Ja Ja, jag ska uppdatera

Efter vissa påtryckningar från Tomas så kommer här en uppdatering om vd jag har gjort de senaste dagarna.

I torsdags som många andra torsdagar åkte jag och Louise ner till London för att plugga (verkar helt okapabel att göra detta i mitt rum. Då satt vi på Yumcha nere i Soho som har gudomligt te och idag satt vi på Foyles jazzcafe då Izz hänkadde på för första gången. Hon gillade det starkt.

I torsdags hade Urban Outfitters även 20% rea så vi gick dit och shoppade lite.
För att jag är en sådan nörd så köpte jag den här t-shirten:

Som är en referäns till den här tavlan:

Vilket jag tyckte var genialt. Men sen på kvällen när amerikanskorna bjöd in på Thanksgiving middag så myckaddes jag spilla ner den lite. Men det gick bort, nästan. Det var kul förresten, riktig kalkon och hela baletten.

Igår så pluggade jag på dagen och lagade hallonpaj (den där vanliga) vilket gick riktigt bra trots att man inte har någon aning om hur varm ugnen är.

Jag gick även och såg film på BFI, Los Lunes al sol som handlade om ett gäng spanska hamnarbetare som fått kicken. Riktigt bra. Till min förvåning så satt de andra tjejerna i baren på BFI då de inte lyckades komma in på Ministry of Sounds speciella skriskoåknings-dj happening. Alla som kommer hit och hälsar på kommer bli medsläpade till BFI. Det är fantastiskt.

Nu har jag även fixat alla julklappar som ska fixas och känner mig allmänt nöjd över det. Det är bara tre veckor tills jag kommer hem igen. Jag ser fram emot det.

Tack Tomas för bilderna du skickade!

BFI - mitt vardagrum i London

Tjo!

Jag så inte dokumentären igår. Jag hängde hela dagen på BFI's café/bar/resturang för att se "The White Ribbon", en tysk/österikisk film som vann stora fina priset i Cannes. Det handlar om ett par obehagliga händelser i en tysktalande (man får aldrig riktigt veta var den ligger) by innan utbrottet av första världskriget. Väldigt vacker och väldigt obehaglig.

Men jag satt där i en snorgrön soffa i ett flertal timmar i alla fall och stakade ut pjäsen min ännu mer. Nu känns den lite mer logisk men det är fascinerande den där processen att forma något som kan stå för sig själv utan att tippa över pga felkonstruktion eller annat jobbigt. Nu ska jag bara skriva dialogen. Ni läser rätt, dialogen har jag inte skrivit än men nu vet jag precis vad som ska hända och varför. Karaktärerna kan jag nästan se framför mig, hur de ser ut, luktar och låter.

Runt omkring mig satt branchfolk och pratade om diverse saker som skulle säljas BBC hit och Channel Four dit. Jag vill också! Berätta för mig hur ni gör! Ta med mig!

att blanda ihop kreativiteten

Nu är det många bollar i luften. Massa bollar blir det. Ny novell, pjäsen och hemtentan med analys av film.

Men pratade med min lärare om mina ideér för pjäsen och han gillade det. Jag ska låta den utspela sig på Heathrow och ha ett gäng karaktärer från olika delar av Europa och låta dem vara instängda och vänta i en hotellobby då en storm har drabbat London. Symbolism javism. Det ska handla om ett modern Europa med allt vad det innebär. Hur folk måste kommunicera på Engelska och om de kan kommunicera med varandra. Min lärare ville dock att jag skulle åka till Heathrow och göra efterforskningar. Mailade nån adress jag hittade på deras hemsida och frågade om hur de gjorde när stormarna kommer men har inte fått svar. Men känns skönt att jag på ett sätt fått grönt ljus för den. Har mest planerat den tills nu. Skrivit ner vad jag vill ska hända och vissa delar av dialogen. Imorgon ska jag sätta mig ner och skriva då vi ska ha med oss den första av 10 sidor nästa vecka. (jag tror jag upprepar mig en massa här men skit samma)

Imorgon ska jag nog åka ner till BFI för att utyttja mitt medlemskap. Har inte sett så mycket filmer jag hade planerat för det har vart så mycket annat. Men nu går det en dokumentär om Liverpool som Mark Kermode sa var förra årets bästa film.

That would be 5 quid, Miss.

Hej igen!

Nu har jag faktiskt en vettig anledning till att jag inte har bloggat sen i torsdags. Jag skulle ha uppdaterat i helgen men internet har inte fungerat för någon på min våning sen fredags kväll. Helt ärligt.

Men nu sitter jag här på min vanliga måndagshåltimme. Hade lektion imorse, novellskrivande. Man skulle skriva samma historia utifrån olika point of views (kommer inte ihåg vad det heter på svenska just nu) men min andra person och tredje person sög så ska skriva om det. Tänkte att jag ska posta lite av det jag skriver här. Den uppgiften kommer sen när jag skrivit om den.

Annars har jag haft en händelserik helg. På Torsdagen var vi och såg Love Labours Lost på The Globe. Det var underbart att få se Shakespeare spelas på hans orginalspråk trots att jag inte fattade precis allt. Men bäst var det att få se det som det var tänkt från början. Det var en väldigt speciell upplevelse med att se skådespelarnas ansikten samtidigt som man såg publikens ansikten reagera på pjäsen i bakgrunden. En helt ny upplevelse. Dessutom är det fantastiskt att en modern publik fortfarande kan tycka att det är kul. Tro mig, de 400 år gamla skämten håller fortfarande. Som en påminnelse om att det var 2009 så flög flygplan då och då över The Globe så att den shakesperianska engelskan fick ett feat. flygplan tillägg. Det dova mullret blev en extra ljudmatta vilket var spännande. Andra ljud omkring mig var mest på amerikanska och spanska men det var inte så störande.

På fredagen så var vi på Brittiska film institutet och såg Himmel Över Berlin av Wim Wenders. Jag har sett den på dvd för ett par år sedan men att se den på bioduken var en fantastisk upplevelse. Jag drog med alla på det trots att de inte riktigt hade koll på vad det var men de tycks ha gillat den. Speciellt Jiz var väldigt berörd. Det irreterande är dock att de flesta barer och pubar stänger 11 eller 12 beroende om de kör den klassiska stängningstiden eller ej. Dessutom går sista tunnelbanan hem klockan halv ett. Så om man inte vill ta en jäkligt seg nattbuss hem måste man åka rätt tidigt.

Lördagen skulle bli Toms sitsta dag på Gubbay Hall (han hoppade av sin utbildning vilket är sorgligt då en i vår grupp har försvunnit och jag kan bara tänka mig hur det kommer bli när de andra åker hem i jul eller efter första året) så vi drog till Portobello Marcet i Notting Hill igen. Förra gången jag var där så köpte jag i princip ingentig. Men nu när jag hade spanat in det tidigare blev det en fantastisk väska, en röd klänning och en grön tweedjacka. Alla saker som jag vet att jag kommer att använda men ändå en ganska stor utgift så kände mig lite öm i plånboken för att använda metaforiskt språk. På kvällen skulle vi gå ut men visste inte riktigt vad det skulle bli, så gick till det mest centrala stället. Tiger, Tiger vid Picadilly. Jag vill inte gå dit igen. Det kostade 15 pund att gå in, det var hur stort som hellts, de flesta där inne var äldre äckliga män och musiken (tills vi hittade dansgolvet längst ner med dansmusik) var tråkig. Dessutom förlorade jag min ipod. Jag vet inte om jag tappade den eller om den blev snodd, borta var den. Men tur i oturen så tog de inte min telefon eller några kontanter. Inte skönt att efter en sån redan dyr dag få betala skitmycket när man går ut och tappar bort sin ipod.

På söndagen åkte jag ner till Apple store och köpte en ny (det är i alla fall billigare här än hemma med ipods) så nu har jag en på 160 gig. Dessutom köpte jag Sunday Times och en Pinter pjäs som jag behöver för dramaklassen. Jag satte mig på Café Nero i St James där jag vart med Tomas, Mamma och Belle och läste och tänkte på förra gången jag var där. Vissa ställen kommer jag alltid koppla ihop med tidigare London resor. Köpte pjäsen på Hatchards.

En annat konstaterande är att paj är sjukt gott om det lagas till på rätt sätt. Vi har hittat ett pajställe som heter The Pastry Pilgrim i Soho som gör sagolika pajer och med mash, gravy och vatten kostar det bara 5 pund. Man kan få mushy peas till också men det är bara äckligt så avråder er starkt från detta. Jag och Tom käkade paj i Notting Hill medan de andra tog indiskt. När jag dessutom sa quid istället för pund sa han att jag var farligt nära att bli en Cockney (Londons motsvarighet till urstockholmare). Men paj som snabbmat är gott. Inte på den pub där vi i filmvetenskapen käkade lunch första veckan men på Portobello Marcet och i Soho. Kommer jag bli britt nu? Tror inte det men de är inte så katastrofalt kassa på mat som alla säger. Bara nästan...

sova kan kanske vara något man ska se till att göra

'ello.

Kunde inte sova igår heller. Eller snarare tog det så lång tid att somna att jag inte fick så mycket sömn. Annars har jag kunnat sova lika bra som hemma här, blir bara tröttare då allt tar mycket mer kraft. Iofs börjar jag vänja mig men att prata ett annat språk dygnet runt och allt man är ovan med gör mig trött.

Annars har jag haft ett seminarie i dramaskrivande imorse då vi fick läsa brittiska pjäser skrivna de senaste åren. En sak jag gillar med Middlesex är att de är väldigt praktiska när det kommer till att informera eleverna om hur de ska bete sig för att lycka inom de område de har valt. som att tillexempel prata om vad för slags texter man kan sälja och var man vänder sig för att få se sin pjäs bli uppsatt. Nu har jag en hel del pluggande att göra och har suttit och läst The Homecoming av Harold Pinter som är till nästa gång samt en annan pjäs av en ung brittisk kvinna. Bra att jag har sett The Homecoming på stadsteatern.

Helgen kommer bli riktigt kulturell, vi har skaffat ståplatsbiljetter till en av de sista föreställningarna av Love Labours Lost på The Globe på Torsdag. De kostade 5 pund var vilket är fantastiskt, har inte sett eller läst den men coolt att gå på The Globe. Dessutom har jag fixat biljetter till visningen av Wings Of Deire (Himmel över Berlin) på BFI på fredag. Nu måste jag bara se till att skaffa biljetter till en efterkrigstidspjäs för drama recensionen. Vår lärare tipsade om Mother Courage and Her Children vilket visas på National Theatre (som är skriven innan kriget men han tippsade om den så antar att det är skit samma). Mina korridorskompisar ville haka på och det kostar bara 10 pund om man väljer platser långt bak. Ville se en Beckett pjäs som spelas i West End men den kostade 37 pund så nej tack.