This was very good.

Torsdagshälsningar!

Åh vad jag blir glad över att lyssna på Spanarna, speciellt Jonas Hallberg. Han kom in på Gateau en gång. Jag sa till persson hur jag kände igen den där mannen och att det kunde vara den där på radio. Persson sa att vi skulle vänta tills han öppnade munnen. Jo men visst var det Jonas Hallberg. Jag ångrar att jag inte tog hans autograf. Men hade vart lite läskigt för hans fru som var med honom. HEJ JAG OCH MIN PAPPA TYCKER DU ÄR JÄTTEBRA! Stalkervarning. Jag och pappa hade nämligen en relativt lång diskussion i bilen till Rombo i somras om hur mycket vi tyckte om Jonas Hallberg. Han är ju så rolig.

Men Helena von Zweiberk (varför ett sånt lustigt svårstvat namn?) hade en spännande spaning som är ytterst relevant för människor i min situation. Detta med kramandet och hur man hälsar på andra människor. Tycker det är en källa för nervositet hemma men när man är i utlandet ställer man det hela på sin spets. Hur gör man? Hur ska jag veta vad denna människas kulturella bakgrund dikterar när det kommer till hälsningar? Vi har setts två gånger förut och skrattat ihop, innebär det en kram då? Hur länge? Hur intensiv eller vad man nu ska kalla det? Som tur är umgås jag inte så mycket med folk från de södra delarna av Europa eller andra delar av kindpussbältet för det är något som förvirrar ännu mer än kramar. Hur måga kindpussar ska man ge? Hade svårt för detta när jag var i Dublin minns jag. Spanjorerna, Italienarna och Polackerna hade alla olikt antal kindpussar. Det varierade mellan 3 och 1 men ibland glömde jag bort hela konceptet med kindpussar och förolämpade säkert en hel hög med spanjorer. Sorry Sorry we don't kindpuss in Sweden. Åhåjaja.

Annars är min andra favorit i spanargänget Per Naroskin, psykologen som alltid blir så driven med av de andra. Hade en spaning om kalendrar som var mycket givande.

Jag vill också vara med i spanarna. De verkar ha så kul. Jag är föresten som ni förstår efter detta inlägg egentligen medelålders när det kommer till radiosmak och annat skoj. P1 är en källa för inre frid numera. (en mening jag aldrig trodde jag skulle formulera)

Ni som spanar på bloggen (lite dåligt med kommentarer på senaste) har väl sett hur jag ändrat och lagt till saker. Jag har lagt upp länkar till några favoriter jag ber er att spana in. idag vill jag speciellt slå ett slag för http://www.asofterworld.com/ som är världens roligaste lilla seriestrip. Calle tipsade om den och nu är jag fast. Är nog ett yttrande av min sjuka humor men varför inte. Dagens geniala post:

Idag har jag frusit hela dagen då vi satt på ett av våra favoritfik Yumcha som har öppnat ett nytt café i Camden. Det är så fruktansvärt kallt där inne men jag fick mycket gjort då det inte fanns något internet. Yumcha har väldigt gott te. Sedan gick vi till en tysk julmarknad i Hyde Park. Väldigt surrealistiskt att se massa tyska saker presenterat i plastig form mitt i London. Man kunde dricka gluwine. En sorgerlig tysk man stod och plonkade på en synt och sjöng tysk ompaompa pop helt ensam när vi kom dit. Men när vi gick ut var det ett gäng indier som dansade runt framför honom och jag tror han log. Då vart jag glad.

P.S. Appropå mitt användande av vart glad i den sista meningen har jag en fråga. Phoebe och Izz har lagt märke till hur skandinavierna (Louise och jag) använder oss av past tense (jag har blivit en sån hemsk människa som inte kommer ihåg vad saker heter på svenska) när vi vill kommentera mat och kläder. Är det så? jag tror man säger att "det här var gott" eller "åh va fin den vart". Det låter tydligen konstigt på engelska. D.S.

Who are the characters?

Nej men nu har jag inte bloggat sen i onsdags. Vad kan det bero på? Jo. Det har i princip inte hänt någonting. Idag är den första dagen jag lämnat Oakwood och Cockfoster på hela veckan. Vi har en hemtenta som ska in på måndag och jag har haft stora svårigheter med att skriva den.

Jag tror jag är lite rädd för det. Visst gick det bra med recensionen och jag har ju trots allt skrivit liknande hemtentor på svenska tillräckligt mycket för att veta hur det skall göras. Men ändå. Dessutom får den bara vara 1500 ord vilket är väldigt lite för en sådan kompex fråga:

"Explore some of the ways in which American genre films embody themes and ideas that can be considered ideologically significant. Refer in detail to a minimum of two screened films."

Gahhh. Men jag har nu tillräckligt mycket och sitter och filar på den på mitt vanliga häng; Foyles Jazz café. Jag borde vidda mina London vyer men det är så lätt att bara åka hit och sätta sig ner. Sitter mitt emot en äldre herre som läser böcker och dricker vin. Jag trivs.

Men jag har fortfarande inte fått nån feedback på min novell men hoppas på att få veta något den kommande veckan.

Förutom novell och olika hemtentor (har också ett grupparbete, gah) så är den stora grejen det manus vi ska skriva för en teaterpjäs. Jag har tonvis med idéer men vet inte riktigt hur jag ska förverkliga dem. Jag vill skriva om Europa, om språk, om att leva med sitt andra språk och kanske om Berlinmurens fall för 20 år sedan.

Som forskning har jag sett dokumentärer om Berlin på BBC iPlayer och läst massa artiklar i The Guardian om EU. Jag måste lämna in en plan om hur scenen (eller en kort pjäs, vi ska skriva 10 sidor) ska se ut på tisdag.

Att svära i kyrkan.

Vårt internet krånglar igen vilket gör det ostdigt och svårt att hantera. Därför har jag inte lyckts installera skype eller svara på Ylvas kommentar om att jag ska sluta svära när jag skriver. Du har rätt, det inlägget var ovanligt svärordstätt. Men folk svär som sjömän här konstant så antar att det har smittats av sig på min svenska.

Att inte ha skype är dock frustrerande och får mig att vilja svära.

Hemma, var ligger det nånstans?

Det här med att kalla platser för hem är ganska intressant. När vi åkte till Edinburgh så blev London relativt de vi kallade för hem. Jiz sa hela tiden att hon inte ville åka hem. På vägen till Skottland så kändes det som att vi lämnade hemmet.

Stockholm är alltid hemma, den mest hemiga platsen för att uttrycka sig konstigt. Men här utgår man ifrån Trent Park, Oakwood och det blir då hemma i UK.

Konstigt det där med att flytta utomlands, perspektiven förändras.

Förresten så har min Engelska förbättrats avsevärt sedan jag skrev det där inlägget om hur jag kände mig osäker. Nu har man kommit in i det och jag känner mig mer självsäker när det kommer till att använda vissa uttryck. Joe i min klass hävdar att jag blir mer engelsk för var dag som går. Nej jag har inte blivit huligan eller förändrat min kemiska sammansättning till tweeed. Andas ut.

The question of language

Hej.



Jag ska försöka ta upp mina funderingar lite mer, inte bara vad jag gör dagarna i ända.

Har ju varit på liknande resor förut. Dublin och Skottland var båda upplevelser som påminner om denna. Man träffar människor från hela världen och man umgås väldigt nära varandra och jämför de länder man kommer ifrån och frågar om hur saker och ting sker i deras land.

men



här pratar alla bättre Engelska än vad jag gör. Det visste jag. Det var därför jag åkte hit, jag ville leva i ett land och umgås med människor som hade engelska som första språk. Tidigare hade jag nästan bäst Engelska av de studenter jag umgicks med, jag blev på ett sätt experten, den som spanjorerna i Edinburgh frågade. Men här är jag den som saknar ordförådet, det är jag som ställer tusen frågor om vad olika saker heter. Man tror man har ordförådet men herregud så mycket som fattas. Ord som är vardagliga, som man inte tänker på när man läser en bok eller ser en film på Engelska. De orden blir stora utmaningar. Men jag gillar det, jag lär mig en massa och försöker suga ut så mycket information som jag kan från dessa människor.

Middlesex har en bra grej dock. De har ett English Langauge and Support center dit man kan gå om man behöver hjälp med språket. De har öppna workshops måndag och fredag här på Trent Park och man kan dessutom boka en privat tid med dem. Det ska jag göra.

Med tanke på hur mycket mer säker jag känner mig med Engelskan nu så kommer jag vara så mycket bättre på det här språket bara när jag kommer hem till jul.