Vilken tidsålder befinner vi oss i egentligen

Låt mig lägga upp det här som en spaning. Jag ämnar att komma med ett antal exempel som kan stödja min tes; tiden är ur led.

1. På flyget hem till Sverige igår hade jag se sötaste barnen jag någonsin hört. Det var en svenska med sina tre barn som antagligen bodde i London då det snackades riktig queens English. Tänk er brittiska kostymdramer, BBC engelska eller valfri annan superbritt. De reagerade på att det flögs: "we are flying so high mummy, it's scaaaary" men det bästa var att ungefär en gång i halvtimmen utbröt barnet precis bakom mig "Oh my godness me" alternativt "oh my godness gracious me". Det finns ingen under 50 förutom Stephen Fry (såklart) som pratar så. Direktimporterar vi barn från 40-talet nu för tiden?

2. Jag vet att jag är efter men en ny istid? Jag som välkomnat våren i London med krokusar, smått mindre blåa Londonbor (de är inte bra på att klä sig ordentligt), sol, uteserveringar etc. vet ju att ni har haft det kallt här hemma men hoppades ändå på att vi fått lita varmare i april. Visst smälter det vackert och jag får lust att hoppa på isflaken men huvva. Kom igen nu, släpp taget vinterjävel.

3. Nu i eftermiddags lyssnades det på spanarna här på fyrudden, såklart. Vi samlades runt radion som rena 50-tals familjen. Jag, mamma och Tomas satt och pysfnissade åt de smarta formuleringarna och de roliga exemplen på hur vissa strömningarna i samhället speglades i kulturen. Visst var det via tv-boxens digitala värld men det kunde lika gärna varit en träradio med tillhörande matchande stickade tröjor och Hyland.

4. Jag och Katja skickar Bergman citat till varandra vilket innebär 50/60-tals tugg. Kan lika gärna vara tecken på sinnessjukdom eller så har jag fastnat i en tidsmaskin som inte kan bestämma sig.

att sno internet

Hej mycket hej.

Grannen är dum nog att inte ha lösenord på sitt trådlösa som är bra för en desperat Erika. Ska inte sitta så länge men måste skypa med katjan och ladda ner spanarna. Jag och katjan planerar hennes och jonatans besök. Det skulle vara kul om de kom.

Men i helgen var ju familjen här. Eller en del av den med Mamma, Tomas och Ylva på besök. De kom hit i fredags och kollade på lägenheten som uppskattades. Mötte dom i Arsenal och vandrade hit. Våren har kommit till England så solen sken och blommorna gnistrade i solen. Men med det klara vädret kommer kylan. Brrr.

Vi gick i alla fall till en mysig gata som ligger på andra sidan parken och käkade lunch på den pub som enligt Balcarras och martin ska vara den bästa, the rose and the crown. Kändes genuin utan köp-dig-en-pub-look känslan man kan få på andra pubar. Goda hamburgare också. I detta område finns det bageri, vinbutik, cafér, post, apotek etc. Dit ska det gås och hänga på café. Om man däremot går söderut så hittar man en drös med snabbmatställen och så kallade turkbutiker. Det roligaste är en butik med arabisk musik. I deras skyltGår man åt andra hållet kommer man till Arsenals tunnelbanestation och går förbi The Gunners (Arsenals fansklubb) officiella pub. Fantastiskt.

Resten av fredagen gick vi omkring i Covent Garden och kollade i affärer och fikade. På kvällen hade det bokats bord på en fransk/japansk (!) resturang i Kengsinton som Ylvas kompis hade tipsat om. Det var fantastiskt gott. Sallad med anka och vattenmelon, lamm med äggplanta och chokladfondy. Mums. Mycket trevligt.

På lördagen gick vi först och bokade biljetter för musikalen Chicago på kvällen för att sen gå till National Portrait Gallery och spana in Irving Penn utställningen. Lunch spenderades på en belgisk restarang då vi mötte upp Anderas och Rebecka. Vi skulle sen ha sett Van Gogh utställningen vid Picadilly men det var en timmes kö vilket inte uppskattades. Så vi gick in på Fortune and Mason och Hatchards istället vilket kändes kulturellt nog. Dessutom kom jag ju ut med en underbar utgåva av Alice i Underlandet och The Times lördagsbilaga.

Gamlingarna återvände till hoteller medan jag och Ylvan gick till Regent Street och gick loss på Banana Republic. Ylva gjorde dock misstaget att få med sig US size 8 istället för UK size 8. Alltså typ 42. Lite lustigt tyckte jag. Men hittade annat kul och fått i uppgift av Ylva att leta rätt på saker åt henne om hon skickar pengar.

Chicago teatern låg precis mitt över gatan från hotellet och vi gick och åt på ett annat hotell några meter ner på gatan från vårt hotell. Vi rörde oss innom en liten minimal Covent Garden triangel. Galet gott på det andra hotellet och de var sjukt bra på service då de flyttade oss från baren då det var hög ljudnivå och fixade våra efterrätter på studs. Efter Chicago (mycket ben och väldigt bra) gick vi tillbaka till vårt hotell och tog ett glas vin. Härlig dag. Jag somnade som en stock. Men tydligen blev Ylva sjuk och låg vaken hela natten då hon mådde så illa.

Idag var det då bara jag, mamma och tomas som tog en liten morgonpromenad och gick till vårt favoritställe Paul (fransk kedja) för kaffe och gick och kollade skor. Lite tomt när de åkte men jag åkte hem för att läsa i soffan med kaffe och massa te. Jobbigt bara att det inte är värme påslagen på dan. Gick runt i tre koftor.

Nu skypar jag med katja vilket är underbart och har tvättat för första gången i nya lägenheten. Väldigt skönt att slippa betala för det.

Nej jag kan inte

Se skrackfilmer. Sitter med hjartat i halsgropen i datarummet pa Cat Hill efter att ha flytt hals over huvud fran en filmvisning. En kass italiensk skrackfilm fran 1981 med kassa effekter men jag kan inte. Kanns som jag ska fa panikangest och fa mardrommar i veckor.

Sa jag bloggar utan svenska boksaver istallet.

Men jag har flyttat in pa 234 Highbury New Park. Det ar fantastiskt att ha egen lagenhet. Det ar fantastiskt att ha eget kok och badrum. Jag alskar det. Men allt ar lite kaotiskt da grejerna fran ikea forst kommer idag och vi inte har nagra gardiner sa byggjobbarna som renoverar fasaden kommer varje morgon klockan 8 och kikar in. De har dessutom inte fixat fonsterbrada i mitt rum sa det ar sjuk kallt da kallluft lacker in

Men ikvall ska det fixas gardiner da Louise's van kommer med en bra borr och Lewis ska hjalpa till och satta ihop IKEA moblerna sa Louise kan sova i eget rum (jag sover i sangen som fanns och hon bestallde en fran IKEA) och jag kan fa lite skydd av gardiner. Fonsterbradan ska de fixa i veckan lovade de.

Dessutom gick jag till receptionen och har antligen fixat ett intyg som ska vara ratt sa att jag kan fa bankkonto sa att vi kan darmed fixa intenet etc. etc.

Mitt tradlosa hade namligen ingen tackning i lagenheten sa vi maste skaffa fast. maste ha internet sa att jag kan skypa med er dar hemma.

Men Mamma, Tomas och Ylva kommer i helgen. Yay! Bokade en restuarang Ylva hittade i Kengsinton for oss pa lordag. Ser sa mycket fram emot att fa visa dom detta. Kanner mig mer som en Londonbo da jag gar hem fran tuben genom vanliga innerstadskvarter.

Min helg i bilder

Om ni som är med på bild inte känner för att vara med, hojta till så tar jag bort er. Eller om ni har ett barn, barnbarn eller syskonbarn som är med alldeles för mycket. Tveka inte.

Nu glömde jag vad Dan sa till Ylva men det var roligt.

Söndagshälsningar!

Jag hade en sån bra bloggtitel för detta inlägg men glömde bort vad det var. Järnspikar.

Jo så Yvlan och Dan sitter nog i nån solstol på andra sidan atlanten och smuttar på drinkar i 30 graders värme. Då tänkte England att de skulle få sig en dos av riktigt nordeuropeiskt pissväder. Det regnade så hälften vore nog. Men det var himla kul att se systern och Dan. Efter ett misslyckat försök att ta tunnelbanan (inte bra att vara rooky på en lördag när det regnar) så kom de tillslut till deras billighetshotel där jag satt och väntade.

Vi käkade på en bra pub vid British Museum, vi vandrade runt och dreglade över kläder i Covent Gareden, hittade efter mycket om och men Dans skjortbutik Pink, gav upp och satte oss på en Pub i Soho och fick mamma och tomas att boka en biljett till Ylva för deras Londonweekend i Mars (nu kommer det bli Skottland 2007 all over again!, hittade en fransk restaurag som hade jättegod mat (ylva vann med anka) och satte oss på en holländs pub som var majoriteten männ (var det gay eller bara bromance?)

Så en helfestlig dag med mycket sitta-på-pub-tid. Tyvärr var min kamera död i batteriet så får vänta till Ylva skickar hennes bilder.

Nej syster jag orkade inte skriva med juristspråket denna gång. Vart Hossis konstiga talspråks svenska igen.

Idag har jag inte gjort ett jota. Lite plugg men that's it! Klunkat i mig kaffe och lyssnat på spanarna.

Helgen då mamma och tomas kom och sa hej

Hej igen!

Jag har haft en jättebra helg då jag fick mitt förta besök här i London då mamma och tomas ville komma och se hur jag hade det. Jag tror de konstaterade att jag har det rätt bra här.

I fredags mötte jag upp dem utanför deras hotel och vi spenderade dagen men att gå runt i de centrala delarna av London. Det sjuka var att mamma säger bara några minuter efter det att vi mötts att hon vill köpa ett par skor åt mig, ett par vinterskor. Fantastiskt! Jag blev väldigt paff, hade inga föraningar att detta skulle ske. Var bara glad att de hade tagit med mina gummistövlar. Det roliga var att vi lyckats tajma in det så väl att den gata vi vandrade ner för råkade vara fullsmockad med skoaffärer. De hade ett hotel ovanför Covent Garden. Så vi hittade efter ett tag letande en affär som sålde miljövänliga skor som hade ett par jätefina varma bruna skinskor som inhanlades. Sen vart det lunch och besök på Foyles och andra ställen. Mamma köpte en väska på samma ställe som förra gången. För middag hade jag bokat bord på en nyöppnad resturang som fick väldigt bra betyg i en tidning jag läste. Hix som den hette hade fruktansvärt god mat och vi käkade trerätters med musslor, fisk och chokladmouse. Det var den bästa middagen på väldigt länge. Sen var jag så trött att jag åkte hem med en väska med prylar som mamma och tomas hade tagit med från Sverige.

Jag läste Horace Engdahls essä samling på tunnelbanan hem och det kändes nästan som man var hemma på Littvet igen och gick på Rolands romantik föreläsningar.

På Lördagen åkte jag tidigt ner till Covent Garden och mötte upp dem för att gå och köpa biljetter till nån show för kvällen. Det blev 39 steps då Lejonkungen var fullbokad. Vi åt jättegod frukost/Lunch på Paul (den där underbara kedjan från Frankrike som jag och Charlotte köpte Macarons på i södra frankrike förra sommaren). Men enligt Tomas så var deras croc monsieur alldeles för torr och skulle minsann laga en mycket godare hemma. Upp till bevis!

Sedan kom höjdpunkten när vi åkte och tittade på Tower of London, något jag velat se sedan jag var en liten historiebesatt barnrumpa och kunde rabbla alla svenska kungar från Gustav Vasa och framåt. Men detta var häftigt. Hur stort och pampigt som hellst. Att bara gå omkring där alla dessa kungar och drottningar verkligen levt var stort. Jag ville mest veta var Thomas More hade suttit fängslad då jag tycker han var den mest spännande karaktärern i "The Tudors"... Nej han är väldigt fascinerande som verklig historisk person också så när vi smet med en guidetur och kom in i kapellet där Thomas More och Ann Boylyn ligger begravda vart jag väldigt nöjd.

Innan 39 steps åt vi på en inte lika spännande restaurang men maten var god och en av alla tusen svenskar som åker hit för att jobba var vår servitris. 39 steps var riktigt bra och sjukt rolig. Väldigt imponerande rent tekniskt och Tomas skrattade så mycket att han kom till det där stadiet då det låter som han ska kvävas. Efter vi hade sagt hej då åkte jag hem och kollade på "The Tudors"

Idag har jag inte gjort mycket alls förutom att plugga i mitt rum och gått och handlat på Tescos.

Bilder från detta och Edinburgh kommer att finnas på facebook.

skypeoman

Tjip och hej och välkommen till Oakwood.

Nu var det dags att blogga igen dårå. Men annars har jag skypat som en galning de senaste dygnen. Fick min kamera att fungera och har sen dess fått se hur kakan bor (väldigt fint i Lund men krya på ögonen dina), hur det ser ut hemma och Katjans lägenhet ser ut en dag i tidig november. Kan inte alla människor skaffa skype! Host harkel Tallinn, Belle, pappa, anders etc. etc.

Igår gjorde jag ännu en av mina utflykter till Londoncafé för att plugga. Drog med mig Louise och vi satte oss på Foyles Jazzcafé som har blivit lite av mitt häng. Det var väldigt fullt så efter ett tag kom en äldre brittisk herre med en laptop och satte sig brevid oss. Charmigt med en 70-åring med dator tänkte vi. Men saken var den att han började fråga Louise om ALLT. Trots att vi förklarade grundligt förstod han inte att man bara kan radera ett par bokstäver och ord och inte behöver starta ett nytt dokument hela tiden. Alltså var han fast i skrivmaskinens idévärld vilket är helt förståligt men ganska irreterande när man själv försöker plugga.

Var och handlade på Asda idag då jag ska laga middag. Asda är som Willys fast något bättre. Men de har sjukt mycket färdiglagad, färdighackad, helt enkelt färdig mat och man ser hur britterna är rätt tjocka för att uttrycka sig snällt... Man ser alltid massa mammor med sina barn när man är där, men mammorna är ofta yngre än jag... Det är något annat än Lidingö centrum...

Imorgon ska jag möta upp Mamma och Tomas på deras hotel vid Covent Garden klockan 12. Det ska bli kul.

Australien i London

Hej igen!

Ja igår var alltså sista dagen för Mamma och Tomas i London. Vi hade en heldag då jag tog tunnelbanan ner till stan för att möta upp dem på Piccadilly. Bara det gjorde att allting kändes på riktigt plötsligt. Åka tunnelbana ner till Piccadilly Circus för att möa upp folk. Här ska jag verkligen bo.

I alla fall började vi dagen med att fika på Costa (där vid St James kyrka vilket Belle vet var det är) och sen gå till Hatchards och Fortune & Mason. Jag köppte en roman för att ha nånting att läsa och fick marmelad. Resten av dagen var i stort sett shopping. Det fixades brittiskt simkort (jag sa maila ut det numret), byxor till Tomas, saker för mitt rum för att göra det mysigare (den rutiga pläden, glas och en till handduk), väska och scarf till mamma, karta över London för mig etc. etc. Vi hade en heldag på stan och gick sen och åt på en fransk restaurang i Soho. Det var en underbar dag och jag hade jättekul. Väldigt mysigt att få hänga med dem och ha lite av en lyxdag.

Att sen ta farväl på Picadilly var en blandad känsla. Samtidigt som stor frihet var det läskigt. Nu var jag verkligen ensam i den här gigantiska staden. När jag kom hem var jag väldigt trött och lite moody. Men då mötte jag upp Louise (en av norskorna, den jag snackat mest med) och de två australiensiska tjejerna Phoebe och Izzi. Vi började gensast snacka och jag gjorde en kopp te och hakade på deras middag nere i allrummet. Vi träffade också en ny tjej från Wales som just flyttat in och hon kom också med. Nere i allrummet kom Tom, en brittisk kille som australienarna snackat med då de har en gemensam kärlek till den australiensiska nationalsporten footie. Vi hade det skitkul och satt och snacka och spelade sån där gammal bordsfotboll med trägubbar man snurrar på. I alla fall ska vi dras med nästa helg till slutspelet i footie som kommer att visas på en australiensisk bar tidigt på morgonen nästa Lördag. Ska bli sjukt kul.

Nu käns allt jättebra för alla är så trevliga och öppna. Igår på tunnelbanan hem kände jag mig ensam men det gör jag inte längre. Idag ska vi fixa biljetter till en Brighton resa som arrangeras på Söndag, fixa biljetterna till Footie matchen och åka till Asda och storhandla. Sen var det visst fest på Trent Park Bar ikväll.

Andra planer är att åka till Ikea nästa vecka för att köpa saker till rummen (väldigt lite förvaring) och sen har vi planer på att åka upp till Skottland längre fram i höst.

Det enda negativa är att de jag kommit närmast bara stannar ett år eller mindre. Men Wales tjejen ska vara här i tre år så jag ska försöka snacka mer med henne.

Först bilder

Mina böcker

Min heldag med Mamma och Tomas

Utsikten från mitt rum

Det något spartanska men relativt stora köket (alla andras kök är hälften så stora)

Mitt Rum