Vilken tidsålder befinner vi oss i egentligen

Låt mig lägga upp det här som en spaning. Jag ämnar att komma med ett antal exempel som kan stödja min tes; tiden är ur led.

1. På flyget hem till Sverige igår hade jag se sötaste barnen jag någonsin hört. Det var en svenska med sina tre barn som antagligen bodde i London då det snackades riktig queens English. Tänk er brittiska kostymdramer, BBC engelska eller valfri annan superbritt. De reagerade på att det flögs: "we are flying so high mummy, it's scaaaary" men det bästa var att ungefär en gång i halvtimmen utbröt barnet precis bakom mig "Oh my godness me" alternativt "oh my godness gracious me". Det finns ingen under 50 förutom Stephen Fry (såklart) som pratar så. Direktimporterar vi barn från 40-talet nu för tiden?

2. Jag vet att jag är efter men en ny istid? Jag som välkomnat våren i London med krokusar, smått mindre blåa Londonbor (de är inte bra på att klä sig ordentligt), sol, uteserveringar etc. vet ju att ni har haft det kallt här hemma men hoppades ändå på att vi fått lita varmare i april. Visst smälter det vackert och jag får lust att hoppa på isflaken men huvva. Kom igen nu, släpp taget vinterjävel.

3. Nu i eftermiddags lyssnades det på spanarna här på fyrudden, såklart. Vi samlades runt radion som rena 50-tals familjen. Jag, mamma och Tomas satt och pysfnissade åt de smarta formuleringarna och de roliga exemplen på hur vissa strömningarna i samhället speglades i kulturen. Visst var det via tv-boxens digitala värld men det kunde lika gärna varit en träradio med tillhörande matchande stickade tröjor och Hyland.

4. Jag och Katja skickar Bergman citat till varandra vilket innebär 50/60-tals tugg. Kan lika gärna vara tecken på sinnessjukdom eller så har jag fastnat i en tidsmaskin som inte kan bestämma sig.

att hänga med calle

vilken dag.

detta med transport i den här gigantiska stan tar ett tag. Det konkreta avståndet är bara så mycket större och tunnelbanan är så mycket ostadigare än hemma. Arnos Grove som ligger på väg ut till mig är alltid jobbig. Man får alltid stå stilla där. Men idag var det extrema förseningar. Något akut lagning vid Manor house. Skulle ner till stan för att klippa mig. Tog 2,25h istället för 50 minuter. Alla londonbor pratade med varandra och skakade på huvvet. "jag är 2 timmar försenad du? Jo, 1,5" herregud. men folk var snälla och jag fick sitta i bussen. iofs fick jag se mycket av norra london från bussfönstret så något posetivt i alla fall.

men i alla fall kommer vår nya lägenhet ligga mellan piccadilly och victoria så då är det bara att kolla på internet vilken som funkar bäst. oftast går victoria snabbare, londons dopade tunnelbanelinje. motsvarigheten till den där svulstiga jamaicanen med jättelår.

appropå lår så var solen framme idag när jag gick på Bond Street och låtsades att jag hade pengar. en tjej hade glansiga strumpbyxor som sken i solen. vårtecken i london är lite annorlunda från hemma. mer urbana. som när folk lämnar pälsarna de inte behöver hemma eller skiter i strumpbyxorna. har ännu mindre klänningar på sig.

nej men calle då? jo vi har (med tidsskillnaden) skaffat oss liknande dygnsrytm. så då sitter vi på msn och skickar roliga internetsaker och musiktips till varandra.

som denna fantastiska lilla film: http://vimeo.com/6913172