omkring där alla dessa kungar och drottningar verkligen levt var stort. Jag ville mest veta var Thomas More hade suttit fängslad då jag tycker han var den mest spännande karaktärern i "The Tudors"... Nej han är väldigt fascinerande som verklig historisk person också så när vi smet med en guidetur och kom in i kapellet där Thomas More och Ann Boylyn ligger begravda vart jag väldigt nöjd.

Innan 39 steps åt vi på en inte lika spännande restaurang men maten var god och en av alla tusen svenskar som åker hit för att jobba var vår servitris. 39 steps var riktigt bra och sjukt rolig. Väldigt imponerande rent tekniskt och Tomas skrattade så mycket att han kom till det där stadiet då det låter som han ska kvävas. Efter vi hade sagt hej då åkte jag hem och kollade på "The Tudors"

Idag har jag inte gjort mycket alls förutom att plugga i mitt rum och gått och handlat på Tescos.

Bilder från detta och Edinburgh kommer att finnas på facebook.

skypeoman

Tjip och hej och välkommen till Oakwood.

Nu var det dags att blogga igen dårå. Men annars har jag skypat som en galning de senaste dygnen. Fick min kamera att fungera och har sen dess fått se hur kakan bor (väldigt fint i Lund men krya på ögonen dina), hur det ser ut hemma och Katjans lägenhet ser ut en dag i tidig november. Kan inte alla människor skaffa skype! Host harkel Tallinn, Belle, pappa, anders etc. etc.

Igår gjorde jag ännu en av mina utflykter till Londoncafé för att plugga. Drog med mig Louise och vi satte oss på Foyles Jazzcafé som har blivit lite av mitt häng. Det var väldigt fullt så efter ett tag kom en äldre brittisk herre med en laptop och satte sig brevid oss. Charmigt med en 70-åring med dator tänkte vi. Men saken var den att han började fråga Louise om ALLT. Trots att vi förklarade grundligt förstod han inte att man bara kan radera ett par bokstäver och ord och inte behöver starta ett nytt dokument hela tiden. Alltså var han fast i skrivmaskinens idévärld vilket är helt förståligt men ganska irreterande när man själv försöker plugga.

Var och handlade på Asda idag då jag ska laga middag. Asda är som Willys fast något bättre. Men de har sjukt mycket färdiglagad, färdighackad, helt enkelt färdig mat och man ser hur britterna är rätt tjocka för att uttrycka sig snällt... Man ser alltid massa mammor med sina barn när man är där, men mammorna är ofta yngre än jag... Det är något annat än Lidingö centrum...

Imorgon ska jag möta upp Mamma och Tomas på deras hotel vid Covent Garden klockan 12. Det ska bli kul.

Mer bilder

Ett mycket bra hörn i mitt rum nu. Där har du din whiskey pappa, till höger. Killen i Whiskey affären sa att den var god, jag litar på det.





Barbros present. Se det som jokern i Shlagern/en rysk spion/personen som sänt in brevet till bullen/folk inblandade i rättegångar etc. etc. Det finns en bild men personen är fotad ur en sån konstig vinkel att man inte riktigt fattar vem det är. Mr/Miss X om ni så vill...

feber, släng er i väggen!

Nämen kors i taket! Här postas det inlägg så det brinner i knutarna. Tänkte att jag skulle leka modeblogg med utlovade bilder.

Klänningen jag köpte på Portobello Market. Har ett öppet hål i ryggen men det var svårt att fota.

Kofta!!!

Min gröna tweed jacka jag köpte på den fantastiska secondhand delen av Portobello Market. Kolla efter killen som ser ut som Badly Drawn Boy. Han har bäst saker.

Klännig med muminmotiv från Camden.

Läkarväskan från den marockanska affären på Portobello Market.

ja tycke deh äh väldi bra

Här är Alejandro för de som inte fattar mappreferänsen.

The Hero With A Thousand Faces

Nämen hejsan.

Dagen har spenderats mest i en bok om man kan uttrycka sig så. (detta är min blogg så jag gör det, ha!) Åkte efter att ha beställt filmer från amazon (bara sånna jag behöver för en uppsats. Stagecoach och Doglas Sirk Box. Jajamensan, precis som ni vet så handlar det om den ultimata western och en box med melodrama filmer från 50-talet) ner till Covent Garden och damp ner i en soffa på Cafe Nero. Måste vara en av de bästa (av de relativt ytterst få jag testat) Cafe Nero (kedja som Starbucks) i stan då det är ett stort ljust rum med massa platser och utsikt över en gata med massa folk att glo på. De har även en toalett. Hur bra som helst.

Sen traskade jag runt på stan och köpte pärmar och mappar för att leka Alejandro Begström och en gigantisk relativt billig kofta på Zara eftersom jag i stort sett levt i min svarta kofta och kände för att ha nån att byta med.

Det är något speciellt med att sortera papper som gör mig glad. Nu kommer Tomas att garva. För det mesta så har jag alla i en hög. Men det är ju inte så praktiskt. Så nu köpte jag supermapparnas supermapp med olika fack som man kan märka. Underbart. Dessutom en papperslåda för alla lösa grejer. Kände mig löjligt nöjd när jag hade sorterat saker och ingenting var i vägen.

Ett tips bara; gå inte nära Oxford Circus om ni inte vet exakt var ni ska gå och har kraft nog att stångas med hela Londons befolkning. Idag var det dessutom ett jippo i och med att A Christmas Carol har premiär där snart. När man talar om trollen.

Vad önskar ni er i julklapp? Jag vill ha tid nog att hitta bra billiga grejer utan att stressa rumpan av mig.

Dessutom bör alla som lyssnar på podcast på iTunes kolla upp Mark Kermode. Världens roligaste filmkritiker.

Att svära i kyrkan.

Vårt internet krånglar igen vilket gör det ostdigt och svårt att hantera. Därför har jag inte lyckts installera skype eller svara på Ylvas kommentar om att jag ska sluta svära när jag skriver. Du har rätt, det inlägget var ovanligt svärordstätt. Men folk svär som sjömän här konstant så antar att det har smittats av sig på min svenska.

Att inte ha skype är dock frustrerande och får mig att vilja svära.

Hemma, var ligger det nånstans?

Det här med att kalla platser för hem är ganska intressant. När vi åkte till Edinburgh så blev London relativt de vi kallade för hem. Jiz sa hela tiden att hon inte ville åka hem. På vägen till Skottland så kändes det som att vi lämnade hemmet.

Stockholm är alltid hemma, den mest hemiga platsen för att uttrycka sig konstigt. Men här utgår man ifrån Trent Park, Oakwood och det blir då hemma i UK.

Konstigt det där med att flytta utomlands, perspektiven förändras.

Förresten så har min Engelska förbättrats avsevärt sedan jag skrev det där inlägget om hur jag kände mig osäker. Nu har man kommit in i det och jag känner mig mer självsäker när det kommer till att använda vissa uttryck. Joe i min klass hävdar att jag blir mer engelsk för var dag som går. Nej jag har inte blivit huligan eller förändrat min kemiska sammansättning till tweeed. Andas ut.

I don't wanna go home!

Hej mycket hej igen.

Sitter i mitt rum med en mugg te och är fruktansvärt trött. Jo man kom ju hem imorse efter en nio timmar lång bussresa från Edinburgh. Vi hade en helt fantastisk weekend. Låt oss lista upp ett antal punkter:

- Bussresor är inte kul. Speciellt inte om folk i ens grupp lätt blir åksjuka.

- Caldedonial Backbackers i Edinburgh är jättebra med trevlig personal och gratis frukost. Men se upp för arga sydafrikaner när ni tvingas dela rum.

- Om man är fem personer med olika erfarenheter av en stad så blir det lätt ganska tressigt för den som ska vara guide och får alla frågor om vad olika saker är för något. Gahh!

- Skottar är bäst på att göra buisness på sitt kulturella arv.

- En av världens största whiskey samlingar finns i Edinburgh och tydligen kan whiskey smaka kakor.

- Jag har present till Barbro!!! (och till pappa...)

- Elephant Cafe (god lammpaj) och Mary Kings Close är fortfarande fantastiska aspekter av Edinburgh. Samt vodka baren som jag och Ylva hittade för två år sedan.

- Edinburgh lir en enda stor gatufest på Halloween (som firas dagarna tre) och folk springer runt utklädda till de mest fantastiska sakerna.

- Fulla skotska och irländska män tycker amerikanskor är jätteattraktiva med tanke på hur Cindy och Gail omringades.

- Espionage på Victoria Street är en väldigt rolig klubb med kul musik.

- Man kan träffa folk från Oklahoma på de mest konstiga ställena.

- Lena doktorerar i London och bjöd mig på te. Men läskigt var det att inte få tag i de andra tjejerna för ett tag.

- Jag älskar Edinburgh

- Ska lägga upp bilder på facebook.

Please Mr Dj, shut up!

Student baren ligger i princip precis utanför mitt fönster. Vilket innebär att det brukar vara ett jävla liv när det är fest. Nu tog vi tjuren vid hornen och gick faktiskt själva när det var halloween party igår. Det var kul men jävligt varmt och det var en av de muppigaste DJerna jag någonsin stött på. Denne man pausade hela tiden i musiken för att få folk att skrika olika saker. Vilket de gjorde men va fan. Låt oss höra musiken.

Dessutom är det bara att konstatera att dessa britter dricker som inga andra på denna jord. Jäklar va fulla och dreggiga alla var. Det var ett slagsmål som från början hade handlat om olika uppfattningar rörande fotbollsramsor. Britter, Fotboll, Öl och slagsmål. En inte alltför ovanlig kombination.

Nu sitter jag och filar på det sista med novellen som jag ska lämna in idag. Sen ikväll klockan 11 går bussen mot Edinburgh.

gerald är tillbaka!

Nu ska man bara fixa till datorn så att den känns som ens egna grej. Först och främst. Spotify!

Det passar ju bast sa

Tjena!

Idag ar jag gladare an jag var igar for fy fan va stressad jag var da. Datakillen hade inte hort av sig och de jakla universitetsmanniskorna hade planerat tva introduktioner pa samma tid nu i eftermiddag.

Men da fick jag lana Catarinas dator sa att jag kunde bli av med en del uppgifter (analyserade introt av Seventh Seal och skrev ett idiotiskt scenario som i princip var jakligt inspererat av Boston Legal for jag var lat) och har den aven ikvall sa att jag kan jobba vidare med novellen som jag faktiskt skrivit forsta utkastet till.

Jag ringde datakillen imorse och han sa att det skulle orda sig. Han hade bytt ut saker och ting och skulle idag installera mjukvaran. Kommer nog kosta mer an 50 pund som han sa fran borjan men jag far min dator tillbaka! Gladjedans och allman lycka!

Pratade aven med min larare om den idiotiska situationen med krock av biblioteksgrej och kameragrej. Han sa att det var lugnt om jag ignorerade biblioteksgrejen. Vilket jag kunde inse att han skulle saga men igar var allt bara lite for mycket.

Men nu kan jag fokusera pa novellen och vi ska faktiskt aka till Skottland i helgen! Nasta vecka har vi reading week vilket i princip innebar en massa plugg och att Tomas och Mamma kommer under helgen.

Nej nu ska jag lamna biblioteket for lunch.

tata.

P.S.
Nar jag far datorn tillbaka ska jag bli battre pa att ladda upp bilder, lovar.
D.S.

Vad gør man nær man ska skriva novell på en norsk dator? Jo man sitter och læser igenom katjans blogg och tænker på vad folk gør dær hemma. Men pratade med familjen før en timme sen då de hade søndagmiddag och firade Andersen.

Bror min sa något vist (som alltid, eller ibland eller vad det nu ær...har inte statistiken på mig); "Man vill høra allt som hænder hemma då man tror att man missar mycket men det gør man inte før det hænder ingenting"

Vilket stæmmer samtidigt som att man vill høra det dær vardagliga tråkiga som man missar. Konstigt hur varje detalj i vardagen kan verka så attraktiv... Som mina och katjans seminariepoesi. Let me give you ett exempel helt enkelt;

2009-02-12

innan jul var farmor döende
läkaren sade max två veckor kvar
sen blev hon frisk
sen, förra veckan var hon döende igen
max en vecka kvar sade läkaren
nu mår hon bättre
WTF
jag har kollat flygbiljetter till begravningen ju

herregud makabert är bara förnamnet

mamma säger Gud vill inte ha Djävulen hos sig
det kan nog vara sant
jag är rätt glad ändå
tydligen så har man ju ärvt ett sjukt starkt immunförsvar i alla fall

i Ryssland sägs det, att om man träffar Djävulen ska man stirra honom rakt i ansiktet

jag har gjort det några gånger

stirrat farmor i ansiktet

kanske därför jag är så sarkastisk

Att hijacka en dator

Hej!

Jo men sen Gerald la av så har jag fått låna datorer från Phoebe och Louse. Vilket innebær att jag ibland som nu ær norsk av mig och andra stunder engelsktalande.

Men jag har førsøkt jobba på alla dessa uppgifter vi har tills næsta vecka i helgen. Igår åkte jag in till Foyles och satt på deras jazzcafé och skrev i mitt block. Klottrade ner en novell som jag då var nøjd med. Runt omkring mig satt under de tre timmar jag var dær cirka 5 svenska familker. Alla måste ha læst DN's artikel om caféer i London. Som jag alltså...

Nær jag kom hem och skulle renskriva novellen var den ganska jobbig. Den kænns orutinerad och før snackig, ska ta och børja jobba på den nu. Idag har jag vart hemma och gjort klart Recensionen som førsvann nær datorn la av och læmnat in den øver internet. Jag har æven tvættat och skrivit en uppgift før morgondagens short story seminarie. Hær går det undan sørrni! Men novellen kænns læskig. Den ska jag læmna in på Torsdag och den ska vara 1000 ord lång, jag skriver alldeles før långt... Har dessutom ett par små uppgifter att læmna in på tisdag och onsdag. Gahhh.

Men køppte en intressant bok igår som jag spanat på rætt længe. Fishing in Uthopia av Andrew Brown som ær en bok som handlar om hans upplevelser i Sverige på 70-talet och hur han sett landet førændras sedan dess. Dessutom om hur han hittade ro i att fiska vilket inte ær så kul om man ska vara ærligt. Men konstigt att læsa om Sverige ur ett brittiskt perspektiv.

a list

Saker som har hant sen sist:

- Phoebe fyllde ar i onsdags och vi gick da och sag Phantom of The Opera vilket var kul men vi satt langst bak och ihopklamda bakom en rysk familj som inte kunde sitta still och snodde Louises Boots katalog vilket inte uppskattades.

- Igar satt jag och jobbade med en Review av Mother Courage hela dagen och sen kom Tom och halsade pa sa vi kunde ga och se Dr Parnaussus (den sista Heath Ledger filmen) pa bio. Den var helt underbar men maste nog se den en gang till for att fatta allt.

- Vaknade upp imorse och skulle satta pa datorn... den fungerade inte. Jag kunde inte logga in pa windows. Efter en del panik och spring ner till biblioteket sa kunde jag ringa universitetets datasupport pa ett annat campus, Hendon. Jag fick aka dit vilket tog ett jakla tag och traffade en jattesnall kille som kunde kolla pa den. Den tycks vara helt korrupt i mjukvaran sa han maste totalt installera om den. Alltsa ar min Review borta. Jag som verkligen har jattemycket till nasta vecka har lite panik. Sen ringde han igen och sa att det nog ar fel pa hardvaran ocksa eftersom han inte kunde fa kontakt med harddisken blabla. Jag har svart att forsta hans engelska pa telefon. Men han skulle gora allt for att det skulle funka och sa att han skulle hora av sig pa mandag. Men tank om den inte gar att fixa? Tank om jag maste kopa en ny? Kul. Speciellt den har helgen nar jag maste skirva Review pa 500 ord, short story pa 1000 ord och ett par andra hemuppgifter. Sitter pa Phoebes dator nu men far ga ner till biblioteket imorgon... jag borjade grata nar han ringde igen och sa att hardvaran ocksa va knas. Allt pa en gang.

- Tomas och mamma kommer om tva veckor, det ska bli kul med besok. Ylva och Dan kommer den 21 november for en snabbvesit. Ser fram emot det.

Edinburgh I'm coming back

Vi ska till skottland nästa helg! Tar nattbussen till skottland och bor på vandrarhem. Ska bli sjukt kul! De andra ska till Paris i december men det skiter jag i för jag har fan inte råd. Nu blir det resa och boende för cirka 70 pund vilket är sjukt bra. Nu måste jag sova.

Kram

Gårdagen/Dagen:

galen amerikansk kille leker trubadur, sova eller inte sova, massa folk som väsnas när man väl ska sova, gröt, pervers pjäs av en tysk, läsa upp sina egna scener, gahhh recensionen ska vara inlämnad om en vecka och det är den första stora grejen, lärare med läskigt intensiv blick, frukost/lunch beroende på hur man ser på saker, onödig genomgång av datorer, jag vill dumpa gerald för en macbook, bob dylan, filmart an intruduction, jackson brown och inse vilka föräldrar som är ansvariga, snart laga lamm och svampsås och känna sig som 90-tals fredags mat på Ankarvägen.

Föresten hörni. Vilka läser den här bloggen egentligen? Ropa hej i kommentarerna vet ja! Vore kul att "se" vilka ni är. (jo jag vet, man drar sig för att kommentera som lat internetmänniska men jag skulle uppskatta det)

Att spendera en söndag

Hur spenderar man en söndag i oktober när man är i London?

Tate Britain är ett väldigt stort museum. Jag och Phoebe kollade in de nominerade för Turner priset vilket var kul att se samt impulstittade på lite konst runt om i museumet. Allt från Tudors tiden till 60-tals konst.

Sen skulle vi till Borough Market var det tänkt. Men den är stängd på söndagar. Fan tänkte vi då. Vad gör man? Jo man promenerar till Tate Modern och åker högst upp i huset och tar ett glas vin och tittar på utsikten. Sen lägger man sig på gräsmattan i solen ett slag och tittar på folk som yogar. Det var ett par som mer såg ut som en muterad människa med fyra armar och fyra ben med deras yogaövnigar. Det gör man. Sen traskar man vidare slentrianmässigt och tar en kaffe på starbucks då man fick en gratis kaffe där då man köpte the guardian. Sen slutar det med att man vandrar förbi Covent garden och tar tunnelbanan därifrån. Sen kommer man hem och äter middag som de andra har lagat och kollar på X-factor men mest av allt kollar man på BBC's nyinspelning av Emma som igår var på sitt tredje avsnitt.

Så gör man.

Desutom skulle jag bli hemskt glad om ni kom och hälsade på i November som vissa har hintat att ni ska göra.

Sitting people don't cause trouble

Såg Moder Courage igår. Den var tokbra. Kul att gå på Nathional Theatre och kul att se en någoslolunda nutida pjäs sättas upp. Fantastiska skådespelare och underbar musik. De hade en väldigt modernistisk, stram uppsättning där endast skynken med namn på representerade saker. Som ett stall bara var ett vitt skynke med stable skrivet i stora svarta bokstäver över hela. Men det var ett jäkla fingrande med olika props och liknande. Ska ta med er till den teatern om nån kommer hit och hälsar på. Kostadde bara 10 pund men man såg jättebra trots att det var långt borta. Brant sluttande balkong så att alla platser hade bra sikt.

Nathional theatre ligger granne med Filminstitutet så har hängt ganska mycket i Southbank, finns många kulturgrejer där nere med teatrarna, biograferna och festivalhallarna. Man hittar sina hörn i den här staden. Måste utforska mer men man gillar sina stigar.

Idag har jag bara suttit hemma och läst. Pluggat och skrivit på en del grejer men inte riktigt klar med dem än. ska skriva en scen med två karaktärer vi fick i uppgift att skapa förra veckan. Men det går trögt. Nu har jag ingen feber och huvudverk längre men hostan och tröttheten sitter i. Därför är det svårt att koncentrera sig då de känns som att hjärnan inte riktigt hänger med i svängarna.

Imorgon ska jag och Phoebe förmodligen gå på Tate Britain (Moderns syskon som bara visar brittisk konst) om Victoria Line går att åka på. De underhåller tunnelbanan under helgerna så vissa linjer går inte att använda. Något man lär sig efter ett tag.

GRATTIS ANDERS!

idag är ingen vanlig dag för idag är det Anders födelsedag, hurra! hurra! hurra!

Jo men visst, idag har världens bästa bror fyllt hela 30 år. Grattis och hoppas att din och Jennies middag var trevlig. Vi pratatde nämligen på telefon en snabbis idag, min bror och jag. Jag skickade ett kort (som tydligen inte har kommit fram än, jäkla Royal Mails strejkande brevbärare), ett sms och gjorde en alldeles speciell Anders-spotify lista. Nu vill Ylva ha en också. Den kommer, har just börjat.

Annars var det idag den första dagen sen i måndags som jag stack näsan utanför Gubbay Hall, mest för att jag var så fruktansvärt uttråkad men också behövde fylla på mitt medecinförråd, köpa fler böcker för uni och hämta biljetterna för morgondagens teater.

Puststånkflåsutmattad vart jag av att gå upp för trapporna till bron som ligger vid emankment. Den trappan har jag tagit reltivt enkelt förr så jag kände mig om en 70-åring idag. Väldigt kul. Men mår i alla fall bättre. Måste sova ut ordentligt inatt då jag imorgon ska vara på Cat Hill hela dagen för en introduktion till kamerautrustningenblabla som är OBLIGATORISK!

Men jag köpte faktiskt filmen jag missade då den verkade jättebra och var på rea. Den var turkisk, inte polsk som jag sa till Anders. Dessutom testade jag ett av caféerna som var i DN guiden som mamma och tomas skickade. Jättebra jazzcafe på Foyles.

Dessutom tror jag gårdgens greker som hängde i the common room tog världsrekord i ljudnivå i storleksklassen 20 pers. De lät som minst 100. ajajajaj.

feber

Ligger i min säng och lyssnar på podcasts vilket är det enda jag har energi till. Känd mig hängig igår och vaknade mitt i natten med extrem feberfrossa och kunde inte somna om.

Jag vet inte om jag har feber nu men förmodlingen. Känner mig öm i hela kroppen och har ont i halsen trots att jag har tagit medecin. Missade lektionen och bibliotekintroduktionen och kommer förmodligen missa morgondagens eftermiddags lektioner. Detta suger då jag missar så mycket. Man misar mycket mer här än hemma om man misar seminariere. Måste se till att se filmen vi ska se imorgon på ett annat sätt.

Men alla tar hand om mi och har gett mig te, lagat lunch och tvättat min tvätt medan jag ligger som en orörlig klump i min säng.

That would be 5 quid, Miss.

Hej igen!

Nu har jag faktiskt en vettig anledning till att jag inte har bloggat sen i torsdags. Jag skulle ha uppdaterat i helgen men internet har inte fungerat för någon på min våning sen fredags kväll. Helt ärligt.

Men nu sitter jag här på min vanliga måndagshåltimme. Hade lektion imorse, novellskrivande. Man skulle skriva samma historia utifrån olika point of views (kommer inte ihåg vad det heter på svenska just nu) men min andra person och tredje person sög så ska skriva om det. Tänkte att jag ska posta lite av det jag skriver här. Den uppgiften kommer sen när jag skrivit om den.

Annars har jag haft en händelserik helg. På Torsdagen var vi och såg Love Labours Lost på The Globe. Det var underbart att få se Shakespeare spelas på hans orginalspråk trots att jag inte fattade precis allt. Men bäst var det att få se det som det var tänkt från början. Det var en väldigt speciell upplevelse med att se skådespelarnas ansikten samtidigt som man såg publikens ansikten reagera på pjäsen i bakgrunden. En helt ny upplevelse. Dessutom är det fantastiskt att en modern publik fortfarande kan tycka att det är kul. Tro mig, de 400 år gamla skämten håller fortfarande. Som en påminnelse om att det var 2009 så flög flygplan då och då över The Globe så att den shakesperianska engelskan fick ett feat. flygplan tillägg. Det dova mullret blev en extra ljudmatta vilket var spännande. Andra ljud omkring mig var mest på amerikanska och spanska men det var inte så störande.

På fredagen så var vi på Brittiska film institutet och såg Himmel Över Berlin av Wim Wenders. Jag har sett den på dvd för ett par år sedan men att se den på bioduken var en fantastisk upplevelse. Jag drog med alla på det trots att de inte riktigt hade koll på vad det var men de tycks ha gillat den. Speciellt Jiz var väldigt berörd. Det irreterande är dock att de flesta barer och pubar stänger 11 eller 12 beroende om de kör den klassiska stängningstiden eller ej. Dessutom går sista tunnelbanan hem klockan halv ett. Så om man inte vill ta en jäkligt seg nattbuss hem måste man åka rätt tidigt.

Lördagen skulle bli Toms sitsta dag på Gubbay Hall (han hoppade av sin utbildning vilket är sorgligt då en i vår grupp har försvunnit och jag kan bara tänka mig hur det kommer bli när de andra åker hem i jul eller efter första året) så vi drog till Portobello Marcet i Notting Hill igen. Förra gången jag var där så köpte jag i princip ingentig. Men nu när jag hade spanat in det tidigare blev det en fantastisk väska, en röd klänning och en grön tweedjacka. Alla saker som jag vet att jag kommer att använda men ändå en ganska stor utgift så kände mig lite öm i plånboken för att använda metaforiskt språk. På kvällen skulle vi gå ut men visste inte riktigt vad det skulle bli, så gick till det mest centrala stället. Tiger, Tiger vid Picadilly. Jag vill inte gå dit igen. Det kostade 15 pund att gå in, det var hur stort som hellts, de flesta där inne var äldre äckliga män och musiken (tills vi hittade dansgolvet längst ner med dansmusik) var tråkig. Dessutom förlorade jag min ipod. Jag vet inte om jag tappade den eller om den blev snodd, borta var den. Men tur i oturen så tog de inte min telefon eller några kontanter. Inte skönt att efter en sån redan dyr dag få betala skitmycket när man går ut och tappar bort sin ipod.

På söndagen åkte jag ner till Apple store och köpte en ny (det är i alla fall billigare här än hemma med ipods) så nu har jag en på 160 gig. Dessutom köpte jag Sunday Times och en Pinter pjäs som jag behöver för dramaklassen. Jag satte mig på Café Nero i St James där jag vart med Tomas, Mamma och Belle och läste och tänkte på förra gången jag var där. Vissa ställen kommer jag alltid koppla ihop med tidigare London resor. Köpte pjäsen på Hatchards.

En annat konstaterande är att paj är sjukt gott om det lagas till på rätt sätt. Vi har hittat ett pajställe som heter The Pastry Pilgrim i Soho som gör sagolika pajer och med mash, gravy och vatten kostar det bara 5 pund. Man kan få mushy peas till också men det är bara äckligt så avråder er starkt från detta. Jag och Tom käkade paj i Notting Hill medan de andra tog indiskt. När jag dessutom sa quid istället för pund sa han att jag var farligt nära att bli en Cockney (Londons motsvarighet till urstockholmare). Men paj som snabbmat är gott. Inte på den pub där vi i filmvetenskapen käkade lunch första veckan men på Portobello Marcet och i Soho. Kommer jag bli britt nu? Tror inte det men de är inte så katastrofalt kassa på mat som alla säger. Bara nästan...

Peter skötte sig fint.

Åh vad glad jag är för Herta Muller, hennes bok "Idag vill jag hellst inte träffa mig själv" är helt fantastisk!

Äntligen någon man läst och blivit djupt påverkad av.

Peter Englund gjorde ett bra jobb tycker jag även om jag alltid kommer att sakna Horace torra stämma och perfekta mittbena.

sova kan kanske vara något man ska se till att göra

'ello.

Kunde inte sova igår heller. Eller snarare tog det så lång tid att somna att jag inte fick så mycket sömn. Annars har jag kunnat sova lika bra som hemma här, blir bara tröttare då allt tar mycket mer kraft. Iofs börjar jag vänja mig men att prata ett annat språk dygnet runt och allt man är ovan med gör mig trött.

Annars har jag haft ett seminarie i dramaskrivande imorse då vi fick läsa brittiska pjäser skrivna de senaste åren. En sak jag gillar med Middlesex är att de är väldigt praktiska när det kommer till att informera eleverna om hur de ska bete sig för att lycka inom de område de har valt. som att tillexempel prata om vad för slags texter man kan sälja och var man vänder sig för att få se sin pjäs bli uppsatt. Nu har jag en hel del pluggande att göra och har suttit och läst The Homecoming av Harold Pinter som är till nästa gång samt en annan pjäs av en ung brittisk kvinna. Bra att jag har sett The Homecoming på stadsteatern.

Helgen kommer bli riktigt kulturell, vi har skaffat ståplatsbiljetter till en av de sista föreställningarna av Love Labours Lost på The Globe på Torsdag. De kostade 5 pund var vilket är fantastiskt, har inte sett eller läst den men coolt att gå på The Globe. Dessutom har jag fixat biljetter till visningen av Wings Of Deire (Himmel över Berlin) på BFI på fredag. Nu måste jag bara se till att skaffa biljetter till en efterkrigstidspjäs för drama recensionen. Vår lärare tipsade om Mother Courage and Her Children vilket visas på National Theatre (som är skriven innan kriget men han tippsade om den så antar att det är skit samma). Mina korridorskompisar ville haka på och det kostar bara 10 pund om man väljer platser långt bak. Ville se en Beckett pjäs som spelas i West End men den kostade 37 pund så nej tack.

Måndagsexemplar

Mina måndagar suger.

Först på morgonen har jag Creative Writing B seminarie mellan 9.30 till 11.30 för att ha dödtid i tre timmar för att sen ha filmvisning, föreläsning och seminarie mellan 2.30 och 6.30.

Jag gillar lektionerna och lär mig mycket men onödigt att ha tre timmars dödtid och sluta så sent på kvällen. Man blir så fruktansvärt seg. Men satt och pluggade under lunchen så har ändå utnyttjat tiden relativt bra.

Vi såg Stagecoach i eftermiddags och snackade hollywood. Inget nytt för mig på föreläsningen eller seminariet men hade inte sett filmen förut. Den håller trots att det har gått 70 år sedan filmen som skapade fenomenet John Wayne släpptes. Hitills är filmkursen som att förenkla allt det jag läste under filmvetenskap A för tre år sedan. Men det är bra för då har jag i alla fall något som jag har lite enklare för. Skrivkurserna är ännu inte de svåraste men där kn det komma problem i framtiden så är glad att filmdelen inte tar allt för mycket tid och kraft.

Sedan gjordes dagen inte bättre av att jag stannade uppe igår och kollade på Emma på BBC iplayer. Underbart bra, kommer nog till Sverige om cirka ett år...hihi

saker jag gillar

- Vi ska gå på afternoon tea på The Ritz den 24 november. Phoebe fyller år i oktober och Izzele i november så vi tar det mitt emellan. Då måste man klä upp sig.

- Hösten har kommit med kallare väder och igår kom första (och asolut inte sista jag vet) regnet med buller och brak.

- Jag börjar komma in i Londons rytm, börjar se sambanden och känna mig bekant med staden. fantastisk känsla. När man vet alla de där små detaljerna man inte kan läsa sig till. Hur man ska bete sig på tunnelbanan eller att bara hitta i de cetrala delarna. Var man hittar viss information.

- BBC iplayer är som SVT's grej men så otroligt mycket bättre. Deras TV är farligt bra.

- Mina filmböcker.

Fabolously British

Hej.

Efter vissa klagomål tomasylvahosthost så ska jag nu uppdatera min blogg. Saken är att denna vecka varit väldigt fullspäckad eftersom plugget har kommit igång. Men allt är bra och jag är hemskt nöjd med alla lärare, seminarier och föreläsningar etc. etc. Men låt oss gå igenom dag för dag.

Måndag och Tisdag.
Det var då jag postade senaste inlägget men det är väl inte så mycket att säga förutom att det var lektioner i skrivandet och film på måndagen. I ena seminariegruppen handlar det i höst om noveller och i den andra om drama. Framförallt drama verkar jättekul och där har vi min favoritlärare hittills. Väldigt intelligent men underskattade inte elevernas kunskaper och bra föreläsare. Inom drama har vi fått i uppgift att se en pjäs skriven efter 1945 för att skriva en recension om den. Han skulle komma med tipps nu på tisdag. Tisdagseftermiddagen var planerad att spenderas i Notting Hill men det vrt för sent för det så vi åkte in till en gata inne i city där alla bokaffärer ligger och jag köppte böcker för min kurs med 10% rabatt.

Onsdag
Den dagen var det lektion i film på eftermiddagen men speciellt för den onsdagen åkte vi in till Southbank för att gå på Brittiska Filminstitutets öppna dag för alla Londons filmstudenter. Denna lektion har samma lärare som Dramaskrivande och den där amerikanska läraren jag har nämt tidigare. Vi fick se en fantastisk film jag velat se länge, The Night Of The Hunter och de hade ett specielerbjudande för studenter. Jag blev medlem i BFI för 40 pund och får då möjlighet att använda deras massiva bibliotek, en prenumeration på deras tidning Sight and Sound och får boka events innan alla andra. Dessutom fick man en goodybag med ett gäng DVDer. Dit kommer en hel del coola filmfolk så det kan bli kul. På kvällen skypade jag med Katja i en och en halv timme. Ni andra måste skaffa skype så att vi kan snacka.

Torsdag
Det är dagen jag är ledig så jag gjorde i princip inget annat än skrev på de hemuppgifter jag har fått, tog en promenad till mataffären och lagade lax till de andra.

Fredag
Då åkte jag och Louise ner till stan och gick runt i Soho. Det vart lite skönhetsprodukter och en webcam som inhandlades. Jag ska fixa den snart, jag lovar. Men det bästa var att vi hittade det bästa lunchstället; The Pastry pilgrim där vi åt varsin fantastisk paj (har ätit det på pub tidigare då det smakade sådär) med gravy och mash med dricka till för under fem pund. Hur gott som hellst. Sen på kvällen skulle vi ut och dansa men vi visste inte riktigt vart så det blev så att vi satt på en pub i soho och drack öl tills de stängde och sen åkte hem och kollade på Notting Hill.

Lördag
Vi vaknade sent av förklarliga själ men åkte till Notting Hill för Portobello Market. Marknadena i London är helt fantastiska och förra gången ja var där så kollade vi bara på antikviteterna men det finns så mycket mer. Först när man kommer ifrån tunnelbanan ligger det ett par fantastiska secondhand butiker med tonvis av märkesskor och kläder. Gucci, YSL, Jimmy Choo. Allt fanns där. Hittade en underbar Marc Jacobs klänning för 80 pund men köppte den inte. Sen kommer antikviteterna, maten och till sist den underbara second hand marknaden med tonvis av coola kläder och skor. Dit ska jag tillbaka då vi kom dit så sent att alla höll på att packa ihop sina saker.

Idag, söndag
Imorse åkte vi ner till ett café där man som student fick te och kaka för 3 pund och pluggade. Jag skrev färdigt mina uppgifter och sen gick vi igen till bokaffärerna för att köpa ett par till böcker för studierna. Men det bästa var att jag köpte jeans som jag hade sett i en butik i Notting Hill. Det är ett brittiskt märke som heter Jack Wills som är som deras motsvarighet till Abercrombie & Fitch. Fantastiska preppy saker och underbara jeans. Ni kan kolla in dem, det är straight indigo jag köpte. Jag såg den snyggaste tweed jackan där men den var alldeles för dyr. Nu ska jag hämta mina kläder som har torktumlats och för över min text till mitt USB minne så jag kan skriva ut det imorgon innan seminariet.

Detta var alldeles för jobbigt att skriva så måste uppdatera varje dag eller liknande i framtiden.

Please Mr Postman

Nu tycker jag att det vart för lite post så därför får ni min adress:

Erika Holst
Gubbay Hall
E115
Trent Park
Bramley Road
Snakes Lane
Barnet, Herts
N14 4YZ

Förmodligen kan ni bunta ihop det lite mer men så står det skrive nere i receptionen.

Imorse hade jag min första skrivarlektion och på den modulen ska vi ägna oss helhjärtat åt novellen hela denna höst. Läraren gillade jag men har fått en rätt lång lista på böcker vi behöver. Kollar in amazon just nu.

Come back to Camden

Saker man lär sig under en dag i Camden:

- Jag passar i plommonstop.

- Klänningar kan man inte få för mycket av.

- Matmarknaden är fantastisk men de finns minns 20.000 olika marknader i området.

- Uggleälskare som jag har för mycket att sukta efter.

- London är världens bästa stad.

- Det finns svenskar överallt.

- Punkare med rosa hår kan faktiskt vara över 60 år och se ut som skelett.

- Har förhoppningsvis hittat ett Londons Edenborgs då vi var på ett Café med fantastiskt teutbud och fick berättat för oss om deras studenterbjudande. På söndagar kan man på deras Café i Soho få en kanna te och en bit kaka för 3 pund om man visar upp student ID. Jepp, gratis wifi ingår.

- Holländskan kan nu efter gårdagens upplevelse i Common Roomet (de så kallade modefolket såg ut som fan igår när de värmde upp för en fest. Tre ord; rosa, tajt, kroppsstrumpa) vad "camel toe" betyder.

- Carbonara går hem i alla världsdelar.

- Jag vill att alla ska komma hit så att ni kan se detta.

- Imorgon börjar själva pluggandet och jag kan inte vänta.

Bildbevis: http://www.facebook.com/album.php?aid=157861&id=665356284&saved#/album.php?aid=157861&id=665356284

Aussie Fotboll

Säg det med bilder och inte med ord.

http://www.facebook.com/album.php?aid=157861&id=665356284&saved#/album.php?aid=157852&id=665356284

The question of language

Hej.



Jag ska försöka ta upp mina funderingar lite mer, inte bara vad jag gör dagarna i ända.

Har ju varit på liknande resor förut. Dublin och Skottland var båda upplevelser som påminner om denna. Man träffar människor från hela världen och man umgås väldigt nära varandra och jämför de länder man kommer ifrån och frågar om hur saker och ting sker i deras land.

men



här pratar alla bättre Engelska än vad jag gör. Det visste jag. Det var därför jag åkte hit, jag ville leva i ett land och umgås med människor som hade engelska som första språk. Tidigare hade jag nästan bäst Engelska av de studenter jag umgicks med, jag blev på ett sätt experten, den som spanjorerna i Edinburgh frågade. Men här är jag den som saknar ordförådet, det är jag som ställer tusen frågor om vad olika saker heter. Man tror man har ordförådet men herregud så mycket som fattas. Ord som är vardagliga, som man inte tänker på när man läser en bok eller ser en film på Engelska. De orden blir stora utmaningar. Men jag gillar det, jag lär mig en massa och försöker suga ut så mycket information som jag kan från dessa människor.

Middlesex har en bra grej dock. De har ett English Langauge and Support center dit man kan gå om man behöver hjälp med språket. De har öppna workshops måndag och fredag här på Trent Park och man kan dessutom boka en privat tid med dem. Det ska jag göra.

Med tanke på hur mycket mer säker jag känner mig med Engelskan nu så kommer jag vara så mycket bättre på det här språket bara när jag kommer hem till jul.

äntligen en snygg vägg

Allt är bra förresten, förutom en röd inflmerad hals. Men har fått brittiskt läkemedel så det är okej. Här är min nya poster som Tomas ville se.

puss puss

Singing their birthday songs

Nej det är ingen vanlig dag för det är Brucans födelsedag, hurra! hurra! hurra!

Dessutom fyller Jennie år imorgon, grattis i förskott!

Oakwood

Så vad har hänt förutom att jag har shoppat loss på Kamprad-landet?

Jo i tisdags var då första introduktionsdagen på Universitet självt. Jag bor vid Trent Park kampus som ligger i en stor park men har studentbar, kåren och mycket sånt administrativt. Mitt huvudkampus för att plugga är däremot Cat Hill som ligger en bit bort. Men det bästa är att det går en gratisbuss mellan där jag bor och nästmaste tunnelbanestation, Oakwood Station. Det tar mindre än 10 minuter och sen kan man gå till Cat Hill på cirka en kvart.

Karta.

I alla fall kom jag dit och klumpades ihop med alla andra filmstudenter (även de som gör interactive art, cultural studies och rena filmstudieelever) och det visade sig vara ganka många i min grupp av film with creative writing. Vi visades runt och fick massa information om hur våra studier är upplagda etc. etc. Jag hittade ett väldigt trevligt gäng bestående av Lewis som går min kurs, Joe som går film and media studies och Lewis bästa vän som jag inte minns namnet på men hon var grym och pluggade foto. Jättetrevliga och intresserade av film och litteratur och annat skoj.

På kvällen tog vi oss ner till Covent garden för att fixa det sista med den australiensiska fotbollen och då stannade vi där för en drink. Det var jag, tom, australiensiska tjejerna Phoebe och Jez, norskan Louse, holländaren Linsey och Jessica från Wales. Sen stannade vi uppe halva natten och såg En väldigt lång förlovning som var fantastisk.

Men till allas sorg verkar det som att Tom tänker hoppa av sin kurs då den inte var det han trodde vilket är jäkligt dumt för vår lilla grupp av människor är verkligen en jag tycker om. Jag hoppas att han stannar. Men vi ska i alla fall gå på Afternoon Tea när Phoebe fyller år i oktober och då ska Tom haka på ändå.

Idag har jag vart på Cat Hill hela dagen och fixat studentkort, inloggning på datorerna (så jäkla mycket macs och hightec prylar) och fått information om morgondagen då vi ska ses nere vid Piccadilly och göra egna små kortfilmer med våra mobilkameror. Magnus Moore som Belle och Tomas vet vem det är har titeln som programansvarig och har ett rykte om sig att vara flummig. Han är rätt rolig. Idag fick vi träffa en av filmlärarna som var amerikan och jättebra, kändes skitkul att trots att det var riktiga basgrejer börja analysera film igen. Jag ser verkligen fram emot kursen.

Dessutom har jag fått mitt schema och jag har inga seminarier eller föreläsningar på torsdagar och fredagar vilket är bra. Men måndagarna är däremot fullspäckade. Men på fredagarna har English Learning and Language Resourses workshops vilka jag tänker gå på. Man kan tydligen få ganska mycket hjälp med engelskan.

Nej nu ska jag kolla om maten är färdig, idag ville brasilianskan Catarina laga mat till oss. Tydligen kycklingpaj.