Nu åker jag hem och stannar i hela tre månader. Det är det längsta upehållet från London hittills. Det känns konstigt men väldigt bra på samma gång. Jag kommer att sakna detta liv men just nu under sommaren känns det extra viktigt att komma hem.
Den senaste tiden har i princip spenderats med mina vänner här i London. Avsked av massa amerikaner och vänner jag inte kommer se igen har varit ganska tufft. Speciellt Joey. Förutom Louise och britterna som stannar kvar kan han ha varit den person jag kom närmast här. Jag vet att jag kommer att se honom igen men det har varit så intensivt här, en så speciell tid som aldrig kommer att upprepas. Men jag är glad över att ha träffat honom och de andra utbytesstudenterna denna termin. Det var väldigt annorlunda från den förra. Vi gjorde så otroligt mer och såg andra delar av London. Det kan ju hjälpa att vi flyttade ner hit men tror också det var människorna själva.
Jag har varit här cirka i åtta månader. Har jag förändrats under den här tiden? Jag tror det. Jag har inte blivigt en helt ny människa men det känns som jag har utvecklats, flyttat hemifrån, blivigt mer självständig, mognat kanske en aning men framförallt lärt känna mig själv och verkligen utvecklat mitt skrivande och min syn på skrivandet.
Den del av London som senaste tiden varit mest frekvent besökt är East End och Islington. Jag åker knappt ner till centrala delarna längre. Allt finns mycket närmare och är mycket bättre. Östra London är helt fantastiskt med alla restauranger, klubbar och ställen att besöka. Här om dagen var vi på The Old Blue Last och såg en spelning med ett band som är en vän till Travis (som är Harriets pojkvän och tillika Springsteen fantast) band. Det var jättekul och kändes väldigt London. Men det påminde mig om den sista utekvällen i Stockholm innan jag drog hit. Då vi såg Taken By Trees på Strand och kände att det var såhimla Stockholm. Cirkeln var på något udda sätt sluten.
I juli kommer förhoppningsvis Harriet, Aimee och Travis och hälsar på. Lewis kunde nog inte komma men dessa härliga människor är väldigt glada över att komma till stan. De har blivigt mina närmaste vänner här i London så att visa dem Stockholm skulle vara så kul.
Visar inlägg med etikett stockholm. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett stockholm. Visa alla inlägg
torsdag 3 juni 2010
söndag 25 april 2010
Hem till Highbury igen
Hej och hej då.
Jag åker hem eller bort eller dit eller tillbaka till London imorgon igen. Det blev lite längre i Stockholm än det var tänkt, nästan en månad. Det var både bra och dåligt. Den extra veckan bestod nästan bara av plugg. Jag var dum nog att skjuta upp allt till sista minuten så skrev som en gling fram till torsdagen då jag var tvngen att skicka över det till Louise i London så att hon kunde lämna in det. Inte kul. Jag tror inte jag får de bästa betygen. Men tack calle som rättade min grammatik.
Sedan dess har jag hängt mycket med nathalie och belle. Jag och Tallinn jobbade tillsammans hela dagen idag. Var mycket mysigt trots trötthet. Har också varit med Calle på Sodom en del och hängde också med Jonatan där i Fredags. I Lördags var jag först på Gateau med belle, pontus, persson och nathalie för att sen gå hem och äta lunch med hela familjen. Inte Tomas som hade åkt då men de andra. Amelie är populärast och trivdes rätt bra i allas famnar. Lyx att få ha sett henne som växer och förändras så mycket Bäst trivdes hon när hon drogs runt av fastrarna i vagnen under vårsolen så hon kunde sova.
Katja sov också, men i min säng medan jag skrev. Hon ska komma och hälsa på i Frankrike i sommar, bäst.
Det har varit konstigt att vara hemma den här senaste veckan. Lite som ett vakum, en väntan. Visst är det kul att hänga med alla och fick ro att skriva men skumt när man hade ställt in sig på London.
Nu saknar jag Louise och alla de andra, ska bli kul att se dom imorgon. har köpt choklad till Louise då hon hävdar att den skandinaviska chokladen är godast.
Avslutar med Mauro klassiker (nej Jonatan har inte rätt att kritisera mig för mitt Mauro lyssnande då han hävdar att Orup är häftig)
Jag åker hem eller bort eller dit eller tillbaka till London imorgon igen. Det blev lite längre i Stockholm än det var tänkt, nästan en månad. Det var både bra och dåligt. Den extra veckan bestod nästan bara av plugg. Jag var dum nog att skjuta upp allt till sista minuten så skrev som en gling fram till torsdagen då jag var tvngen att skicka över det till Louise i London så att hon kunde lämna in det. Inte kul. Jag tror inte jag får de bästa betygen. Men tack calle som rättade min grammatik.
Sedan dess har jag hängt mycket med nathalie och belle. Jag och Tallinn jobbade tillsammans hela dagen idag. Var mycket mysigt trots trötthet. Har också varit med Calle på Sodom en del och hängde också med Jonatan där i Fredags. I Lördags var jag först på Gateau med belle, pontus, persson och nathalie för att sen gå hem och äta lunch med hela familjen. Inte Tomas som hade åkt då men de andra. Amelie är populärast och trivdes rätt bra i allas famnar. Lyx att få ha sett henne som växer och förändras så mycket Bäst trivdes hon när hon drogs runt av fastrarna i vagnen under vårsolen så hon kunde sova.
Katja sov också, men i min säng medan jag skrev. Hon ska komma och hälsa på i Frankrike i sommar, bäst.
Det har varit konstigt att vara hemma den här senaste veckan. Lite som ett vakum, en väntan. Visst är det kul att hänga med alla och fick ro att skriva men skumt när man hade ställt in sig på London.
Nu saknar jag Louise och alla de andra, ska bli kul att se dom imorgon. har köpt choklad till Louise då hon hävdar att den skandinaviska chokladen är godast.
Avslutar med Mauro klassiker (nej Jonatan har inte rätt att kritisera mig för mitt Mauro lyssnande då han hävdar att Orup är häftig)
tisdag 20 april 2010
Isländsk vulkan fick mig att hänga med stockholmsk vegan
Stockholms hej!
Jag och Calle satt på Sodom idag (ja det är så underbart man hoppades på). Jag satt och skissade och han satt och rättade min text. Calle är en jävel på att rätta grammatik vilket var underbart då min hjärna inte känns helt hundra.
Jag håller på med vad jag skulle göra i Highbury. tokskriver de sista texterna som ska in till universitetet. Men här finns det familj och god mat vilket gör det lite annorlunda. Jag klagar inte
Tycker det är rätt fint att vulkanen håller på faktiskt. Det krävs en stor hög aska för att vi ska pånyttfödas efter finanskris, schlagerfestival, anna anka eller valfri katastrof. Eller katjastrof för imorgon kommer Katjan och då jävlar.
Men det är lite frustrerande att inte veta när man kan flyga igen. Hade vart bättre om naturen gav ett schema, se den 23 då är vi klara surru.
Men Stockholm tyckdes lacka på min klagan idag, det protesterades genom att glänsa skiten ur London: "Kallar du detta för att vara fast! Du ska vara glad att du får uppleva detta vackra din jävel!"
Jag och Calle satt på Sodom idag (ja det är så underbart man hoppades på). Jag satt och skissade och han satt och rättade min text. Calle är en jävel på att rätta grammatik vilket var underbart då min hjärna inte känns helt hundra.
Jag håller på med vad jag skulle göra i Highbury. tokskriver de sista texterna som ska in till universitetet. Men här finns det familj och god mat vilket gör det lite annorlunda. Jag klagar inte
Tycker det är rätt fint att vulkanen håller på faktiskt. Det krävs en stor hög aska för att vi ska pånyttfödas efter finanskris, schlagerfestival, anna anka eller valfri katastrof. Eller katjastrof för imorgon kommer Katjan och då jävlar.
Men det är lite frustrerande att inte veta när man kan flyga igen. Hade vart bättre om naturen gav ett schema, se den 23 då är vi klara surru.
Men Stockholm tyckdes lacka på min klagan idag, det protesterades genom att glänsa skiten ur London: "Kallar du detta för att vara fast! Du ska vara glad att du får uppleva detta vackra din jävel!"
onsdag 31 mars 2010
Att vänta på orden
Det skaver när man tycker att man har en snygg formuering i huvvet men inte kan få ner det på pappret. Det blir liksom bara fel.
Men nu sitter jag här i en tom lägenhet (Louise åkte igår morse då hon insåg att hon inte hade fler lektioner, hon ville hem, jag förstår henne) och knapprar på de sista detaljerna innan detta åbäke till manus ska in senare idag.
Har därmed inte gjort mycket de senaste dagarna, inget spännande i alla fall. Kommer hem imorgon, det ska bli skönt. Måste jobba en hel del över påsk men det ska jag nog klara av.
Men nu sitter jag här i en tom lägenhet (Louise åkte igår morse då hon insåg att hon inte hade fler lektioner, hon ville hem, jag förstår henne) och knapprar på de sista detaljerna innan detta åbäke till manus ska in senare idag.
Har därmed inte gjort mycket de senaste dagarna, inget spännande i alla fall. Kommer hem imorgon, det ska bli skönt. Måste jobba en hel del över påsk men det ska jag nog klara av.
fredag 26 mars 2010
Nu kan vi andas ut, Stockholm bir helt igen
Jag har ju vetat ett tag då calle har skvallrat men detta är så underbart härligt fantastiskt. Vårt vardagsrum är tillbaka!
I augusti 2009 låste Carl-Michael Edenborg för sista gången dörrarna till kaféet som bar hans namn i Gamla stan. Utanför stod hundratals stamgäster och grät.
– Vi har nu under vintern träffat på folk som brukade gå dit, som sett helt vilsna ut. Nu är de välkomna hem igen, berättar Carl-Michael Edenborg.
För Edenborg, som även driver Vertigo förlag och utsågs till en av Stockholms största hjältar i På stans nyårsnummer, öppnar nämligen upp portarna till ett nytt kafé efter påsk. Det är klassiska Café Soda på Bellmansgatan på Södermalm som tagits över.
– Det har varit fik i lokalen sedan 1937. Faktum är att när vi öppnade Café Edenborg ville vi bli som Soda. Kopian blir originalet.
Fiket får det pappahumordoftande namnet Café Sodom.
– Vi vill att det ska vara ett fritt och dekadent ställe, en mötesplats för udda människor. Det kommer att se ut ungefär som tidigare, vi målar om, köper en ny kaffemaskin och sätter in lite bokhyllor bara. Och så ska vi ha jättebra nätverk för dem som vill sitta och jobba här.
Men framför allt vill man bevara känslan från gamla Café Soda. Förutom ett nytillskott: En liten låda i serveringsrummet, som ska fungera som Vertigo förlags kontor.
Café Edenborg hade gott om stamkunder, många författare. Flera böcker skrevs mer eller mindre i lokalen på Stora Nygatan.
– Folk hade fiket som sitt kontor. De kom på morgonen och åt sedan frukost, lunch och eftermiddagsfikade hos oss. Nu hoppas vi att de kommer hitta till oss igen.
”Oss”, det är förutom Edenborg själv även stora delar av personalen från det tidigare kaféet, totalt sju personer, som nu är med som delägare. ”Sveriges enda kolchos”, skojar Edenborg och hänvisar till gamla sovjetiska kollektivjordbruk.
Café Edenborg fungerade delvis också som festlokal där bokutgivningsgillena var högfrekventa. Men några kvällsaktiviteter blir det inte på Sodom, även om man planerar att ha öppet ”hyfsat sent”. Om allt går enligt planerna slås dörrarna upp på annandag påsk, den 5 april. Författar-Stockholm kan äntligen torka tårarna.
Café Sodom, Bellmansgatan 26, t Mariatorget. Mer information på cafesodom.blogspot.com
tisdag 9 februari 2010
Min helg i bilder
Om ni som är med på bild inte känner för att vara med, hojta till så tar jag bort er. Eller om ni har ett barn, barnbarn eller syskonbarn som är med alldeles för mycket. Tveka inte.
lördag 6 februari 2010
ska jag hem?
Överaskningen var total när mamma och tomas ringde i torsdags kväll och ville sätta mig på ett plan hem så att fredagens familjemiddag kunde bli komplet. Så jag sitter just nu hemma på Lidingö och väntar på att katjan ska komma och tidigare idag var jag hos pappa.
Igår träffade jag Barbro för första gången. Vi funkade bra ihop tycker jag. Sötaste ungen i stan. Ska lägga upp en bild sen. Kul att överaska Ylvan och Andersen också. Men får skriva mer om denna helg när jag kommer tillbaka till London.
Igår träffade jag Barbro för första gången. Vi funkade bra ihop tycker jag. Sötaste ungen i stan. Ska lägga upp en bild sen. Kul att överaska Ylvan och Andersen också. Men får skriva mer om denna helg när jag kommer tillbaka till London.
måndag 11 januari 2010
jag vill bli don draper när jag blir stor
Hej!
Så vart man tillbaka i löndon igen dårå. Känns väldigt konstigt och förbannat kul. Alltid speciellt att komma tillbaka till en plats och ser hur allt är förändrat men ändå likadant. Som att se alla Londonbor i vinterkläder till exempel, ha tunnelbanan fylld med mössor. Det brukar bara vara "gangsters" som har stora yllemössor, nu sitter de söta tanterna med det också.
Dessutom är det ny människor i de rum där Lindy, cindy, gail, catarina, phoebe och izz bodde i. Inte hälsat på dom än dock. Mitt rum är istället fyllt med australiensiska väskberg. De får betala 130 pund vardera för att få hem allt. Jag trodde det skulle vara mer.
Louise som bara ska vara här i en termin gör dessutom sitt yttersta för att klura ut ett sätt att få stanna längre. Hon gillar London helt enkelt. Det gör jag med men hennes entusiasm är otrolig. Jag tycker det är jättekul att vara tillbaka men saknar att ha de där vännerna och familjen på bekvämt avstånd. Här ska det flygas och åkas tunnelbana i två timmar innan man kan knacka på nåns dörr och säga hej. Lite deprimerande att det tog lika lång tid att ta sig genom London från Heathrow och hit som det tog att flyga mellan arlanda och heathrow.
Igår var vi i alla fall i china town och käkade och gick till den där cocktailbaren i soho. Jag ska skriva en novell som börjar så, "det finns en cocktailbar i soho..." Låter fränt. Nej men då drack jag old fashioned bara för att känna mig mer som nån karaktär i mad men. Den var riktigt god, bitter och god. Bartendern var imponerad av en tjej som drack whiskey drink och la till mig på facebook. Åhåjaja.
Nu ska jag dusha och bege mig till student office för att få CSN pengar.
Så vart man tillbaka i löndon igen dårå. Känns väldigt konstigt och förbannat kul. Alltid speciellt att komma tillbaka till en plats och ser hur allt är förändrat men ändå likadant. Som att se alla Londonbor i vinterkläder till exempel, ha tunnelbanan fylld med mössor. Det brukar bara vara "gangsters" som har stora yllemössor, nu sitter de söta tanterna med det också.
Dessutom är det ny människor i de rum där Lindy, cindy, gail, catarina, phoebe och izz bodde i. Inte hälsat på dom än dock. Mitt rum är istället fyllt med australiensiska väskberg. De får betala 130 pund vardera för att få hem allt. Jag trodde det skulle vara mer.
Louise som bara ska vara här i en termin gör dessutom sitt yttersta för att klura ut ett sätt att få stanna längre. Hon gillar London helt enkelt. Det gör jag med men hennes entusiasm är otrolig. Jag tycker det är jättekul att vara tillbaka men saknar att ha de där vännerna och familjen på bekvämt avstånd. Här ska det flygas och åkas tunnelbana i två timmar innan man kan knacka på nåns dörr och säga hej. Lite deprimerande att det tog lika lång tid att ta sig genom London från Heathrow och hit som det tog att flyga mellan arlanda och heathrow.
Igår var vi i alla fall i china town och käkade och gick till den där cocktailbaren i soho. Jag ska skriva en novell som börjar så, "det finns en cocktailbar i soho..." Låter fränt. Nej men då drack jag old fashioned bara för att känna mig mer som nån karaktär i mad men. Den var riktigt god, bitter och god. Bartendern var imponerad av en tjej som drack whiskey drink och la till mig på facebook. Åhåjaja.
Nu ska jag dusha och bege mig till student office för att få CSN pengar.
lördag 26 december 2009
Är jag Kellogs Frosties Tigern?
Hej hej.
Har haft den mest underbara julen med familjen Holst-Ternevall-Kjerulf-Colleander-Windblad. Låt mig ta hemmavistelsen i punktform:
- Innan jul var det mycket fixande hemma med julgranen (eller blinggranen som jag vill kalla den), julkolan, klappar, städa, massa mat etc. etc. Men fick tid att träffa Calle och vänner samt Jonatan på Copacabana i Hornstull. Inte som Edenborgs (sorg) men det var mysigt ändå. Underbart underhållande att se en arg Calle. Dessutom blev Jonatan glad för ugglan jag hade köpt honom i London
- Julafton. Jag och Ylva somnade om i hennes säng efter det att vi kollat innehåll i strumpan. Sen åkte vi på Julbön i Ocarskyrkan. Det var fint men vi hamnade mitt i pälsbältet där alla kände varandra och kindpussades. Sen hämntades Anders och Jennie för att åka hem och käka lunch och sen se på Kalle då både Ylva och Anders somnade i soffan. Paketöppnandet tog 2 timmar. Galet men kul. Böcker var igen årets julklapp.
- På juldagen skulle vi till pappa för julfirande. Men innan han kom och hämtade upp oss så kom Kakan och Lina på besök. Jättemysigt att träffa alla igen och det dracks te och käkades godis. Ska bli kul med nyår och hänga med Lina efter det att hon kommer tillbaka till Stockholm. Att de förhoppningsvis kommer till London ser jag fram emot.
Hos pappa blev det lunch med hela julbordsätandet igen. Jag föräter mig alltid på sillbordet och misslyckas äta köttet. Grr. Det var jättekul hos pappa då vi var i stort sett hela gänget förutom Linus och Tobbe med familj. Det delades ut julklappar och lektes lek. Det var den här när man har namnet på en känd person i pannan och sen ska gissa vem det är. Därav Anders-citatet som rubrik. Jag har inte skrattat så mycket på länge. Pappa tror dessutom att man menar mumintrollet när man ger ledtråden "på livets symbol, finns i kylskåpet". Så se upp när ni öppnar kylskåpet nästa gång. Kan vara ett mumintroll istället för kalles kaviar.
Har haft den mest underbara julen med familjen Holst-Ternevall-Kjerulf-Colleander-Windblad. Låt mig ta hemmavistelsen i punktform:
- Innan jul var det mycket fixande hemma med julgranen (eller blinggranen som jag vill kalla den), julkolan, klappar, städa, massa mat etc. etc. Men fick tid att träffa Calle och vänner samt Jonatan på Copacabana i Hornstull. Inte som Edenborgs (sorg) men det var mysigt ändå. Underbart underhållande att se en arg Calle. Dessutom blev Jonatan glad för ugglan jag hade köpt honom i London
- Julafton. Jag och Ylva somnade om i hennes säng efter det att vi kollat innehåll i strumpan. Sen åkte vi på Julbön i Ocarskyrkan. Det var fint men vi hamnade mitt i pälsbältet där alla kände varandra och kindpussades. Sen hämntades Anders och Jennie för att åka hem och käka lunch och sen se på Kalle då både Ylva och Anders somnade i soffan. Paketöppnandet tog 2 timmar. Galet men kul. Böcker var igen årets julklapp.
- På juldagen skulle vi till pappa för julfirande. Men innan han kom och hämtade upp oss så kom Kakan och Lina på besök. Jättemysigt att träffa alla igen och det dracks te och käkades godis. Ska bli kul med nyår och hänga med Lina efter det att hon kommer tillbaka till Stockholm. Att de förhoppningsvis kommer till London ser jag fram emot.
Hos pappa blev det lunch med hela julbordsätandet igen. Jag föräter mig alltid på sillbordet och misslyckas äta köttet. Grr. Det var jättekul hos pappa då vi var i stort sett hela gänget förutom Linus och Tobbe med familj. Det delades ut julklappar och lektes lek. Det var den här när man har namnet på en känd person i pannan och sen ska gissa vem det är. Därav Anders-citatet som rubrik. Jag har inte skrattat så mycket på länge. Pappa tror dessutom att man menar mumintrollet när man ger ledtråden "på livets symbol, finns i kylskåpet". Så se upp när ni öppnar kylskåpet nästa gång. Kan vara ett mumintroll istället för kalles kaviar.
lördag 19 december 2009
HEMMA!
Jo jag kom hem igår, efter massiva köer på Heatrow och ett försenat flyg landade jag på Arlanda kvart över sex och möttes upp av mamma och tomas. Vi åkte hem och det var underbart att komma tillbaka, speciellt när huset är så fruktansvärt fint. Åt god middag (de jäklarna hade köpt hummer) och gled runt i mina nya A&F kallingar med älgar på.
Sen gick jag över till Tallinn och där var hon, belle, lina, lotta, anna och persson. Underbart.
Nu har jag packat upp och ska bege mig till pappa.
Det kommer inte bloggas lika mycket nu när jag är i Stockholm men lite grann ska jag nog smattra ner. Men hör av er nu!
Sen gick jag över till Tallinn och där var hon, belle, lina, lotta, anna och persson. Underbart.
Nu har jag packat upp och ska bege mig till pappa.
Det kommer inte bloggas lika mycket nu när jag är i Stockholm men lite grann ska jag nog smattra ner. Men hör av er nu!
torsdag 17 december 2009
Flight SK532
Jo men så har man checkat in och har boarding Passet framför sig. Landar 17.20 imorgon om allt går väl.
Igår var det stort partaj på studentbaren så folk stod utanför mitt fönster och sjög 70-tals disco klockan halv tre på morgonen.
Trött.
Ska ta avsked av Lindy, Cindy och Gail idag. jättekonstigt.
Igår var det stort partaj på studentbaren så folk stod utanför mitt fönster och sjög 70-tals disco klockan halv tre på morgonen.
Trött.
Ska ta avsked av Lindy, Cindy och Gail idag. jättekonstigt.
tisdag 15 december 2009
snart hemma
Hej mycket hej.
Om bara ett par dagar är jag hemma i Stockholm igen. Yay! Så nu är det en del avsked som ska äga rum. Igår hade vi julmiddag och lite julklappsutdelning. Det var mysigt. Jag fick en uggla och en termos. Vi käkade massa god mat och drack gott vin.
Annars var jag fruktansvärt trött igår. Galet. Men jag lämnade i alla fall in allt som skulle lämnas in vilket är väldigt skönt. Nu har jag bara en novell till den 8.e januari kvar. Får plugga en del när jag är hemma också, Den ska jag skicka på posten tror jag.
Nu sitter jag och Louise på Foyles och latar oss. Ska sätta igång med novellen snart...
Om bara ett par dagar är jag hemma i Stockholm igen. Yay! Så nu är det en del avsked som ska äga rum. Igår hade vi julmiddag och lite julklappsutdelning. Det var mysigt. Jag fick en uggla och en termos. Vi käkade massa god mat och drack gott vin.
Annars var jag fruktansvärt trött igår. Galet. Men jag lämnade i alla fall in allt som skulle lämnas in vilket är väldigt skönt. Nu har jag bara en novell till den 8.e januari kvar. Får plugga en del när jag är hemma också, Den ska jag skicka på posten tror jag.
Nu sitter jag och Louise på Foyles och latar oss. Ska sätta igång med novellen snart...
tisdag 1 december 2009
Motsatsen till skridskor.
Hej.
Faster Malin skickade ett långt mail med feedback som var jättebra, konstruktivt och allmänt nyttigt. Hon hade samma problem med pjäsen som jag har. En karaktär känns bara platt och enfärgad, språket var alldeles för högtravande för folk som är instängda i den situation jag beskriver samt att slutet var skumt.
Så då har jag ändrat ännu mer och fixat till den så att den kändes rätt bra när jag lämnade in den till min lärare idag. Nu den sista veckan ska vi ha handledarmöten eller tutorials som den heter på Engelska. På tisdag ska jag träffa min drama lärare och min novell-lärare. Så får se till att skriva tills dess.
Men jag känner att det här är det jag vill. Manusskrivandet har helt slukat upp mig och mina tankar kretsar runt dessa karaktärer jag skapat. Det är väldigt svårt att skriva drama men herregud så givande.
Dessutom ska det skrivas en critique till pjäsen och novellen där man ska skriva om hur man skrev spektaklet. Hur tänke man? Vad strök man? Varför har jag valt att skriva det såhär? Herregud. Hur ska jag veta hur jag tänker?Det ska jag försöka skriva ikväll medan de andra är och åker skridskor i Hyde Park. Känner inte för att få ont i fötter och bak efter 52:a vurpan. Men ingen har i alla fall ringt och frågat om jag spelar hockey här. Väldigt bra att britter inte gillar hockey. Finns ingen fotbollsspelerska som heter Erika Holst vad jag vet.
Annars så känns det hemskt o-juligt här. Det är första december för guds skull. Men jag har inget julpynt och det är ingen snö att tala om. Fast nu har det dock blitt kallt vilket jag välkomnar. Man kan fortfarande vandra runt i leggings och kofta men nu behövs även vantar och man känner den kalla luften när de dras ner i lungorna. Underbart tycker jag medan aussie tjejerna huttrar och tittar på varandra med skräck i ögonen då de tänker på hur kallt det kommer vara uppe i norden i jul/nyår. För en gångs skull är inte jag den frusna.
Snart kommer jag hem och fryser i Stockholm. Folk har roliga uppfattningar om Stockholm förresten. Phoebe och Iz undrade hur vi ska ta oss fram på nyår då det kan vara svårt med båtar. Men det finns ju broar. En annan fantastisk tjej, harriet som går samma drama skriavande klass som jag, hade en teori om ihopfällbara båtar som man har på ryggen när man inte behöver dem. Mycket båtar blir det.
Nu lyssnar jag vidare på Neil Young och knattrar vidare på mitt tangentbord.
Faster Malin skickade ett långt mail med feedback som var jättebra, konstruktivt och allmänt nyttigt. Hon hade samma problem med pjäsen som jag har. En karaktär känns bara platt och enfärgad, språket var alldeles för högtravande för folk som är instängda i den situation jag beskriver samt att slutet var skumt.
Så då har jag ändrat ännu mer och fixat till den så att den kändes rätt bra när jag lämnade in den till min lärare idag. Nu den sista veckan ska vi ha handledarmöten eller tutorials som den heter på Engelska. På tisdag ska jag träffa min drama lärare och min novell-lärare. Så får se till att skriva tills dess.
Men jag känner att det här är det jag vill. Manusskrivandet har helt slukat upp mig och mina tankar kretsar runt dessa karaktärer jag skapat. Det är väldigt svårt att skriva drama men herregud så givande.
Dessutom ska det skrivas en critique till pjäsen och novellen där man ska skriva om hur man skrev spektaklet. Hur tänke man? Vad strök man? Varför har jag valt att skriva det såhär? Herregud. Hur ska jag veta hur jag tänker?Det ska jag försöka skriva ikväll medan de andra är och åker skridskor i Hyde Park. Känner inte för att få ont i fötter och bak efter 52:a vurpan. Men ingen har i alla fall ringt och frågat om jag spelar hockey här. Väldigt bra att britter inte gillar hockey. Finns ingen fotbollsspelerska som heter Erika Holst vad jag vet.
Annars så känns det hemskt o-juligt här. Det är första december för guds skull. Men jag har inget julpynt och det är ingen snö att tala om. Fast nu har det dock blitt kallt vilket jag välkomnar. Man kan fortfarande vandra runt i leggings och kofta men nu behövs även vantar och man känner den kalla luften när de dras ner i lungorna. Underbart tycker jag medan aussie tjejerna huttrar och tittar på varandra med skräck i ögonen då de tänker på hur kallt det kommer vara uppe i norden i jul/nyår. För en gångs skull är inte jag den frusna.
Snart kommer jag hem och fryser i Stockholm. Folk har roliga uppfattningar om Stockholm förresten. Phoebe och Iz undrade hur vi ska ta oss fram på nyår då det kan vara svårt med båtar. Men det finns ju broar. En annan fantastisk tjej, harriet som går samma drama skriavande klass som jag, hade en teori om ihopfällbara båtar som man har på ryggen när man inte behöver dem. Mycket båtar blir det.
Nu lyssnar jag vidare på Neil Young och knattrar vidare på mitt tangentbord.
måndag 2 november 2009
Hemma, var ligger det nånstans?
Det här med att kalla platser för hem är ganska intressant. När vi åkte till Edinburgh så blev London relativt de vi kallade för hem. Jiz sa hela tiden att hon inte ville åka hem. På vägen till Skottland så kändes det som att vi lämnade hemmet.
Stockholm är alltid hemma, den mest hemiga platsen för att uttrycka sig konstigt. Men här utgår man ifrån Trent Park, Oakwood och det blir då hemma i UK.
Konstigt det där med att flytta utomlands, perspektiven förändras.
Förresten så har min Engelska förbättrats avsevärt sedan jag skrev det där inlägget om hur jag kände mig osäker. Nu har man kommit in i det och jag känner mig mer självsäker när det kommer till att använda vissa uttryck. Joe i min klass hävdar att jag blir mer engelsk för var dag som går. Nej jag har inte blivit huligan eller förändrat min kemiska sammansättning till tweeed. Andas ut.
Stockholm är alltid hemma, den mest hemiga platsen för att uttrycka sig konstigt. Men här utgår man ifrån Trent Park, Oakwood och det blir då hemma i UK.
Konstigt det där med att flytta utomlands, perspektiven förändras.
Förresten så har min Engelska förbättrats avsevärt sedan jag skrev det där inlägget om hur jag kände mig osäker. Nu har man kommit in i det och jag känner mig mer självsäker när det kommer till att använda vissa uttryck. Joe i min klass hävdar att jag blir mer engelsk för var dag som går. Nej jag har inte blivit huligan eller förändrat min kemiska sammansättning till tweeed. Andas ut.
tisdag 15 september 2009
sista dagen i Sverige på ett tag
Jahap. Så var snart sista dagen i Sverige slut. Jag har packat allt förutom en del toalettprytlar i två stora väskor samt handbagage. Det är drygt 40 kilo. Nu har jag verkligen försökt att ta bort saker, har nästan inga böcker med mig och inte mycket annat tungt. Det är kläder. Massa kläder. Jag ska flytta till ett ställe där det är rått väder hela hösten och vintern, kläder behövs. Jag och min packarkompis katja har varit sjukt effektiva och verkligen vägt så att alla kilo är grundligt utnyttjade.
Jag var också en sväng på Gateau och sa hej då till Nathalie, Belle och Persson. Kändes sjukt konstigt men samtidigt bra. Jo jag ska åka och allt kommer bli jättebra, det kommer gå fint. Men det är ju sorgligt att säga adjö till ens närmaste vänner.
Jag sitter vid datorn och skriver medan Katjan ligger och läser. Ett sista häng innan jag drar. Sen ska det hängas på skype. Alla måste skaffa skype btw. Då kan man hänga på telefon och ha det allmänt mysigt.. MYCKET VIKTIGT!
Resefebern sitter stadigt i magen nu.
Jag ska flytta till London.
GAHHHH!
Jag var också en sväng på Gateau och sa hej då till Nathalie, Belle och Persson. Kändes sjukt konstigt men samtidigt bra. Jo jag ska åka och allt kommer bli jättebra, det kommer gå fint. Men det är ju sorgligt att säga adjö till ens närmaste vänner.
Jag sitter vid datorn och skriver medan Katjan ligger och läser. Ett sista häng innan jag drar. Sen ska det hängas på skype. Alla måste skaffa skype btw. Då kan man hänga på telefon och ha det allmänt mysigt.. MYCKET VIKTIGT!
Resefebern sitter stadigt i magen nu.
Jag ska flytta till London.
GAHHHH!
måndag 7 september 2009
hej mycket hej då
Nu kommer visst avskeden.
Tobbe och Lisa gifte sig i helgen och det var ett mycket vackert bröllop och en jätterolig fest. Det var kul att få hänga med hela familjen och träffa massa nytt folk innan jag drar. Men det var nog sista gången på ett tag som jag träffade en del familjemedlemmar och dylikt. Igår tog jag avsked av Carina och Simon och den kommande veckan är fullspäckad av avsked av olika slag.
Men samtidigt kan detta ske i vanliga fall utan att man vet om det, att man inte träffar vissa personer på ett par månader. Men då vet man inte om det i förtid, då sker det bara naturligt. "Nej men det var längesen, hur är det." och sen var det inte mer med det. Men nu flyttar jag till ett annat land, kanske det som är skillnaden...
Snart (hoppas jag) kommer Tomas och då ska vi flytta in på Murarstigen igen. Mamma sa att det var jättefint. Det tvivlar jag inte på. Mycket spännande det här.
Den där ringen förresten. Ja ni vet, den jag trodde jag hade tappat bort för gott (och inte på låtsas som förra gången) den låg hemma hos Anders och Jennie. Det var ju bra. Men jag är tydligen blind...i alla fall när jag är "trött".
Tobbe och Lisa gifte sig i helgen och det var ett mycket vackert bröllop och en jätterolig fest. Det var kul att få hänga med hela familjen och träffa massa nytt folk innan jag drar. Men det var nog sista gången på ett tag som jag träffade en del familjemedlemmar och dylikt. Igår tog jag avsked av Carina och Simon och den kommande veckan är fullspäckad av avsked av olika slag.
Men samtidigt kan detta ske i vanliga fall utan att man vet om det, att man inte träffar vissa personer på ett par månader. Men då vet man inte om det i förtid, då sker det bara naturligt. "Nej men det var längesen, hur är det." och sen var det inte mer med det. Men nu flyttar jag till ett annat land, kanske det som är skillnaden...
Snart (hoppas jag) kommer Tomas och då ska vi flytta in på Murarstigen igen. Mamma sa att det var jättefint. Det tvivlar jag inte på. Mycket spännande det här.
Den där ringen förresten. Ja ni vet, den jag trodde jag hade tappat bort för gott (och inte på låtsas som förra gången) den låg hemma hos Anders och Jennie. Det var ju bra. Men jag är tydligen blind...i alla fall när jag är "trött".
torsdag 3 september 2009
sugvagnens tid
För att verkligen få ut det mesta av den här staden innan jag åker vart vi ute igår och tokstockholmade oss. Jag, malin, jonathan och hans kompisar gick på strand vid hornstull. Där spelade victoria bergman med taken by trees och alla var så där otroligt hippa bara stockholmare kan vara. det visades en iransk kortfilm på väggen, udda serieteckningar utsmyckade lokalen och vi roade oss med att räkna tjockbågade glasögon och randiga tröjor. Men jag gillar prettostockholm.
Sen gick vi till Judith och Bertil och spanade på Salem Al Fakir. Men det bästa var nog Sugvagnen. Det är då man inser att sista tunnelbanan har gått.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
