Hej då London

Nu åker jag hem och stannar i hela tre månader. Det är det längsta upehållet från London hittills. Det känns konstigt men väldigt bra på samma gång. Jag kommer att sakna detta liv men just nu under sommaren känns det extra viktigt att komma hem.

Den senaste tiden har i princip spenderats med mina vänner här i London. Avsked av massa amerikaner och vänner jag inte kommer se igen har varit ganska tufft. Speciellt Joey. Förutom Louise och britterna som stannar kvar kan han ha varit den person jag kom närmast här. Jag vet att jag kommer att se honom igen men det har varit så intensivt här, en så speciell tid som aldrig kommer att upprepas. Men jag är glad över att ha träffat honom och de andra utbytesstudenterna denna termin. Det var väldigt annorlunda från den förra. Vi gjorde så otroligt mer och såg andra delar av London. Det kan ju hjälpa att vi flyttade ner hit men tror också det var människorna själva.

Jag har varit här cirka i åtta månader. Har jag förändrats under den här tiden? Jag tror det. Jag har inte blivigt en helt ny människa men det känns som jag har utvecklats, flyttat hemifrån, blivigt mer självständig, mognat kanske en aning men framförallt lärt känna mig själv och verkligen utvecklat mitt skrivande och min syn på skrivandet.

Den del av London som senaste tiden varit mest frekvent besökt är East End och Islington. Jag åker knappt ner till centrala delarna längre. Allt finns mycket närmare och är mycket bättre. Östra London är helt fantastiskt med alla restauranger, klubbar och ställen att besöka. Här om dagen var vi på The Old Blue Last och såg en spelning med ett band som är en vän till Travis (som är Harriets pojkvän och tillika Springsteen fantast) band. Det var jättekul och kändes väldigt London. Men det påminde mig om den sista utekvällen i Stockholm innan jag drog hit. Då vi såg Taken By Trees på Strand och kände att det var såhimla Stockholm. Cirkeln var på något udda sätt sluten.

I juli kommer förhoppningsvis Harriet, Aimee och Travis och hälsar på. Lewis kunde nog inte komma men dessa härliga människor är väldigt glada över att komma till stan. De har blivigt mina närmaste vänner här i London så att visa dem Stockholm skulle vara så kul.

Fina britter på väggen

Den här fina bilden var i The Observer igår så jag klippte och klistrade lite och satte upp den på väggen. Otroligt snygga britter.

Nu ska Joey och Claire snart komma och käka lunch, jag läser en roman om reformationen (tänk Luther, 1500-tal och arga präster) som heter Q medan jag väntar. Riktigt spännande.

Jag har dessutom gjort en bland-cd för Alphapet kvällen, alla ska ha med sig en mix och dela ut till de andra.

Nytt enastående band jag upptäckt (jepp jag har flyt just nu): Stornoway

Vi tar det i bilder

Min, Harriet (blond) och Amiee's second hand dag (igår) som slutade med att vi tog en pint på puben där Jack The Ripper's offer garanterat drack och möjligtvis hittades av honom. Dessa två damer är hysteriskt roliga, väldigt generösa och har second hand kläder som sitt största intresse. De är proffs, jag visades runt Londons bästa charity shops och sen drog vi till Brick Lane som numera är mitt hängställe nr 1. Det är också bra att shoppa med dem då de känner alla butiksägare och därmed får rabatt. Jag har nu hittat klänningar att ha på mammas 60-års kalas och Amelies namngivning.

Min nyfunna marockanska väska som fick hänga med till Skottland. Inte så praktisk men snygg.

Min nya plånbok jag hittade i Edinburgh. Det är en muminplånbok. Vi är bästa vänner och jag har dumpat min gamla som var på väg att helt gå sönder.

Blommor i trägården till Hollyroad House i Edinburgh. Det är slottet på motsatta ändan av Royal Mile i Edinburgh. Drottningen bor där när hon är i stan. Joey var smått hysterisk då han är kär i den brittiska kungafamiljen och brittisk historia. Mary Queen of Scotts bodde ju där! Dessutom fanns det en kopia av Robert The Bruces skalle vilket var lite halvkonstigt och utmärkt var en sekreterare till Mary hade blivigt mördad. De är lite makabra Skottarna. Men blommorna var fina; för mamma.

Jag med min nya kashmir halsduk på en pub på Royal Mile och sen en bild på Joey på Edinburgh Castle. Edinburgh vistelsen gick ut på att gå runt i hela stan, se slott och historiska platser, sätta sig på pubar och dricka öl och läsa The Guardian för att sen gå ut och äta. Vi var alltid så trötta att vi gick hem till vandrarhemmet vid cirka 11 på kvällen för att läsa. Jag läste ut Patti Smith boken och fullkomligt avgudade den. Läs!

Jag har tagit med alla till The Breakfast Club mycket på senaste tiden. Spana i pannkakorna!

Hela gänget i Gubbay kvällen innan Josh (längst upp till vänster) åkte hem.

Claire (med ryggen mot kameran), Julia, Louise och Josh i London Eye.

London Eye.