den sista helgen i februari och lite personporträtt

Hej.

Tomt rum i Oakwood, bara jag, Gerald och tekoppen kvar i mitt första stopp i detta land. Kusin Anderas hjälpte mig och Louise att köra över allt till nya lägenheten idag. Det blev två vändor genom ett regningt London. Ser fram emot att helt lämna Gubbay imorgon. Ser fram emot att ha mitt eget kök och badrum och därmed slippa alla äckliga studentrester. Blä.

Men efter fredagens ilska över bankkortet, vad hände sen? Jorå vi åkte till Shoreditch (jättehippt område i östra London, tänk söder fast på crack) och hängde på en fantastisk pub/bar med underbar musik, typ indierock och hophop med london pop. Träffade en svensk tjej och vi ägnade oss åt utlandssvenskarnas favorithobby; klaga på hur mycket svenskar det är överallt, på svenska.

Jag älskade Shoreditch. Kändes inte som man var i England längre. Lite Berlin känsla över det hela. Mer rått, smutsigt och genuint. Det är först denna termin som jag börjat utforska östra London genom danskarna och gillar det skarpt. Överallt man gick såg man minst tre klubbar eller barer man vill prova på. Dessutom åt jag den godaste hamburgaren jag någonsin ätit klockan tre på lördag morgon. Ett hål i väggen som serverar billig tokgod snabbmat till utefolket. Louise var inte med vårt gäng. Hon och Julia (en väldigt snäll brasilianska) åkte till Fabric (gigantisk klubb där alla är i stort sätt påtända) och blev tyvärr av med sina mobiler. De vill inte tillbaka.

Lördag var därför lite seg. Men ägnade mig åt att packa ihop mina grejer vilket inte krävde mycket hjärnceller. Dessutom hängde jag mycket med Chantelle. När man hör hennes namn tror man att hon är en svart kvinna på Ricky Lake. Hon är en brittisk kritvit, smal tjej som flyttade in nu i januari. Hon och Romy är modestudenter och goda vänner. De ser ut som tvillingar. Lika smala, röriga och med stort mörkbrunt hår som ser ut som en flagga på deras avlånga gestalter. Båda släpar på gigantiska väskor som innehåller allt mellan himmel och jord. Båda bjuder på sig själva och släpper in en, speciellt Chantelle. Igår låg vi och kollade på Black Books i hennes säng.

En annan speciell karaktär är vår kära Elise eller OC som vi kallar henne (hon kommer från Orange County i Karlefonien precis som den där TV serien så då började Mie kalla henne för OC). En nördig amerikansk tjej som är superexalterad över allting. Jag känner igen mig själv i henne ibland. Vi delar kärleken till brittisk komedi och hon har dammsugit min dvdsamling på Hugh and Laurie, Spaced och annat godis. Men jag blir lite rädd samtidigt. Hon är extremt intensiv pratar i 120 och använder ett vokabulär som i amerikanska filmer. Hon säger ord som Oh My Gosh, Like Totally, Chillax (chill och relax) etc. etc. Hon spelar dessutom viola (typ liten violin) och bubblar liksom över i upphetsning över dylika ting. Jag vill säga att jag inte är lika extrem men jag vet inte.

En sista positiv grej är att det där portabla internetet fungerar i alla fall. Men typiskt nog så har T mobile nån säkerhetsgrej så alla communities de inte känner igen spärrar de och har nåt under 18 lås på. Det kan man ta bort om man kan intyga att man är över 18. Men deras sätt att intyga detta över internet är med brittiskt kontokort. Moment 22 igen. Så jag kan inte kolla på youtube eller uppdatera min blogg (sitter på de vanliga nätet på Gubbay nu). Jag ska gå till en av deras butiker men detta kan innebär att bloggandet kommer bli lite glesare nu tills jag har fixat detta.

Ikväll ska det lagas mat tillsammans då det är sista kvällen för oss.

Gah Del 2

Nej jag har fortfarande inte lyckats skaffa mig ett brittiskt bankkonto då de behöver ett brev som är adresserat till banken. Vi måste alltså gå tillbaka till Studentkontoret och snacka med dem igen.

Det innebär att jag inte kan teckna upp mig för det internet kontrakt jag vill ha på T mobile då de behöver ha ett brittiskt bankkonto. Vi får nöja oss med en månadsgrej så länge.

Brittiska banker kan dra dit pepparn växer.

Men jag har betalat min första hyra i alla fall och köpt vinglas, vinställ, kuddar, verktygslåda, mini borrmaskin, wok etc. på IKEA i alla fall.

att hänga med calle

vilken dag.

detta med transport i den här gigantiska stan tar ett tag. Det konkreta avståndet är bara så mycket större och tunnelbanan är så mycket ostadigare än hemma. Arnos Grove som ligger på väg ut till mig är alltid jobbig. Man får alltid stå stilla där. Men idag var det extrema förseningar. Något akut lagning vid Manor house. Skulle ner till stan för att klippa mig. Tog 2,25h istället för 50 minuter. Alla londonbor pratade med varandra och skakade på huvvet. "jag är 2 timmar försenad du? Jo, 1,5" herregud. men folk var snälla och jag fick sitta i bussen. iofs fick jag se mycket av norra london från bussfönstret så något posetivt i alla fall.

men i alla fall kommer vår nya lägenhet ligga mellan piccadilly och victoria så då är det bara att kolla på internet vilken som funkar bäst. oftast går victoria snabbare, londons dopade tunnelbanelinje. motsvarigheten till den där svulstiga jamaicanen med jättelår.

appropå lår så var solen framme idag när jag gick på Bond Street och låtsades att jag hade pengar. en tjej hade glansiga strumpbyxor som sken i solen. vårtecken i london är lite annorlunda från hemma. mer urbana. som när folk lämnar pälsarna de inte behöver hemma eller skiter i strumpbyxorna. har ännu mindre klänningar på sig.

nej men calle då? jo vi har (med tidsskillnaden) skaffat oss liknande dygnsrytm. så då sitter vi på msn och skickar roliga internetsaker och musiktips till varandra.

som denna fantastiska lilla film: http://vimeo.com/6913172

Gah

När man bor i England så lär man sig efter ett tag att de överträffar den svenska byrokratin med HÄSTLÄNGDER eller varför inte ELEFANTLÄNGDER.

För den som har hängt med lite så försöker jag skaffa mig ett brittiskt bankkonto så att det blir lättare att betala hyran för vår nya lägenhet samt att det behövs om man ska jobba i detta land. Så jag har beställt intyget från Universitet att jag är student i UK (vilket tog nästan två veckor) och knallade iväg med passet i hand. Men jag har registrerat mig på skolan som Erika Holst, inte med alla miljontals mellannamn jag har i passet. Inte samma namn i pass och intyg inget bankkonto. gah.

Så jag fick snällt gå till student kontoret, be dem att ändra mitt namn i deras register och beställa ett nytt brev som förhoppningsvis kommer innan vi flyttar. Yay.

Man orkar inte bli arg längre. Hemma hänger ju allt ihop med personnummer och hela skiten. Det är så mycket enklare. Här hänger ingenting ihop. Man måste springa runt som en galing för att få det att fungera. Har massa saker som behövs fixas för lägenheten också. Man måste ha bevis för att man bor där man bor med gasräkning eller i mitt fall från universitetet. De identifierar folk med bild, mammas mellannamn, hela sitt namn etc. etc.

Jag sulle inte bli förvånad om de bad om tandavtryck eller liknande. Var god bit här.

dagens låt: The Ting Tings - That's not my name

Det passar ju bast sa

Tjena!

Idag ar jag gladare an jag var igar for fy fan va stressad jag var da. Datakillen hade inte hort av sig och de jakla universitetsmanniskorna hade planerat tva introduktioner pa samma tid nu i eftermiddag.

Men da fick jag lana Catarinas dator sa att jag kunde bli av med en del uppgifter (analyserade introt av Seventh Seal och skrev ett idiotiskt scenario som i princip var jakligt inspererat av Boston Legal for jag var lat) och har den aven ikvall sa att jag kan jobba vidare med novellen som jag faktiskt skrivit forsta utkastet till.

Jag ringde datakillen imorse och han sa att det skulle orda sig. Han hade bytt ut saker och ting och skulle idag installera mjukvaran. Kommer nog kosta mer an 50 pund som han sa fran borjan men jag far min dator tillbaka! Gladjedans och allman lycka!

Pratade aven med min larare om den idiotiska situationen med krock av biblioteksgrej och kameragrej. Han sa att det var lugnt om jag ignorerade biblioteksgrejen. Vilket jag kunde inse att han skulle saga men igar var allt bara lite for mycket.

Men nu kan jag fokusera pa novellen och vi ska faktiskt aka till Skottland i helgen! Nasta vecka har vi reading week vilket i princip innebar en massa plugg och att Tomas och Mamma kommer under helgen.

Nej nu ska jag lamna biblioteket for lunch.

tata.

P.S.
Nar jag far datorn tillbaka ska jag bli battre pa att ladda upp bilder, lovar.
D.S.