Den här hösten ska spenderas i en vinröd kofta

Då var det hej hej och tack igen då. Tack för en underbar sommar.

Tack för
massa umgänge,
musik,
ölande,
dansande,
familj,
jobb,
popagandanade,
klagande på kunder,
kaffefläckar,
skratt,
bäbisgos,
sodomhäng,
regn,
stockholmspromenader,
fika,
finnhamnsmys,
elinroadtrippar,
sol,
frankrikesvett,
sommarslapp,
böcker
och annat fint.

Imorgon drar jag och mina (jepp, blir en extra väska) tunga väskor tillbaka till London med en Harriet som står och tar emot mig på Heathrow. Det ska bli skönt att komma tillbaka nu. Jag återvänder till London-vardagen som kommer te sig annorlunda ut. Det känns fantastiskt att det är folk som bokstavligen tar emot mig men samtidigt så är det många som inte är där längre. Nu kommer skypandet få andra tidsskillnader att spela med. Inte bara en timme till Sverige utan fem till östra USA också. London är tydligt men ändå helt nytt. Jag känner staden men vi kommer nu gå in i en djupare diskussion. Vi har mätt av varandra, staden och jag, och kan nu bara gå vidare.

Fint att så många dessutom vill komma oich hälsa på. Först ut är Calle och Viktor om cirka två veckor och sen vill Katjan komma i Oktober. Garanterat är att Mamma och Tomas kommer i November men sen vill ju Ylva och Dan och Anders, Jennie och Amelie också komma. Kul kul.