Jag älskar det här stället.
Den äldre mannen (afroamerikan med världens djupaste coolaste röst) som satt mitt emot mig har nu gått men inte utan att haft en liten pratstund, önskat mig lycka till och gett mig en klapp på axeln.
Vi har nämligen just upplevt en väldigt bra liten jazzkonsert tillsammans. Jag berättade inte det i det tidigare inlägget men det förbereddes för konsert på scenen som är precis brevid mig när jag kom hit. Först fattade jag inte vad de höll på med men allteftersom Foyles fylldes av massa gamla jazzrävar och mer och mer utrustning släpades upp på scen gick det upp för mig. Jag hade glömt bort att det är Londons jazzfestival och eftersom detta är ett jazzcafé.
Så en 81 årig krutgumma från USA och en fantastisk pianist hade en liten minikonsert på en halvtimma rakt framför näsan på mig. Hon sjöng fantastiskt, var klädd helt i svart sammet, hade armband med leopardmönster, djuplila läppstick och leopardmönstrade tofflor som matchade armbandden. Underbara historier om att växa upp i Detroit och som 14 åring springa efter alla coola musiker.
Men som den äldre mannen sa innan han gick:
Now, back to work.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar