Att ta det lugnt i London

Gårdagens häng i Hyde Park

Lördagen den 1:a maj var inte röda fanor och demonstration för mig (som om det någonsin är det...), det var glida runt i London dagen. Den enda folksamling vi såg var massa folk som stod och glodde på racerbilar som svichade förbi The Ritz.

På fredagen hade vi vart ute på ett sunk ställe nere vid Haymarket då det var Josh's (en grymt skön amerikan som åker hem på onsdag) sista fredag. Det var gratis så jag hakade på. Väldigt udda kväll. Det var lite skoldisko över det hela med en blekfet DJ som gick på automatiskt DJ tugg (All the hands in the air!) Dessutom var det en indisk gubbe på cirka 60 bast med grått skägg och turban som stötte på ett gäng 20 åringar. Lite halvdesperat. Han såg mer ut att höra hemma på en av Londons alla cornershops än på ett skoldisko. Men intressant att studera när han planlöst skumpade runt på dansgolvet.

Igår var vi därmed trötta. Jag stötte inte ihop med Dieselmannen på fredagskvällen, snarare en corona och somna vid tre-mannen. Men vi tog nattbuss hem som bara tog 20 minuter vilket är racersnabbt i denna stad. Vi började åka hem vid lite över två och var hemma innan de andra som hade lämnat stället vid 1. De skulle hem till studentboendet vilket tog cirka två timmar. Heja Highbury!

Men igår då. Det var vackert väder. Jag och Louise mötte upp med ett gäng från Gubbay (Joey, Elise, Mathias, Claire) i Brixton som ligger i Shoreditch i östra London för att käka brunch. Louise hade tjatat om ett ställe som de hade vart på när jag var hemma i Sverige som hette Breakfast Club. Man fick köa ett tag för att få ett bord men det var värt det. Alla som kommer till London måste besöka detta fantastiska ställe. De har all slags frukost man kan tänka sig och det är så gott så man nästan svimmar. Jag åt amerikanska pannkakor med färska bär, färskpressad aelsinjuce och kaffe. Det var de godaste pannkakor jag någonsin ätit. Dessutom har de toaletten som enligt utsago är världens minsta disco.

Jag tog med mig kameran så att jag skulle kunna fota lite för bloggen. Men jag var trög nog att glömma batteriet hemma i laddaren som var i lägenheten. Idioti. Men jag ska ta dit Lina och Kajsa så jag får fota då istället.

Efter detta var vi så mätta att vi nästan rullade ut. Då drog vi till Hyde Park där vi la oss i gräset och läste böcker och slappade. Där tog jag bilder med min mobil. Men det fins vädret kom av sig och moln mörka som novembermorgonar. Det regnade småspik resten av dagen. Men vad gör det? jag joey och elise gick till en amerikansk restaurang i närheten av Kings Cross som i ärlighetens namn var sådär. Men efter det hittade vi en pub med massa olika cidersorter. Blev inte en sen kväll dock då vi var så trötta.

Idag regnar det och blåser i typisk Londonstil. Jag läser Patti Smith boken och är glad över Louise's upptäckt igår tack vare knasiga nattbussar. Det mysiga området med caféerna och pubarna jag har skrivit om trodde vi var mycket mindre än det tydligen är. Louise klev av nattbussen där igår och tydligen finns det mycket mer och det bästa av allt; Whole Foods. Det är en fantastisk matkedja som finns i USA. Tidigare visste jag bara om den i Soho och south Kengsinton men vi har tydligen en precis här vid oss. Jag ska gå och handla middag där nu senare i eftermiddag tänkte jag.

Imorgon ska jag träffa Harriet och se Midsummer Nights Dream på The Globe på kvällen. Det är ståplatser igen så det gäller att ha stadiga ben i regnet.

aussies som försvann.

Hej.

Lite konstigt idag då båda australiensarna nu har lämnat London. Igår var det Izelle och idag drog Phoebe. Det senaste dagarna har därmed bestått mycket av att ta avsked av varandra. Det har varit resturangbesök varje kväll och besök på cocktailbaren i Soho. Eller i alla fall för de andra.

I förrgår var vi på stan ett slag och sen så gick jag och Phoebe på teater, Misatropen av Moliére som vi bokade för månader sen. Det var nämligen Damien Lewis och Kiera Knightly i huvudrollerna. Det var speciellt att se sånna där extrem kända människor på scen men samtidigt fullkomligt normalt. Hon skötte sig helt ok. De andra hade ju så mycket mer scennärvaro och koll på replikerna. Det utspelades sig, till skillnad från orginalet, i ett nutida London med en hypad pjäförfattare i mitten som faller för en ytlig amerikansk skådis (behöver jag nämna vad Kiera spelar?) Lite lustiga postmoderniteter med kommentarer som att "åhå nu känns det lite väl som en Moliere pjäs" och "är detta inte lite 1600-tals feeling". Trevlig upplevelse i alla fall. Men då var jag s fruktansvärt trött. Phoebe mötte de andra på Cocktail baren och jag åkte hem. Eller efter det att jag kikade in på HMW och fyndade ALLA West Wing säsongerna för 50 pund. Yehey! Efter Moliére så krävs det lite Bartlet helt enkelt.

Igår var jag på mina skrivarkurser där det ska bli icke fiktivt skrivande med självbiografi, reseskilldringar och biografiskt skrivande i fokus. Jag har Ferdinand Dennis i den kursen som jag hade i novell kursen tidigare. Jag gillar honom och han gillade vad jag skrev så allt gott där.

Men jag hade ju längtat efter poesi skrivandet. Men läraren var lite läskig och hon började genast snacka om sonetter med rim och mönster och skit. Allt sånt gör att jag bara känner mig fjättrad och låst. Kan inte skriva så. Men hon kommer väl till fri vers förhoppningsvis.

På kvällen så skulle det sägas hej då till Phoebe så vad gör man? Jo man käkar på italiensk restuarang och går till...cocktailbaren. Det är ett riktigt kul gäng som jobbar där och vi har blivit lite kompisar med dem. När vi kommer blir vi igenkända och får kindpussar av fransmannen Julian. Det var en kort italienare och en svensk, Lucas som jobbade igår. Det var jättekul då vi satt där och snackade och hängde en sista gång. Dessutom började alla garva när Lucas började snacka svengelska med mig eftersom människan har apat efter en tokbrittiska under de tre åren han bott här.

Idag fick jag tillbaka en hemtenta och fick riktigt bra betyd. I högsta skiktet som lärarna sa att väldigt få kom upp till. Jag borde jobba på den som ska in på måndag men fick inte så mycket sömn i natt då vi kom i säng rätt sent och vaknade tidigt då alla tre sov i Louises rum. Gäääääsp.
Men har helgen och har läst en hel del redan så det ska nog gå.

När kommer Barbro?

Kändisspaning fick en helt ny innebörd

Hello!

The Ritz var flott värre. Kände mig något felplacerad som om de skulle kicka ut mig när som hellst. Speciellt när vi kom dit, herregud. Dessutom ville aussie tjejerna (de enda som vart där förut) och holländskan Lindey ta kort på dem själva utanför. Det klarade jag inte av, gick raka vägen in. Visst är det häftigt att vara på The Ritz med det är ett hotell, inte en turistattraktion (det ska vara i alla fall).

När vi kommer in blir vi uppassade av jag vet inte hur många herrar i frackar som visar oss till var vi ska vänt och sen hämtar oss för vårt bord etc. etc. Man fick välja mellan massa olika teer och fick smörgåsar, scones och bakelser. Gott var det.

Men idag fick jag höra världens bästa grej. Jag missade mitt seminarie igår pga The Ritz så jag bad Lewis att hämta upp min novell som vi äntligen fick tillbaka. Men min lärare hade valt ut min novell som en av de tre som skulle läsas upp i klassen. Lewis fick äran eftersom han skulle hämta upp den. Enligt en annan kille i min klass så älskade vår lärare den eftersom den just var så enkel och handlade om mänskliga relationer och problem istället för att folk skulle springa runt och skjuta på varandra eller liknande. Blev väldigt glad. Nu måste jag bara utveckla den till en 2000 ords novell men det ska inte vara så svårt.

Dessutom föll jag och Phoebe för frestelsen som heter Kiera Knightleys scendebut med Damien Lewis som motskådespelare. Dagen efter att jag kommer tillbaka till London i januari ska vi se The Misanthrope av Moliere. Tokdyrt men här ska man se riktiga kändisar. Reine Brylofsson på Pressbyrån i all ära men detta är Kiera!!!

Sitting people don't cause trouble

Såg Moder Courage igår. Den var tokbra. Kul att gå på Nathional Theatre och kul att se en någoslolunda nutida pjäs sättas upp. Fantastiska skådespelare och underbar musik. De hade en väldigt modernistisk, stram uppsättning där endast skynken med namn på representerade saker. Som ett stall bara var ett vitt skynke med stable skrivet i stora svarta bokstäver över hela. Men det var ett jäkla fingrande med olika props och liknande. Ska ta med er till den teatern om nån kommer hit och hälsar på. Kostadde bara 10 pund men man såg jättebra trots att det var långt borta. Brant sluttande balkong så att alla platser hade bra sikt.

Nathional theatre ligger granne med Filminstitutet så har hängt ganska mycket i Southbank, finns många kulturgrejer där nere med teatrarna, biograferna och festivalhallarna. Man hittar sina hörn i den här staden. Måste utforska mer men man gillar sina stigar.

Idag har jag bara suttit hemma och läst. Pluggat och skrivit på en del grejer men inte riktigt klar med dem än. ska skriva en scen med två karaktärer vi fick i uppgift att skapa förra veckan. Men det går trögt. Nu har jag ingen feber och huvudverk längre men hostan och tröttheten sitter i. Därför är det svårt att koncentrera sig då de känns som att hjärnan inte riktigt hänger med i svängarna.

Imorgon ska jag och Phoebe förmodligen gå på Tate Britain (Moderns syskon som bara visar brittisk konst) om Victoria Line går att åka på. De underhåller tunnelbanan under helgerna så vissa linjer går inte att använda. Något man lär sig efter ett tag.

sova kan kanske vara något man ska se till att göra

'ello.

Kunde inte sova igår heller. Eller snarare tog det så lång tid att somna att jag inte fick så mycket sömn. Annars har jag kunnat sova lika bra som hemma här, blir bara tröttare då allt tar mycket mer kraft. Iofs börjar jag vänja mig men att prata ett annat språk dygnet runt och allt man är ovan med gör mig trött.

Annars har jag haft ett seminarie i dramaskrivande imorse då vi fick läsa brittiska pjäser skrivna de senaste åren. En sak jag gillar med Middlesex är att de är väldigt praktiska när det kommer till att informera eleverna om hur de ska bete sig för att lycka inom de område de har valt. som att tillexempel prata om vad för slags texter man kan sälja och var man vänder sig för att få se sin pjäs bli uppsatt. Nu har jag en hel del pluggande att göra och har suttit och läst The Homecoming av Harold Pinter som är till nästa gång samt en annan pjäs av en ung brittisk kvinna. Bra att jag har sett The Homecoming på stadsteatern.

Helgen kommer bli riktigt kulturell, vi har skaffat ståplatsbiljetter till en av de sista föreställningarna av Love Labours Lost på The Globe på Torsdag. De kostade 5 pund var vilket är fantastiskt, har inte sett eller läst den men coolt att gå på The Globe. Dessutom har jag fixat biljetter till visningen av Wings Of Deire (Himmel över Berlin) på BFI på fredag. Nu måste jag bara se till att skaffa biljetter till en efterkrigstidspjäs för drama recensionen. Vår lärare tipsade om Mother Courage and Her Children vilket visas på National Theatre (som är skriven innan kriget men han tippsade om den så antar att det är skit samma). Mina korridorskompisar ville haka på och det kostar bara 10 pund om man väljer platser långt bak. Ville se en Beckett pjäs som spelas i West End men den kostade 37 pund så nej tack.