världens bästa helg slutar urkopplat

I helgen har Lina och Kajsa varit här. Det har varit fantastiskt. Vi har ätit gott och druckit gott. Barrafina i Soho är den mest underbara tapas baren jag någonsin vart på. Den godaste maten någonsin. Men internetet slutade fungera så nu sitter jag på starbucks då jag var tvungen att fixa en grej. Postar längre då jag har bättre tillgång till internet.

Nej jag kan inte

Se skrackfilmer. Sitter med hjartat i halsgropen i datarummet pa Cat Hill efter att ha flytt hals over huvud fran en filmvisning. En kass italiensk skrackfilm fran 1981 med kassa effekter men jag kan inte. Kanns som jag ska fa panikangest och fa mardrommar i veckor.

Sa jag bloggar utan svenska boksaver istallet.

Men jag har flyttat in pa 234 Highbury New Park. Det ar fantastiskt att ha egen lagenhet. Det ar fantastiskt att ha eget kok och badrum. Jag alskar det. Men allt ar lite kaotiskt da grejerna fran ikea forst kommer idag och vi inte har nagra gardiner sa byggjobbarna som renoverar fasaden kommer varje morgon klockan 8 och kikar in. De har dessutom inte fixat fonsterbrada i mitt rum sa det ar sjuk kallt da kallluft lacker in

Men ikvall ska det fixas gardiner da Louise's van kommer med en bra borr och Lewis ska hjalpa till och satta ihop IKEA moblerna sa Louise kan sova i eget rum (jag sover i sangen som fanns och hon bestallde en fran IKEA) och jag kan fa lite skydd av gardiner. Fonsterbradan ska de fixa i veckan lovade de.

Dessutom gick jag till receptionen och har antligen fixat ett intyg som ska vara ratt sa att jag kan fa bankkonto sa att vi kan darmed fixa intenet etc. etc.

Mitt tradlosa hade namligen ingen tackning i lagenheten sa vi maste skaffa fast. maste ha internet sa att jag kan skypa med er dar hemma.

Men Mamma, Tomas och Ylva kommer i helgen. Yay! Bokade en restuarang Ylva hittade i Kengsinton for oss pa lordag. Ser sa mycket fram emot att fa visa dom detta. Kanner mig mer som en Londonbo da jag gar hem fran tuben genom vanliga innerstadskvarter.

den sista helgen i februari och lite personporträtt

Hej.

Tomt rum i Oakwood, bara jag, Gerald och tekoppen kvar i mitt första stopp i detta land. Kusin Anderas hjälpte mig och Louise att köra över allt till nya lägenheten idag. Det blev två vändor genom ett regningt London. Ser fram emot att helt lämna Gubbay imorgon. Ser fram emot att ha mitt eget kök och badrum och därmed slippa alla äckliga studentrester. Blä.

Men efter fredagens ilska över bankkortet, vad hände sen? Jorå vi åkte till Shoreditch (jättehippt område i östra London, tänk söder fast på crack) och hängde på en fantastisk pub/bar med underbar musik, typ indierock och hophop med london pop. Träffade en svensk tjej och vi ägnade oss åt utlandssvenskarnas favorithobby; klaga på hur mycket svenskar det är överallt, på svenska.

Jag älskade Shoreditch. Kändes inte som man var i England längre. Lite Berlin känsla över det hela. Mer rått, smutsigt och genuint. Det är först denna termin som jag börjat utforska östra London genom danskarna och gillar det skarpt. Överallt man gick såg man minst tre klubbar eller barer man vill prova på. Dessutom åt jag den godaste hamburgaren jag någonsin ätit klockan tre på lördag morgon. Ett hål i väggen som serverar billig tokgod snabbmat till utefolket. Louise var inte med vårt gäng. Hon och Julia (en väldigt snäll brasilianska) åkte till Fabric (gigantisk klubb där alla är i stort sätt påtända) och blev tyvärr av med sina mobiler. De vill inte tillbaka.

Lördag var därför lite seg. Men ägnade mig åt att packa ihop mina grejer vilket inte krävde mycket hjärnceller. Dessutom hängde jag mycket med Chantelle. När man hör hennes namn tror man att hon är en svart kvinna på Ricky Lake. Hon är en brittisk kritvit, smal tjej som flyttade in nu i januari. Hon och Romy är modestudenter och goda vänner. De ser ut som tvillingar. Lika smala, röriga och med stort mörkbrunt hår som ser ut som en flagga på deras avlånga gestalter. Båda släpar på gigantiska väskor som innehåller allt mellan himmel och jord. Båda bjuder på sig själva och släpper in en, speciellt Chantelle. Igår låg vi och kollade på Black Books i hennes säng.

En annan speciell karaktär är vår kära Elise eller OC som vi kallar henne (hon kommer från Orange County i Karlefonien precis som den där TV serien så då började Mie kalla henne för OC). En nördig amerikansk tjej som är superexalterad över allting. Jag känner igen mig själv i henne ibland. Vi delar kärleken till brittisk komedi och hon har dammsugit min dvdsamling på Hugh and Laurie, Spaced och annat godis. Men jag blir lite rädd samtidigt. Hon är extremt intensiv pratar i 120 och använder ett vokabulär som i amerikanska filmer. Hon säger ord som Oh My Gosh, Like Totally, Chillax (chill och relax) etc. etc. Hon spelar dessutom viola (typ liten violin) och bubblar liksom över i upphetsning över dylika ting. Jag vill säga att jag inte är lika extrem men jag vet inte.

En sista positiv grej är att det där portabla internetet fungerar i alla fall. Men typiskt nog så har T mobile nån säkerhetsgrej så alla communities de inte känner igen spärrar de och har nåt under 18 lås på. Det kan man ta bort om man kan intyga att man är över 18. Men deras sätt att intyga detta över internet är med brittiskt kontokort. Moment 22 igen. Så jag kan inte kolla på youtube eller uppdatera min blogg (sitter på de vanliga nätet på Gubbay nu). Jag ska gå till en av deras butiker men detta kan innebär att bloggandet kommer bli lite glesare nu tills jag har fixat detta.

Ikväll ska det lagas mat tillsammans då det är sista kvällen för oss.

Att svära i kyrkan.

Vårt internet krånglar igen vilket gör det ostdigt och svårt att hantera. Därför har jag inte lyckts installera skype eller svara på Ylvas kommentar om att jag ska sluta svära när jag skriver. Du har rätt, det inlägget var ovanligt svärordstätt. Men folk svär som sjömän här konstant så antar att det har smittats av sig på min svenska.

Att inte ha skype är dock frustrerande och får mig att vilja svära.