lördag 30 oktober 2010

Att säga hejdå och tack med en laxjansson

Hej då.

Jag vill inte blogga här mer. Det har blivigt för mycket återberättande av vardag, av det-här-har-jag-gjort-i-helgen snack. Det har resulterat i att jag inte uppdaterar längre, jag orkar inte med det. Jag känner mig inte inspirerad av den här bloggen. Jag vill skriva för skrivandet skull, jag vill komponera bra texter där jag kan utveckla saker djupare. Eller posta bilder, musik, texter och andra grejer som inspirerar mig. Man kan ju påstå att jag lika gärna kan göra det här, på den gamla bloggen men jag känner att jag behöver riva ut helt och hållet för att få det att fungera. Dessutom är blogger inte användarvänligt alls. Jag sätter en hög ribba, jag vet men jag tror det behövs. Så inget mer genuint dagboksbloggande....

...förutom en sista post då det har hänt väldigt mycket på senaste tiden.

För cirka tre veckor sedan meddelade Louise att hon ville flytta ut. För att göra en lång historia kort så har det att göra med att vi hyr lägenheten i andra hand vilket gör det svårt med att skaffa jobb och dylikt. Det gjorde att jag fick lite panik den dagen hon berättade det men tack gode gud var Katja här och kunde lugna ner mig. Men jag skickade ett lite halv på skämt sms till Calle om han ville flytta hit. Han sa att han skulle tänka på det men jag trodde ju inte att han skulle nappa. Dessutom var det flera som visade sig vara intresserade i skolan och dylikt. Sedan förlorade jag min mobil när vi var ute förra veckan vilket inte kändes så kul alls men jag köpte en ny i måndags (nya iphonen, den är underbar) vilket jag ändå hade behövt rätt snart eftersom min gamla var på väg att haverera. Det får mig för övrigt att garva när jag ser framför mig den person som tog den upptäcker att det är en snart tre år gammal sak som är halvpaj. Dessutom meddelade Calle nu i veckan att han verkligen vill flytta. En god vän (träffades på litteraturvetenskapen för tre år sedan och mitt vanliga Edenborgs/Sodom sällskap) från Stockholm ska flytta till London. Det känns surrealistiskt men väldigt fint. En annan fin sak är att Harriett och Travis har beslutat sig för att komma till Stockholm över nyår. Det kommer bli underbart. Jag umgås nästan bara med Harriett, Travis och Aimee nuförtiden. De har kommit att betyda väldigt mycket för mig. De var ju i Stockholm i sommras hela bunten men nu kommer två på vintern också. Då måste ni hemma träffa dem.

Juste. Jag sa ju att jag inte ville blogga här mer vilket innebär att jag skapat en ny blogg;

https://erikaholst.wordpress.com/

Spara adressen och följ den, jag ska försöka att göra den bättre än den här gamla trasan.

Nu väntar min laxjansson (arla appen i iponen är bäst)

hepphepp

tisdag 5 oktober 2010

Jag lever efter en helg av Londonutforskande med Calle och Viktor. Det var fantastiskt trevligt men lite regnigt och kaosartat då det var tunnelbanestrejk igår. Men nu är det bara en vecka kvar till universitetet börjar! Det ska bli riktigt kul att komma tillbaka.

http://www.pastan.nu/bloggen/inlagg/rocky-3-oktober.3094



torsdag 23 september 2010

Hejhejhejhejhejhejhej


Det här med tunga böcker är högts irreterande. Man kan ju inte ta med dem utan att knäcka ryggen och irretera minst tolv gamla tanter på tunnelbanan. Jag känner mig högst imobil som konstvetare. World History Of Art boken väger 3,8 kilogram. Meh.


Man lär helt enkelt känna sig lägenhet bättre på det här sättet. Eftersom jag är lat och inte orkar dra med den. Men nu har jag ett par alternativa cafeer som är närmare än foyles jag måste testhänga på.


Så vad har jag ägnat mig åt mer än att läsa om grkerromaregamlatråkkristna etc. etc.?


- läst muminböcker

- vart på en tv-inspelning för nån stand-up grej som Travis hade biljetter till

- hängt med Harriet, Aimee, Travis etc.

- Sett Grace Kelly utställning på Victoria & Albert

- Skypat med Katja

- Dammat lägenheten

- Städat Louises rum (Lördag morgon kommer hon den rackaren)

- Lyssnat på nya Säkert plattan minst hundra gånger.

- Lagat mat

- Oroat mig över SD

- Lyssnat på P1

- Varit lite smått exhalterad över hela tillvaron just nu

- Planerat hur vi ska spendera tiden när Calle 6 Victor kommer på Onsdag

- Kännt mig lite stressad över tillvaron just nu.

- Skrytit över att jag ska se stephen Fry på Albert Hall (ikväll!)


Vad har ni gjort ni som läser min blogg? Finns ni? Ni är så tysta förstår ni.

Det regnar i London

fredag 17 september 2010

Nej jag är inte sällskapssjuk


Jo jag bor ju själv nu utan en blond norska att hålla mig sällskap. Jag har ju haft sällskap hela sommaren av diverse föräldrar och dylikt och då blir det lite konstigt att vara ensam igen. Men det är bra, det är nåt man ska kunna, stå ut med sig själv. Men jag blir lätt smått paranoid och raslös när jag är ensam och tycker synd om mig själv (patetisk dum grej), speciellt när jag är hungrig.
Det har resulterat i att jag bokade biljett till att se Stephen Fry uppträda med nån slags stand-up nästa vecka. HYSTERISKT DYRT! Men det är Stephen Fry. Min man i tweed, min favoritbritt, min krydda i tillvaron. Fast jag köpte hans nyutkomna del två i hans självbiografiska serie. Har blitt lite irreterad av den nästan, "ja, jag fattar att du känner varenda jävel och gick du verkligen på camebridge". Detta är något nytt i min relation till karl, irretationen. Får se hur det artar sig när jag har läst mer och sett honom live.
Men ensamheten får jag lära mig. Ensamhet är något mycket vanligt i den moderna människans liv, vi ska kunna klara oss själva. Vi ska kunna ta hand om oss och underhålla oss utan att få psykbryt och ringa varenda nummer som finns i vår telefonlista (nej, det har inte hänt en, jag bara ger exempel). Jag ska kunna sitta här och plugga utan att sitta på facebook hela tiden (jepp, skyldig your honour). Jag jobbar på det.
beatles och hundarna undrar ni då? Tycket bara de var fina.

tisdag 14 september 2010

Att städa in hösten



Jag befinner mig i en nystädad lägenhet som luktar höst och homus och mår fint. Det är annorlunda nu. Det är tommare. Saknar Louise. Men bästa Harriet och jag tog oss hela vägen från Heathrow till Arsenal med våra jätteväskor. Sedan gick vi till puben och drack cider och åt redig mat. Då var man hemma i London igen på riktigt.

Att handla mat och skrubba dush kändes som att verkligen ta sig ann september, ta sig ann vardagen med hjälp av jiff, äpplen, morötter, flingor, ägg, mjölk och andra grönsaker.
Louise kommer hem igen den 25:e

Men vaknade 07.57 imorse och kunde inte somna om, oflyt.

Men katja kommer och är här mellan 12:e och 16:e oktober.

Men lyssna på Bonnie Prince Billy.

Men jag har inget kaffe hemma.

Men ikväll ska jag träffa Aimee och harriet och kanske Travis.

Men nu borde jag plugga konstvetenskap då jag släpat hit de där tunga böckerna.

söndag 12 september 2010

Den här hösten ska spenderas i en vinröd kofta

Då var det hej hej och tack igen då. Tack för en underbar sommar.

Tack för
massa umgänge,
musik,
ölande,
dansande,
familj,
jobb,
popagandanade,
klagande på kunder,
kaffefläckar,
skratt,
bäbisgos,
sodomhäng,
regn,
stockholmspromenader,
fika,
finnhamnsmys,
elinroadtrippar,
sol,
frankrikesvett,
sommarslapp,
böcker
och annat fint.

Imorgon drar jag och mina (jepp, blir en extra väska) tunga väskor tillbaka till London med en Harriet som står och tar emot mig på Heathrow. Det ska bli skönt att komma tillbaka nu. Jag återvänder till London-vardagen som kommer te sig annorlunda ut. Det känns fantastiskt att det är folk som bokstavligen tar emot mig men samtidigt så är det många som inte är där längre. Nu kommer skypandet få andra tidsskillnader att spela med. Inte bara en timme till Sverige utan fem till östra USA också. London är tydligt men ändå helt nytt. Jag känner staden men vi kommer nu gå in i en djupare diskussion. Vi har mätt av varandra, staden och jag, och kan nu bara gå vidare.

Fint att så många dessutom vill komma oich hälsa på. Först ut är Calle och Viktor om cirka två veckor och sen vill Katjan komma i Oktober. Garanterat är att Mamma och Tomas kommer i November men sen vill ju Ylva och Dan och Anders, Jennie och Amelie också komma. Kul kul.

torsdag 3 juni 2010

Hej då London

Nu åker jag hem och stannar i hela tre månader. Det är det längsta upehållet från London hittills. Det känns konstigt men väldigt bra på samma gång. Jag kommer att sakna detta liv men just nu under sommaren känns det extra viktigt att komma hem.

Den senaste tiden har i princip spenderats med mina vänner här i London. Avsked av massa amerikaner och vänner jag inte kommer se igen har varit ganska tufft. Speciellt Joey. Förutom Louise och britterna som stannar kvar kan han ha varit den person jag kom närmast här. Jag vet att jag kommer att se honom igen men det har varit så intensivt här, en så speciell tid som aldrig kommer att upprepas. Men jag är glad över att ha träffat honom och de andra utbytesstudenterna denna termin. Det var väldigt annorlunda från den förra. Vi gjorde så otroligt mer och såg andra delar av London. Det kan ju hjälpa att vi flyttade ner hit men tror också det var människorna själva.

Jag har varit här cirka i åtta månader. Har jag förändrats under den här tiden? Jag tror det. Jag har inte blivigt en helt ny människa men det känns som jag har utvecklats, flyttat hemifrån, blivigt mer självständig, mognat kanske en aning men framförallt lärt känna mig själv och verkligen utvecklat mitt skrivande och min syn på skrivandet.

Den del av London som senaste tiden varit mest frekvent besökt är East End och Islington. Jag åker knappt ner till centrala delarna längre. Allt finns mycket närmare och är mycket bättre. Östra London är helt fantastiskt med alla restauranger, klubbar och ställen att besöka. Här om dagen var vi på The Old Blue Last och såg en spelning med ett band som är en vän till Travis (som är Harriets pojkvän och tillika Springsteen fantast) band. Det var jättekul och kändes väldigt London. Men det påminde mig om den sista utekvällen i Stockholm innan jag drog hit. Då vi såg Taken By Trees på Strand och kände att det var såhimla Stockholm. Cirkeln var på något udda sätt sluten.

I juli kommer förhoppningsvis Harriet, Aimee och Travis och hälsar på. Lewis kunde nog inte komma men dessa härliga människor är väldigt glada över att komma till stan. De har blivigt mina närmaste vänner här i London så att visa dem Stockholm skulle vara så kul.

torsdag 27 maj 2010

Sommarens dryck




Vi ska dricka Pimms i mängder tänkte jag. En del pimms och tre delar lemonad samt massa frukt. Jättegott och finns på systemet (jag har kollat)
Jag är inte så bra på att spela alphapet men vann en liten springsteen pin med mina bruce kunskaper igår. Yay!

måndag 24 maj 2010

Fina britter på väggen


Den här fina bilden var i The Observer igår så jag klippte och klistrade lite och satte upp den på väggen. Otroligt snygga britter.
Nu ska Joey och Claire snart komma och käka lunch, jag läser en roman om reformationen (tänk Luther, 1500-tal och arga präster) som heter Q medan jag väntar. Riktigt spännande.
Jag har dessutom gjort en bland-cd för Alphapet kvällen, alla ska ha med sig en mix och dela ut till de andra.
Nytt enastående band jag upptäckt (jepp jag har flyt just nu): Stornoway

lördag 22 maj 2010

att vara röd

Efter insikten att vi inte har så mycket pengar samt att solen kommit fram har jag och Louise spenderat de tre senaste dagarna i perken här i närheten.

Vi har läst böcker, skrivit och solat. Solat lite väl mycket kanske då vi ser lite ut som nyskollade kräftor båda två. Inte så snyggt. Imorgon tänker jag därför söka skydd i något svalt museum med gratis inträde.

Dessutom har vi utnyttjat videostället i närheten. Sett Woody Allen filmer som Manhattan och Hannah and her sisters. Manhattan var bäst, otroligt fint filmat.

Igår hade vi även Harriet, hennes pojkvän Travis, Amiee, Lewis, Theresa och Egle med oss till parken under kvällen. Vi beställde indiskt och bredde ut filtar, riktigt mysigt. Harriet och Travis bjöd in oss på Alphapet kväll nu på onsdag.

Men det här med parker. Som förortsbarn kunde man alltid knata ut i trägårn och sola. Man var i fred. Men här hänger hela grannskapet i parken från morgon till kväll. Allt från gamlingarna på bänkarna till parvlarna som springer mellan träden. Det är väldigt roligt att bara sitta där och titta. Det är som vi alla får ett vardagrum. Londons alla parker lever upp och myllrar av rödlätta skållade människor.

Det finns dessutom fantastiskt stora fina kastanjeträd i vår park som jag vill klättra i men jag är för feg.

onsdag 19 maj 2010

nu är jag snäll







Jag ger er en massa bra musik att lyssna på. Skoj va? Lite roligt såhär en onsdagskväll i Maj. OBS! Man måste ha spotify.



Lägenheten och Ternevallar

Jag träffade mina kära kusiner då Hanna och hennes pojkvän Daniel kom och hälsade på Andreas och Rebecka. Vi gick först run på stan för att sen åka hem till dem i södra London. De bor i ett klassiskt smalt radhus. Men det var riktigt stort då de har hela nedervånigen med två sovrum, ett stort kök, badrum samt ett litet TV-rum. Här lagas det mat i köket. Dagen efter tog jag med Hanna och Daniel till Brick Lane och The Breakfast Club. Det gick hem.


Vi var ju också på en pub eftersom det var Daniels krav på London resan.


Fina Hanna!


Senaste tiden har jag köpt en del saker för lägenheten. Bland annat ett snyggt dushdraperi med en världskarta:


Kök!
Mitt rum med min snygga London karta.

Kartongerna och IKEA påsarna tillhör vår vän Marita som behövde nånstans att förvara sakerna över sommaren.


Louise rum.





Senaste tiden har jag även fått träffa Louise's familj då hennes moster var här med familj för en tid sedan och förra veckan var även hennes föräldrar här. Det var jättetrevligt men jag borde bli bättre på norskan.
Men nu borde jag gå ut i solskenet. Vädret här har varit lite lustit den senaste tiden. Det ser mycket varmare ut än vad det är. Det har varit kallt.

Vi tar det i bilder

Min, Harriet (blond) och Amiee's second hand dag (igår) som slutade med att vi tog en pint på puben där Jack The Ripper's offer garanterat drack och möjligtvis hittades av honom. Dessa två damer är hysteriskt roliga, väldigt generösa och har second hand kläder som sitt största intresse. De är proffs, jag visades runt Londons bästa charity shops och sen drog vi till Brick Lane som numera är mitt hängställe nr 1. Det är också bra att shoppa med dem då de känner alla butiksägare och därmed får rabatt. Jag har nu hittat klänningar att ha på mammas 60-års kalas och Amelies namngivning.





Min nyfunna marockanska väska som fick hänga med till Skottland. Inte så praktisk men snygg.



Min nya plånbok jag hittade i Edinburgh. Det är en muminplånbok. Vi är bästa vänner och jag har dumpat min gamla som var på väg att helt gå sönder.


Blommor i trägården till Hollyroad House i Edinburgh. Det är slottet på motsatta ändan av Royal Mile i Edinburgh. Drottningen bor där när hon är i stan. Joey var smått hysterisk då han är kär i den brittiska kungafamiljen och brittisk historia. Mary Queen of Scotts bodde ju där! Dessutom fanns det en kopia av Robert The Bruces skalle vilket var lite halvkonstigt och utmärkt var en sekreterare till Mary hade blivigt mördad. De är lite makabra Skottarna. Men blommorna var fina; för mamma.


Jag med min nya kashmir halsduk på en pub på Royal Mile och sen en bild på Joey på Edinburgh Castle. Edinburgh vistelsen gick ut på att gå runt i hela stan, se slott och historiska platser, sätta sig på pubar och dricka öl och läsa The Guardian för att sen gå ut och äta. Vi var alltid så trötta att vi gick hem till vandrarhemmet vid cirka 11 på kvällen för att läsa. Jag läste ut Patti Smith boken och fullkomligt avgudade den. Läs!



Jag har tagit med alla till The Breakfast Club mycket på senaste tiden. Spana i pannkakorna!


Hela gänget i Gubbay kvällen innan Josh (längst upp till vänster) åkte hem.

Claire (med ryggen mot kameran), Julia, Louise och Josh i London Eye.



London Eye.