söndag 28 februari 2010

den sista helgen i februari och lite personporträtt

Hej.

Tomt rum i Oakwood, bara jag, Gerald och tekoppen kvar i mitt första stopp i detta land. Kusin Anderas hjälpte mig och Louise att köra över allt till nya lägenheten idag. Det blev två vändor genom ett regningt London. Ser fram emot att helt lämna Gubbay imorgon. Ser fram emot att ha mitt eget kök och badrum och därmed slippa alla äckliga studentrester. Blä.

Men efter fredagens ilska över bankkortet, vad hände sen? Jorå vi åkte till Shoreditch (jättehippt område i östra London, tänk söder fast på crack) och hängde på en fantastisk pub/bar med underbar musik, typ indierock och hophop med london pop. Träffade en svensk tjej och vi ägnade oss åt utlandssvenskarnas favorithobby; klaga på hur mycket svenskar det är överallt, på svenska.

Jag älskade Shoreditch. Kändes inte som man var i England längre. Lite Berlin känsla över det hela. Mer rått, smutsigt och genuint. Det är först denna termin som jag börjat utforska östra London genom danskarna och gillar det skarpt. Överallt man gick såg man minst tre klubbar eller barer man vill prova på. Dessutom åt jag den godaste hamburgaren jag någonsin ätit klockan tre på lördag morgon. Ett hål i väggen som serverar billig tokgod snabbmat till utefolket. Louise var inte med vårt gäng. Hon och Julia (en väldigt snäll brasilianska) åkte till Fabric (gigantisk klubb där alla är i stort sätt påtända) och blev tyvärr av med sina mobiler. De vill inte tillbaka.

Lördag var därför lite seg. Men ägnade mig åt att packa ihop mina grejer vilket inte krävde mycket hjärnceller. Dessutom hängde jag mycket med Chantelle. När man hör hennes namn tror man att hon är en svart kvinna på Ricky Lake. Hon är en brittisk kritvit, smal tjej som flyttade in nu i januari. Hon och Romy är modestudenter och goda vänner. De ser ut som tvillingar. Lika smala, röriga och med stort mörkbrunt hår som ser ut som en flagga på deras avlånga gestalter. Båda släpar på gigantiska väskor som innehåller allt mellan himmel och jord. Båda bjuder på sig själva och släpper in en, speciellt Chantelle. Igår låg vi och kollade på Black Books i hennes säng.

En annan speciell karaktär är vår kära Elise eller OC som vi kallar henne (hon kommer från Orange County i Karlefonien precis som den där TV serien så då började Mie kalla henne för OC). En nördig amerikansk tjej som är superexalterad över allting. Jag känner igen mig själv i henne ibland. Vi delar kärleken till brittisk komedi och hon har dammsugit min dvdsamlingHugh and Laurie, Spaced och annat godis. Men jag blir lite rädd samtidigt. Hon är extremt intensiv pratar i 120 och använder ett vokabulär som i amerikanska filmer. Hon säger ord som Oh My Gosh, Like Totally, Chillax (chill och relax) etc. etc. Hon spelar dessutom viola (typ liten violin) och bubblar liksom över i upphetsning över dylika ting. Jag vill säga att jag inte är lika extrem men jag vet inte.

En sista positiv grej är att det där portabla internetet fungerar i alla fall. Men typiskt nog så har T mobile nån säkerhetsgrej så alla communities de inte känner igen spärrar de och har nåt under 18 lås på. Det kan man ta bort om man kan intyga att man är över 18. Men deras sätt att intyga detta över internet är med brittiskt kontokort. Moment 22 igen. Så jag kan inte kolla på youtube eller uppdatera min blogg (sitter på de vanliga nätet på Gubbay nu). Jag ska gå till en av deras butiker men detta kan innebär att bloggandet kommer bli lite glesare nu tills jag har fixat detta.

Ikväll ska det lagas mat tillsammans då det är sista kvällen för oss.

fredag 26 februari 2010

Gah Del 2

Nej jag har fortfarande inte lyckats skaffa mig ett brittiskt bankkonto då de behöver ett brev som är adresserat till banken. Vi måste alltså gå tillbaka till Studentkontoret och snacka med dem igen.

Det innebär att jag inte kan teckna upp mig för det internet kontrakt jag vill ha på T mobile då de behöver ha ett brittiskt bankkonto. Vi får nöja oss med en månadsgrej så länge.

Brittiska banker kan dra dit pepparn växer.

Men jag har betalat min första hyra i alla fall och köpt vinglas, vinställ, kuddar, verktygslåda, mini borrmaskin, wok etc. på IKEA i alla fall.

onsdag 24 februari 2010

hjälp

jag kan inte sova.

hur gör man när äns hjärna känns som en horizont som aldrig svalnar?

tisdag 23 februari 2010

sophisticaaated

Jag är så otroligt trött och glad idag. Det är mycket att tänka på med flytten och att få ihop det med plugget så kunde inte sova igår. Låg och vred mig i timmar för att bli väckt 6 på morgonen av sopbilen som hämta soporna precis utanför mitt fönster. INTE KUL. Högst obra.

Men. Fick tillbaka mitt pjäsmanus jag skrev förra terminen. Ni minns mitt stressande med att det inte var rätt form och ve och hjälp, hur skulle jag skriva. Men fick en 3'a. Det konstiga betygssystemet igen, 1 är högst och mellan 1 och 4 får man first class, 5-8 upper second class, 9-12 lower second class etc. etc.

Jag fick alltså i högsta gruppen. Tjoho! Men jag hade problem med engelskan på den akademiska uppsatsen vi skulle skriva som del av arbetet. Han tyckte att jag skulle boka tid (vilket jag ska) hos språkhjälpen på universitetet.

Låt mig citera vad han skrev om pjäsen i sig och de två delarna i stort. Mest för att det gör mycket för mitt självförtroende som författare. Jag behövde detta. Speciellt från en lärare som alltid ställer så höga krav.

Pjäsen i sig:
"A very promising piece. both the subject matter and the form are very contemporary. There is a haunting atmosphere to the piece, not just because of your use of a ghost but also because you do manage to convey the lack of communication that is happening. They play feels like it gets a little too oblique (typ distansierad och inte känslomässigt engagerat) during the final third, and perhaps you need to find a more direct way of communicating your very sophisticated ideas to an audience. But the play is very intriguing and a good start - it feels both very modern but also has resonances of older drama, specifically Stindberg (ha!). The attempt to show people speaking in something other than their native tongue is valiant (typ bra insats, ser att du försökt) if a bit awkward at times."

Kommentaren för pjäs samt kritiska arbetet:
"Extremely promising and sophisticated work. I hope that you continue in your dramatic writing, as you have the imagination and commitment to really write something excellent. You do need to work a little on your written English, and so an appointment with ELS (universitetets språkgrej) would ensure that your very high standards of creativity and thinking are never let down by your english expression."

Jag förstår att han kritiserade min Englska i den kritiska texten jag skrev. Typiskt exempel på en text jag inte la ner så mycket arbete på med det rent språkliga. Det är jättebra att jag nu har en text som jag vet inte funkar språkligen så att de kan titta på vad jag gör för fel i stort och på så sätt ge mig konkreta råd.

Men när han kallar mig sofistikerad kommer jag bara att tänka på det här klippet vilket gör att jag inte känner mig så sofistikerad längre.

sophisticaaated

söndag 21 februari 2010

heja colin

Eftersom jag inners inne är medelålders så är jag jätteglad över att Colin Firth vann bästa manliga huvudroll på BAFTA för min favoritfilm A Single Man. Titta så glad både han och Kate Winslet är. Nu när man bor i UK måste man ju tycka att BAFTA är jätteviktigt. Det gjorde jag innnan med men nu är det lättare att komma undan med sin anglofilism. Jag behöver inte gå på anonyma anglofiler längre, eller AA som vi kallar oss....




Dessutom lärde Katja mig (under ett av våra skypehäng vilket innebär att man har på skype och så gör man annat undertiden och pratar ibland) hur man gjorde med det där rutorna där man kan kryssa i om man tycker att inlägget är bra eller ej. Mycket enklare att kommentera.

Så gott mos eller obra om detta lilla söndagsinlägget?

För Tomas och alla gbgare



Bästa är dock:


Thomas Mann i en spann

lördag 20 februari 2010

Ooooohio

Tack fina Anders för tipset om Oh My God, Charlie Darwin av The Low Anthem. Jag gillar amerikaner som sjunger vacker och har skägg. Jag vet iofs inte om de har skägg men det låter lite som om de kunde ha det.


Appropå Anders och skägg. Favorit i repris:

fredag 19 februari 2010

poesi

calle's och min konversation om kassetter:

"E.
vi måste utforska skivaffärer när ni kommer
CFJ säger:
ja, det lär ju finnas en del. fast jag har nästan helt tappat det intresset. jag köper fortfarande en del kassetter, med motiveringen att det fortfarande släpps en massa bra noise- och avantgrejer på kassett, men annars köper jag knappt musik alls längre
E. säger:
haha. typsikt dig
vem lyssnar på kassett förutom du?
CFJ säger:
har man smala intressen så har man!
E. säger:
jag gillart
CFJ säger:
sedan skadar det ju inte att jag är rätt så teknikreaktionär heller
men det är lite roligt, inom diy-grejen av avantscenen så är kassetter fortfarande skitpoppis
E. säger:
haha
CFJ säger:
sen så släpps det fortfarande en del punk och hc och black metal på kassett, så visst finns det rätt många som sysslar med det fortfarande
men ärligt, jag är ett stort fan av det formatet.
i och med att kassetter är helt analoga så fyller det någon sorts idé om autencitet och teknikmaterialism som utgör en oerhört härlig känsla. att veta att ljudet som kommer när det rullar i min ficka är ett resultat av mekanik snarare än teknik gör det mycket varmare på något sätt.
plus att varenda enskilt band har sin egen alldeles speciella och unika ljudbild
(...)
ja. jag förstår inte alla dem som påstår att knastret förstör musiken. det är ju en del av upplevelsen. det är ju liksom dammet som man inte lyckades blåsa bort, det är de förslitningar som börjar uppstå när man lyssnar mycket. det är på något vis en bekräftelse av både materialitet och autencitet. det är liksom skivans eller bandets egna små åldersrynkor, som bara är fina och vittnar på ett långt och ett hälsosamt bruk"

att hänga med calle

vilken dag.

detta med transport i den här gigantiska stan tar ett tag. Det konkreta avståndet är bara så mycket större och tunnelbanan är så mycket ostadigare än hemma. Arnos Grove som ligger på väg ut till mig är alltid jobbig. Man får alltid stå stilla där. Men idag var det extrema förseningar. Något akut lagning vid Manor house. Skulle ner till stan för att klippa mig. Tog 2,25h istället för 50 minuter. Alla londonbor pratade med varandra och skakade på huvvet. "jag är 2 timmar försenad du? Jo, 1,5" herregud. men folk var snälla och jag fick sitta i bussen. iofs fick jag se mycket av norra london från bussfönstret så något posetivt i alla fall.

men i alla fall kommer vår nya lägenhet ligga mellan piccadilly och victoria så då är det bara att kolla på internet vilken som funkar bäst. oftast går victoria snabbare, londons dopade tunnelbanelinje. motsvarigheten till den där svulstiga jamaicanen med jättelår.

appropå lår så var solen framme idag när jag gick på Bond Street och låtsades att jag hade pengar. en tjej hade glansiga strumpbyxor som sken i solen. vårtecken i london är lite annorlunda från hemma. mer urbana. som när folk lämnar pälsarna de inte behöver hemma eller skiter i strumpbyxorna. har ännu mindre klänningar på sig.

nej men calle då? jo vi har (med tidsskillnaden) skaffat oss liknande dygnsrytm. så då sitter vi på msn och skickar roliga internetsaker och musiktips till varandra.

som denna fantastiska lilla film: http://vimeo.com/6913172
test om undersökningen funkar.

edit: varför funkar det inte? hur gör man tomas och katja. jag vill ha era reaktionsgrejer.

torsdag 18 februari 2010

godis

Lisa Milbergs blogg är bäst när man har tröttnat på gammal musik.



att spåna

Jag kanske behöver en paus i regnet
en paus från rummet
en paus för att vandra
nya gator
i den här stan
i den här jätten till människolivsnät

du behöver mest en paus från pausen
en paus från kånkandet av plastpåsar och
gamla asda kassar
vandrandet på dessa gator
mat i skägget
regn i skorna
hål på knäna
men du visslar i vädret
är glad över himlen som sakta vänder sig mot söder

onsdag 17 februari 2010

Gah

När man bor i England så lär man sig efter ett tag att de överträffar den svenska byrokratin med HÄSTLÄNGDER eller varför inte ELEFANTLÄNGDER.

För den som har hängt med lite så försöker jag skaffa mig ett brittiskt bankkonto så att det blir lättare att betala hyran för vår nya lägenhet samt att det behövs om man ska jobba i detta land. Så jag har beställt intyget från Universitet att jag är student i UK (vilket tog nästan två veckor) och knallade iväg med passet i hand. Men jag har registrerat mig på skolan som Erika Holst, inte med alla miljontals mellannamn jag har i passet. Inte samma namn i pass och intyg inget bankkonto. gah.

Så jag fick snällt gå till student kontoret, be dem att ändra mitt namn i deras register och beställa ett nytt brev som förhoppningsvis kommer innan vi flyttar. Yay.

Man orkar inte bli arg längre. Hemma hänger ju allt ihop med personnummer och hela skiten. Det är så mycket enklare. Här hänger ingenting ihop. Man måste springa runt som en galing för att få det att fungera. Har massa saker som behövs fixas för lägenheten också. Man måste ha bevis för att man bor där man bor med gasräkning eller i mitt fall från universitetet. De identifierar folk med bild, mammas mellannamn, hela sitt namn etc. etc.

Jag sulle inte bli förvånad om de bad om tandavtryck eller liknande. Var god bit här.

dagens låt: The Ting Tings - That's not my name

tisdag 16 februari 2010

Om ni har 6500 kronor över...

Får ni gärna köpa den här till mig. Ett födelsedagspresenttips.

dikter som jag håller på med

Nej det regnar för mycket för banken, tar det imorgon när jag ändå ska ner till Oakwood. Skriver istället. En dikt jag inte är jättenöjd med och en annan jag tror funkar.



I have never thought of it before but
Her legs reach all the way up
Well shaped sky scrapers in spider web tights
She walks through all the taxi drivers
No signs for her
No one shouting her name
No one knows it here
Crocked smile all the way down to the oysters and
raw smell of winter and tube

Perfume shopping
Tax free and boarding pass
The woman smiles like a plastic toy
Ready to bounce away any minute
A life in a suitcase and the goal is
A friend’s flat
At the end of the universe
Could be mars but might as well be London
Cigarettes lay burning in the rain
Broken memories of a conversation
Now gone.
In a hurry.
Catch the last tube.
Home or just somewhere
Else
In this that is called
London.





White linen in March
Red wine stains on a dress
Phone calls in the early morning
A low sun pierces her eyes
Dust like snow on
Her face, shoulders, hands
Palms turned towards a steel white sky

Walk with me
Carry me. My feet are sore.
Down to the water
He lifts her up and feels the warmth
Fingers on naked cold skin
Goosebumps like an organic Braille system
Her knees bleeding
Staining the dress
Blood and wine mixed together
This is my body and this is my dress
Even deeper red
His lips wet as he tries to kiss
The pain away

Down at the riverbank
The linen explodes
Across the fields
In the houses
Small blue flowers
Covering
Washing
Everyone’s feet
He sings for her
Deep
Underneath his breath
It sounds familiar.
A melody
That’s existed since the dawn of time
But just for her.

The dress is a sail in the water
There are many questions but
Just a few answers
Can you pray for me dear?
Can I have your deck of cards?
As the water turns red
The queen of hearts floats
Towards me
Downstream
It looks like she smiles
But it could be
Her tears for the river

Vi som ska bo i Islington

Vårt snygga hus som just nu renoveras.


Gatan utanför med buss ner åt stan precis utanför.

Samma gata åt andra hållet.


Igår var vi åter igen i vår nya lägenhet för att snacka praktiska saker med Martin (han som bor där nu). Så nu vet vi alla praktiska bitar om värmen, varmvattnet, fönster, gas och el etc. etc. Vi vet också var man enligt Martin och Balcarras hittar den bästa puben och att man inte ska gå till den vänstra av de små butikerna på gatan för där blev Balcarras lurad. Eller var det den högra? Minns inte. Men i alla fall är det ett grymt område med bussar och tunnelbana i närheten, massa restauranger, fik, affärer och en stor mysig park. Jag kommer trivas.
Tyvärr var vi för fega för att fota i lägenheten. Dessutom var den ganska stökig då de inte var klara med att byta ut fönstrena.

söndag 14 februari 2010

gott och blandat


Britterna fullkomligt älskar denna våg av nordiska deckare som intar öarna. Kööört Wallander och Lisbet Salander. Medierna vältrar sig i klyshorna och om jag fick en krona (krooone) varje gång de nämner IKEA, mörkret, Bergman och ABBA skulle jag kunna tävla med Kamprad. Nu kommer nämligen första millenium filmen upp på biograferna. Vi såg trailern i fredags när vi var på bio. Snyggt, stilrent och utan dialog. Bara dramatisk musik och bilder på Noomi och Michael som springer runt och ser coola ut. Om det var dialog hade britterna fattat att det var textad film och då hade inte många kommit. För de HATAR textat. Inte poppis minsan.

Det är bara medelklass guardian läsarna som gillar sånt och appropå det var vi på Tate Modern igår. Jag såg surrealist utställningen för tredje gången då den är gratis men den är fin. De har en utställning med Avant Garde konst jag vill kika på men det får bli en annan gång. Dessutom var jag nördig nog att köpa Walter Benjamin's One Way Street and Other Writings och Deleuze's Cinema 1. Louise köpte badbomber för lägenheten och jag köpte hjärngympan.

Louise älskar allt so har med smink och skönhetsprodkter att göra. Jag älskar henne för det. För hon blir så oerhört glad och exalterad över en sak som en badbomb. Hon liksom skuttar runt och hela hon skumpar av glädje. Hennes röst blir ännu mer highpitched än vad den redan är, hon är norska så ni kan tänka er. Men varje källa för glädje bör uppskattas.

lördag 13 februari 2010

anteckningar från mobilen Piccadilly Line

Min ömma bak
och hon
promenerar in i milshöga klackar
Inga spända muskler
Inga ihopbitna käkar
Mina gamla mönster och nya läppar
Nya bloggar och gamla drömmar
Arnos Grova nästa ständiga station
Kylan kryper in från plattformen
Råa London kylan kryper in i märgen
Larsson kom ikapp britterna
Lisbet på plancherna
Exotiska nord

inspired by Katja k

Jag är lite kass på det här med media. jag läste Lisa Milbergs blogg på rodeo och tänkte att nu får jag väl skärpa mig. Hon postar så mycket roliga klipp och bilder. Här kommer trailern för A Single Man och en bild jag försökte ta av mina läppstiftsläppar. Nu synns det inte så bra men ni kanske får en idé.







Det är hårt att vara högklackad

Hej kära bloggläsande människor som säkert är alldeles bedårande vackra idag fast att jag inte kan se er.

Jo rå. För att fortsätta på spåret (ha!) mode så var jag igår och ägnade mig åt smink, högklackat och debutfilm av en sån där designer. Hossi försökte vara kvinnlig. Det gick...sådär.

Efter att ha putsat samtliga skor i torsdags kväll (tog en timme och amerikanskan Elise blev helt paff. Putsa skor trodde hon ingen gjorde längre) så blev jag så inspirerad att ha mina bruna topshop pjuck med klack när det skulle gås på stan igår. Det kan väl inte vara så farligt. Aj säger jag bara. Vi traskade runt rätt bra och mina fotsulor ömmade i takt med regnet. Jag spände väl musklerna på något felaktigt sätt så nu gör musklerna i baken och låret på min vänstra sida väldigt ont.

Men vi gick till Mac butiken i Soho och shoppade loss. Hade slut på allt och Louise är helt tokig i märket så ville prova. Jag fick hjälp av en fantastisk fjollig lite asistant som hittade rätt foundation och rouge och sminkade mig så snyggt. Sen nämnde jag att jag var lite sugen på att köpa mig ett läppstift (alla britter har det, mycket vanligare än hemma) och då marcherade han bort till den andra ändan av butiken och testade ett par på mig. Men han var inte nöjd med det läppglansliknande. "I want something more classic for you". Det blev ett klassiskt mörkrött läppstick. Oerhört snyggt. Sen så gick jag runt med det på stan och kände mig ovan. Louise tyckte det var jättesnyggt och fick övertala mig att ha kvar det.

Men filmen vi såg då. A Single Man vilket är Tom Fords debutfilm. Colin Firth spelar en homosexuell professor i Englelsk Litteratur i Los Angeles anno 1962 som efter att ha förlorat sin partner i en bilolycka beslutar sig för att han inte står ut och ska ta livet av sig. Filmen utspelar sig på den dag han beslutar sig för ska bli hans sista. Jag har sett fram emot den här filmen sen jag först hörde om det i höstas. Tom Ford, Colin Firth och Julianne Moore. Yay.

Den gjorde mig inte besviken. Herregud vilken vacker film. Herregud vilken prestation från Colin Firth's sida. Jag gillar Colin. Han spelar alltid samma roll. Den tafatta britten som inte riktigt kan formulera sig men ändå är oerhört charmig. Inte mycket vidd kanske men Colin är Colin. Jag gillar honom. Men i den här rollen som tycks vara skriven för honom gör han en insats som är helt ofattbar. Extrem känsloladdad roll som han i princip lyckas förmedla enbart med ögonen. Sorgen och skräcken över ensamheten förmedlas med en sån elegans. Jag ska se den igen. Dessutom är Moore fantastisk som hans konstant ginindränkte bästis Charlie, komplett med full brittisk överklass accent. SE DEN!!!

Lite lustig timing kanske att se denna film om en självmordsbenägen öppen homosexuell man gjord av en legendarisk modedesigner dagen efter McQueen hände sig i Mayfair. Jag ska köpa samtliga Vouge, Elle, Bazaar etc. nästa månad med alla hyllningskörer. Jag vill nästan göra en farmor och fota Guardian med McQueen på framsidan.

Appropå klackar så hade McQueen en show där han lät ljudet av högklackar höras långt innan modellerna kom in på catwalken. Eller som den gången då hans bästa vän hade tagit sitt liv lät han lokalen vara fylld med doften av hennes favoritparfym. Vackert.

torsdag 11 februari 2010

God Save The Queen

En fantastisk London bo har gått ur tiden. Alexander McQueen var väldigt mycket London. Galet mode som blandade skräp, pärlor och fjädrar i en enda röra och tog modet till det mest extrema.

Här har alla stor tidingar och TV kanaler specialinslag om McQueen. Det är London fashion week så det kommer nog vara väldigt mycket hyllningar för honom.

Mamma och Tomas kan gå ner till mitt rum och ta fram min stora röda modebok och slå upp honom. Helt magiskt mode.

Björk i en av mina favorit McQueen skapelser, glasklänningen:

tisdag 9 februari 2010

Min helg i bilder





























Om ni som är med på bild inte känner för att vara med, hojta till så tar jag bort er. Eller om ni har ett barn, barnbarn eller syskonbarn som är med alldeles för mycket. Tveka inte.

lördag 6 februari 2010

ska jag hem?

Överaskningen var total när mamma och tomas ringde i torsdags kväll och ville sätta mig på ett plan hem så att fredagens familjemiddag kunde bli komplet. Så jag sitter just nu hemma på Lidingö och väntar på att katjan ska komma och tidigare idag var jag hos pappa.

Igår träffade jag Barbro för första gången. Vi funkade bra ihop tycker jag. Sötaste ungen i stan. Ska lägga upp en bild sen. Kul att överaska Ylvan och Andersen också. Men får skriva mer om denna helg när jag kommer tillbaka till London.

torsdag 4 februari 2010

Ett första utkast

Jag har inte ägnat mig åt rimm förut. Men det är rätt kul. Här är en dikt jag skrev. Men den har ingen titel än. Förslag?

Sometimes I think I’m back
I wake up and imagine that I can go out and walk
The same streets
Follow the same beats
As I’ve done all my life

But this is a different instrument
On the same continent
The accordion that got squeezed tight
Every house, every brick
Close together like a deep sigh

Stockholm makes a different sound
An accordion that is dragged out
Houses where one has to shout
Across the massive spaces
and silent faces.
Where they always wants to make it into something else
Berlin, London, New York
How can we change it?

But I do love the sound it makes
and it breaks my heart
to see it change
There is warmth
And openness beyond the faces
Catching a strangers smile on the streets
a major treat in both places

It’s an important year for us
Me and my homes
Choices that has to be made
Shaking hands in investigations
Both lands in need of truth
and me just looking for a roof.

Lycka

Jag tror jag skriver poesi igen. Är inte helt säker men det kan vara poesi. Ord är det i alla fall.

onsdag 3 februari 2010

Extra Special

Dagens funderingar:

Jag och Louise var och handlade igår. Vi åkte till Asda som vanligt men en grej som har förändrats med vårt handlande på asda sen förra terminen är att det har blivigt dyrare. Inte för att de har höjt priserna men att vi har börjat ta andra varor. I höstas köpte vi samma saker samma vecka och bara det billigaste billigaste. Inte nu inte. Här ska det lagas mat på riktigt. I princip är det jag som stått för matlagandet den senaste tiden. Lamm i rödvinssås, fisksoppa, fiskpasta, carbonara, philadelphiafyllda köttfärsbiffar. Gott ska det vara.

Men vi har också fastnat för en speciell grej på asda. De har ett eget märke som ICA och Konsum men de har också ett eget märke som heter Extra Special. Det kan man ju inte bara låta bli, att köpa sig till något som är Extra Special (uttalas svepande och lite tv-reklams sexigt) och få käka det en vanlig vardagskväll. Lite guldkant på tillvaron. Så vi köpte ost, paprika, pesto och fisk som var Extra Special. Ni hängde väl med på uttalet där va? Sveeeepande.

Hostmedecin inhandlades också. Men den är inte lika bra som Coxleana eller vad den nu heter.

tisdag 2 februari 2010

Det är ju bäst så

Jag är inte världens modefreak men jag kollar ett par bloggar och såg en grym grej från Stockholm Fashion Week.

Hope's nya kollektion är inspirerad av Ingmar Bergman och Sjunde Inseglet. Bäst.

Kolla här för bilder:
http://www.glamour.se/mode/catwalk/2010/hope-aw10/index.xml

Riktigt snygga saker. Vill ha det där linnet med döden som spelar schack från Täby kyrka.

Youre a Londoner then, eh?

Hej.

Fortfarande sjuk. Jäkla engelska virus, inte att leka med. Alltså har inte så mycket hänt. Bara att en bit av min tand föll av när jag skulle köra tandtråd och att mitt objektiv för kameran plötsligt var sönder. Gah. Men det fixar sig.

Det enda var att vi var i östra london på Brick Lane market i söndags. Jag hade inte varit där förr. Det var riktigt bra. Som Camden förmodligen var innan alla turister hittade dit så att de fixade upp stället. Rätt skitigt med stånd och affärer överallt. Folk la ut filtar på gatan och sålde allt från dvder till hattar. En större andel londonbor än turister. Det fanns en bit av marknaden som var mat, en som var järnbutik, vintage kläder, skivor etc. etc. Dessutom är Beyond Retro mycket billigare än i Stockholm.

Men flytten då? Vad händer där? Jo. Vi var på banken idag för att öppna bankkonto. Det gick inte så bra iofs då vi inte hade med oss pass eller det intyg som behövs från universitetet att man pluggar i UK men ändå. Vi fick tid på fredag då vi ska fixa det. Jag känner mig som en riktig Londonbo nu. Bank och allt. Som utlänningar fick vi dock inte ett checkhäfte. Fan. Det skulle kännas så antikt att gå omkring med ett checkhäfte i fickan.

Regnar gör det också. Brick Lane, bank och regn. Där har vi London.