Hej då London

Nu åker jag hem och stannar i hela tre månader. Det är det längsta upehållet från London hittills. Det känns konstigt men väldigt bra på samma gång. Jag kommer att sakna detta liv men just nu under sommaren känns det extra viktigt att komma hem.

Den senaste tiden har i princip spenderats med mina vänner här i London. Avsked av massa amerikaner och vänner jag inte kommer se igen har varit ganska tufft. Speciellt Joey. Förutom Louise och britterna som stannar kvar kan han ha varit den person jag kom närmast här. Jag vet att jag kommer att se honom igen men det har varit så intensivt här, en så speciell tid som aldrig kommer att upprepas. Men jag är glad över att ha träffat honom och de andra utbytesstudenterna denna termin. Det var väldigt annorlunda från den förra. Vi gjorde så otroligt mer och såg andra delar av London. Det kan ju hjälpa att vi flyttade ner hit men tror också det var människorna själva.

Jag har varit här cirka i åtta månader. Har jag förändrats under den här tiden? Jag tror det. Jag har inte blivigt en helt ny människa men det känns som jag har utvecklats, flyttat hemifrån, blivigt mer självständig, mognat kanske en aning men framförallt lärt känna mig själv och verkligen utvecklat mitt skrivande och min syn på skrivandet.

Den del av London som senaste tiden varit mest frekvent besökt är East End och Islington. Jag åker knappt ner till centrala delarna längre. Allt finns mycket närmare och är mycket bättre. Östra London är helt fantastiskt med alla restauranger, klubbar och ställen att besöka. Här om dagen var vi på The Old Blue Last och såg en spelning med ett band som är en vän till Travis (som är Harriets pojkvän och tillika Springsteen fantast) band. Det var jättekul och kändes väldigt London. Men det påminde mig om den sista utekvällen i Stockholm innan jag drog hit. Då vi såg Taken By Trees på Strand och kände att det var såhimla Stockholm. Cirkeln var på något udda sätt sluten.

I juli kommer förhoppningsvis Harriet, Aimee och Travis och hälsar på. Lewis kunde nog inte komma men dessa härliga människor är väldigt glada över att komma till stan. De har blivigt mina närmaste vänner här i London så att visa dem Stockholm skulle vara så kul.

Hej.

London är fullkomligt vårtokigt och smått överblommat. Det är så varm idag att det nästan luktar lite Frankrike.

Men sen jag kom hit så har jag mest suttit vid min dator och skrivit klart de sista uppgifterna. Nu är jag klar med det. Jag kan skriva det jag känner för, läsa och se det jag känner för. Det känns fantastiskt och tomt. Men ska försöka vara en produktiv författare.

Jag och Louise kom just tillbaka från en fikastund på det lokala favoritcafét där vi satt ute, läste tidningen och drack kaffe.

På onsdag kommer Lina och Kajsa, kan inte hålla mig. Det ska bli jättekul verkligen.

Att vänta på orden

Det skaver när man tycker att man har en snygg formuering i huvvet men inte kan få ner det på pappret. Det blir liksom bara fel.

Men nu sitter jag här i en tom lägenhet (Louise åkte igår morse då hon insåg att hon inte hade fler lektioner, hon ville hem, jag förstår henne) och knapprar på de sista detaljerna innan detta åbäke till manus ska in senare idag.

Har därmed inte gjort mycket de senaste dagarna, inget spännande i alla fall. Kommer hem imorgon, det ska bli skönt. Måste jobba en hel del över påsk men det ska jag nog klara av.

Att skriva

Att skriva tror jag betyder att försöka gripa tag i världen. Det är ett försök att förstå, att sortera, att kunna bruka världen och språket. Att ta sig ann livet.

Dagens visdom från

Erika Tor-Gny Holst som nu ska gå och lägga sig efter en lång dag med frukostklubbem,10 timmar skypekatja, bergman, manusskrivande, haiku, hemtenta, författarskap och många skratt

med hjälp av calle

autumn

Summer falls apart
Muddy footsteps in the yard
Your cardigan sings

bättre?

EDIT: fixad igen.

Höst haikun och exalterade lärare

Hej igen.

Tror jag hittade hösthaikun när jag satt och väntade på att det skulle bli min tur att snacka manus med vår andra lärare; den glada amerikanen, för dagens handledarmöte.

Först haiku:

Nature falls apart
Mud in the hallway comes fast
Your cardigan sings

Är det höst? Är det bra? Vad tycker ni? Kan detta gå?

Men hur gick det då på handledarmötet? Jo det gick finemang. Jag behöver fortfarande jobba på det men han blev väldigt exalterad över det jag försökte berätta och satt och vred och vände på olika beståndsdelar av manuset. Vi hade en djup diskussion om min text och hur jag skulle göra för att få det att funka. Jag var väldigt nöjd med hur jag hade satt upp det hela men tappade farten rätt snart. Han hjälpte mig och nu sitter jag gär och filar och skriver om. Jag behövde en starkare konflikt och ställa rätt frågor.

Att ställa rätt frågor är väldigt viktigt har jag märkt. Hur skulle den och den karaktären reagera? Vad skulle de göra i den här situationen? Hur kan jag visa hur denna person känner sig i en specifik situation? Jättespännande om man gillar sånt här.

Hej du, din lilla Haiku

Det händer inte så mycket nytt. Konsumerar mycket kaffe, försöker hitta orden och stalkar Joey. Men skrev ett par haikus. Behöver bara en för hösten.

Winter
The trafficlight moans
snow falls on their faces now
warming a cold heart

Summer
Midniht butterflies
Light across a dirty sky
Walking in the woods

Spring
Pink light and asphalt
Damp earth on fire in may
Children laughing late

En måndag i Highbury

Hej.

Jag träffade min kusin Linda igår och tog en promenad i en vårvacker Hyde Park. Det är konstigt det där med släkt. Vi har egentligen inte träffat varandra ordentligt på cirka 10 år. Vi pratade om det. Vi känner inte varandra. Vi vet inte vad den andre gillar eller drömmer om men vi har en gemensam historia och en del gemensamma minnen från barndomen. Men det var i princip att förhöra sig om vad den andre hade gjort i sitt liv och hur vi tog oss an London. Mycket kul och gick förvårnansvärt lätt att snacka.

Hyde Park och Linda:

Idag har jag inte gjort mycket. Skrivit mitt manus och är nästan klar med den nya versionen och känner mig så mycket mer nöjd med vad jag åstakommit. Men har insett att jag glömt bort den lilla minipresentationen vi ska göra nästa vecka och att jag har hur mycket som hellst att göra tills slutet av april som jag bara börjat på. Men det löser sig.

Galet är dessutom att vi som andra års studenter inte börjar nästa år förän oktober. Helt galet långt sommarlov. Känns lite halt onödigt långt men tänkte ta mig an något universitetande på distans från Sverige så att jag får ut min kandidatexamen.

Nej jag jobbar med bakgrunder så asså...

Hej gott folk!

Idag sitter jag och konkretskriver mitt nya manus. Det är samma grundstory men helt andra premisser den här gången och det funkar så mycket bättre. Igår satt jag och antecknade och spånade scener och grejer i mitt anteckningsblock jag fått av Belle. Finaste blocket i stan men jag börjar komma till dess slut. Men idag sitter jag på Foyles istället för hemma. Har inte vart här på evigheter men fortfarande samma sköna blandning av starkt kaffe, människor som sitter och knattrar på sina laptops och jazz. Mys.

Jag pratade med pappa igår då jag blev lite nyfiken på om han hade märkt det här. Jag tyckte det lät lite exotiskt, som "Balladen om det stora slagsmålet på tegelbacken" fast i verkligheten. Folk med äppelknyckarbyxor och bred ståckhålmska som står och höjer nävarna mot varandra. Men pappa satt hemma och drack vin och såg på Skavlan och hade inte märkt nått. Vilken besvikelse. Men han tyckte det skulle bli kul att se mig igen när jag kommer hem fast vi senast sågs bara för en vecka sen. Han tyckte om att se mig i en ny omgivning. Jag jobbar alltså så. Fortfarande samma Erika men med olika vackra bakgrunder som London, Rombo, Stockholm och Ramundberget. Om man bara har ett begränsat antal konversationer på lager måste man ta till alla knep. Gotta keep em entertained helt enkelt. För jag lär mig inga nya trix som Ameilie gör.

Ikväll ska vi se Alice i Underlandet i 3D hade vi tänkt oss jag och Joey. Vi var på en liten charmig bar/liveställe i Camden igår. Det var verkligen alla vi kände på Gubbay Halls vilket var stört kul. Dock tappade Louise bort sin norska kompis och blev väldigt orolig när han inte gick att hitta. Han hade gått en promenad visade det sig. Men Louise lackade och skrek på honom medan jag frös i regnet. Vi skulle ta sista tunnelbanan hem (typ 12, så det är inte alls så sent som det låter) men missade den pga honom. Louise var arg men vi lyckades till sist vifta in en taxi. Det var en tät ilska i luften så jag lyssnade på Håkan Hellström och lät dem sitta tysta och stirra åt varsitt håll.

Dagens tips på hysteriskt rolig trailer:

Antikrundan i mitt hjärta

Förlåt för glest postande. Här kommer lite bilder från mobilkameran från senaste tiden.

Jo det har ju blivigt en hel del antikrundan gluttande när man nu kan titta på svt play. Knut Knutson som möter bildoktorn kan vara det finaste jag sett.

Men vad händer annars? Vad gör jag. Jo jag har haft en hel del handledarmöten och försökt brottas med ett filmmanus jag ska skriva. Det går sådär. Jag var inte alls nöjd med vad jag fick ihop för handledarmötet. Det var inte läraren heller så det var väldigt bra att han gav mig lite tips om vad jag kan göra. Måste skala ner det till grundtemat och börja om. Har suttit idag och klottrat men har ännu inte kunnat skriva nåt konkret manus. Men jag känner mig mer inspirerad nu än hur det var med grundstoryn.

Mentalsjukhus eller akademin?

Tecken på att jag och Katjan kan vara lite sjuka i huvudet. Vi smsade om huruvida vi kunde opponera på uppsats medan jag är hemma i april. Hon skulle fråga vår kära Roland Lysell

"
K: Mailförfrågan till Roland skickat, ack vad han kommer bli glad nu :D
E: Han måste ha saknat mig jue! Bästbäst. Jag längtar.
K: Klart han gör! han är säkert helt förvirrad över att se mig sitta själv utan dig. hela hans bild av oss blev skevt när du flyttade. han kommer att bli så glad när han ser oss tillsammans igen. kanske firar han med en kopp kaffe, en tanke och en bulle.
E: Hela hans universum kollapsade när jag flyttade. Nu bara kaffe utan bulle, Goethe utan chiklit, Anders utan Olsson. Han firar nog med att kanke köpa ytterligare en svart skjorta tror jag. puss
K: Vi kan väl bestämma att vår första gemensamma bok har ett svart omslag o på sida ett står d tack till roland lysell, den kan heta nybrogatan fram. haa puss
E: Det klubbar vi på. "för roland goethe lysell, utan dig skulle vi inte vara där vi är nu, tack
K: Uppföljaren heter en kopp kaffe en tanke o en bulle hahahaha! bäst.
E: Finast. Den kommer att sälja som smör i solsken.
K: Yep! så nice! bland köparna Anders, Horace, Peter Englund, ahndorils, Birro, Sjölin, Spences o våra familjer
E: De kommer alla knacka på vårt kontor för autografer. Horace kommer bli smått extatisk över att få träffa oss och börja hyperventilera av lycka.
K: Hahahaha! sen går han o Anders ut å dansar för att känna sig fria.
E: Diskodans utan instoppad skjorta. Höjden av frihet.
K: På rödvinsdunksfyllan!
"

Som tonårsflickor fast litteraturvetare.

Annars är jag glad över att pappa nog tar med sig borren så att vi äntligen får gardiner i mitt rum. Jäkla gluttare till byggjobbare. Minde glatt är att lektionerna börjar ta slut och övergå till handledarmöten. De har avslutningsfest för året den 31 mars vilket är helt sjukt. Mina sista grejer jag ska lämna in är den 23 april och sen är det slut. Jättekonstigt.

sophisticaaated

Jag är så otroligt trött och glad idag. Det är mycket att tänka på med flytten och att få ihop det med plugget så kunde inte sova igår. Låg och vred mig i timmar för att bli väckt 6 på morgonen av sopbilen som hämta soporna precis utanför mitt fönster. INTE KUL. Högst obra.

Men. Fick tillbaka mitt pjäsmanus jag skrev förra terminen. Ni minns mitt stressande med att det inte var rätt form och ve och hjälp, hur skulle jag skriva. Men fick en 3'a. Det konstiga betygssystemet igen, 1 är högst och mellan 1 och 4 får man first class, 5-8 upper second class, 9-12 lower second class etc. etc.

Jag fick alltså i högsta gruppen. Tjoho! Men jag hade problem med engelskan på den akademiska uppsatsen vi skulle skriva som del av arbetet. Han tyckte att jag skulle boka tid (vilket jag ska) hos språkhjälpen på universitetet.

Låt mig citera vad han skrev om pjäsen i sig och de två delarna i stort. Mest för att det gör mycket för mitt självförtroende som författare. Jag behövde detta. Speciellt från en lärare som alltid ställer så höga krav.

Pjäsen i sig:
"A very promising piece. both the subject matter and the form are very contemporary. There is a haunting atmosphere to the piece, not just because of your use of a ghost but also because you do manage to convey the lack of communication that is happening. They play feels like it gets a little too oblique (typ distansierad och inte känslomässigt engagerat) during the final third, and perhaps you need to find a more direct way of communicating your very sophisticated ideas to an audience. But the play is very intriguing and a good start - it feels both very modern but also has resonances of older drama, specifically Stindberg (ha!). The attempt to show people speaking in something other than their native tongue is valiant (typ bra insats, ser att du försökt) if a bit awkward at times."

Kommentaren för pjäs samt kritiska arbetet:
"Extremely promising and sophisticated work. I hope that you continue in your dramatic writing, as you have the imagination and commitment to really write something excellent. You do need to work a little on your written English, and so an appointment with ELS (universitetets språkgrej) would ensure that your very high standards of creativity and thinking are never let down by your english expression."

Jag förstår att han kritiserade min Englska i den kritiska texten jag skrev. Typiskt exempel på en text jag inte la ner så mycket arbete på med det rent språkliga. Det är jättebra att jag nu har en text som jag vet inte funkar språkligen så att de kan titta på vad jag gör för fel i stort och på så sätt ge mig konkreta råd.

Men när han kallar mig sofistikerad kommer jag bara att tänka på det här klippet vilket gör att jag inte känner mig så sofistikerad längre.

sophisticaaated

att spåna

Jag kanske behöver en paus i regnet
en paus från rummet
en paus för att vandra
nya gator
i den här stan
i den här jätten till människolivsnät

du behöver mest en paus från pausen
en paus från kånkandet av plastpåsar och
gamla asda kassar
vandrandet på dessa gator
mat i skägget
regn i skorna
hål på knäna
men du visslar i vädret
är glad över himlen som sakta vänder sig mot söder

dikter som jag håller på med

Nej det regnar för mycket för banken, tar det imorgon när jag ändå ska ner till Oakwood. Skriver istället. En dikt jag inte är jättenöjd med och en annan jag tror funkar.



I have never thought of it before but
Her legs reach all the way up
Well shaped sky scrapers in spider web tights
She walks through all the taxi drivers
No signs for her
No one shouting her name
No one knows it here
Crocked smile all the way down to the oysters and
raw smell of winter and tube

Perfume shopping
Tax free and boarding pass
The woman smiles like a plastic toy
Ready to bounce away any minute
A life in a suitcase and the goal is
A friend’s flat
At the end of the universe
Could be mars but might as well be London
Cigarettes lay burning in the rain
Broken memories of a conversation
Now gone.
In a hurry.
Catch the last tube.
Home or just somewhere
Else
In this that is called
London.





White linen in March
Red wine stains on a dress
Phone calls in the early morning
A low sun pierces her eyes
Dust like snow on
Her face, shoulders, hands
Palms turned towards a steel white sky

Walk with me
Carry me. My feet are sore.
Down to the water
He lifts her up and feels the warmth
Fingers on naked cold skin
Goosebumps like an organic Braille system
Her knees bleeding
Staining the dress
Blood and wine mixed together
This is my body and this is my dress
Even deeper red
His lips wet as he tries to kiss
The pain away

Down at the riverbank
The linen explodes
Across the fields
In the houses
Small blue flowers
Covering
Washing
Everyone’s feet
He sings for her
Deep
Underneath his breath
It sounds familiar.
A melody
That’s existed since the dawn of time
But just for her.

The dress is a sail in the water
There are many questions but
Just a few answers
Can you pray for me dear?
Can I have your deck of cards?
As the water turns red
The queen of hearts floats
Towards me
Downstream
It looks like she smiles
But it could be
Her tears for the river

Ett första utkast

Jag har inte ägnat mig åt rimm förut. Men det är rätt kul. Här är en dikt jag skrev. Men den har ingen titel än. Förslag?

Sometimes I think I’m back
I wake up and imagine that I can go out and walk
The same streets
Follow the same beats
As I’ve done all my life

But this is a different instrument
On the same continent
The accordion that got squeezed tight
Every house, every brick
Close together like a deep sigh

Stockholm makes a different sound
An accordion that is dragged out
Houses where one has to shout
Across the massive spaces
and silent faces.
Where they always wants to make it into something else
Berlin, London, New York
How can we change it?

But I do love the sound it makes
and it breaks my heart
to see it change
There is warmth
And openness beyond the faces
Catching a strangers smile on the streets
a major treat in both places

It’s an important year for us
Me and my homes
Choices that has to be made
Shaking hands in investigations
Both lands in need of truth
and me just looking for a roof.

Lycka

Jag tror jag skriver poesi igen. Är inte helt säker men det kan vara poesi. Ord är det i alla fall.

Minnen

Jag har en text jag måste skriva tills på tisdag som jag trodde skulle bli enkel och kul. Men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om. Uppgiften kallade vår lärare "Object of Memory". Man ska alltså ta ett ting som man har speciella minnen kring och skriva om detta. Han berättade att detta ofta ledde till att eleverna skrev om den person de kopplade tinget till.

Jag brukar inte alls ha svårt att minnas tillbaka men jag kommer bara inte på något bra ting just nu. Har en del idéer men detta är frustrerande. Tomt i skallen.

Tänke skriva om oljerockar och sommarregn men då kommer man ses som en överklassmupp. Men det är en ganska bra idée ändå. Eller den där hackspetten som satt på en pinne i Eckes rum på Sunnemo. Ni vet en sån där grej som studsar nerför en metallpinne så att det låter. Eller kitkatt i fjällen. Eller pappas oranga arbetsoverall. Gah. jag vet inte.