Hodoyoudo.

Jag vaknade klockan 7 på morgonen av att jag hostade så mycket att jag trodde att jag skulle få se mina lungor hoppa ur min kropp. Mysigt. Jag spenderade följdaktligen morgonen med att läsa böcker i sängen. Beats är tydligen något man tillämpar filmmanus, inte bara RnB. Se där.

Alltså har denna dagen inte spenderats ute på stan eller liknande. Men det är underbart väder ute så jag tog en promenad till Tesco och handlade mat och tidningen. På lördagar är The Guardian fet som ett överviktigt barn. Massa bilagor. Massa att läsa.

Men igår satt jag på Foyles och skrev och spanade på intellektuella britter som sitter med laptops eller liknande. Det var ett gäng studenter från St Martins (modeskola som ligger vägg i vägg med bokhandeln) som satt med olika prover och snackade om olika nyanser av grönt i timmar. Dessutom kom jag därifrån med "a sample of cookies" då jag var tvungen att handla för över 5 pund om jag skulle betala med kort. Alltså fick jag snällt köpa alla olika slags kakor för att de skulle gå.

Jag har dessutom vart lite patriotisk då jag gick in på Natural Shoe Store och köpte svenska fårskinnstofflor. De heter Shepherd och kändes väldigt bekanta tills jag kom på vart jag hade sett dem förut. De påminner om de som pappa fick av Sara och har på landet, fast cirka 10 storlekar mindre. Otroligt sköna är de i alla fall.

En sista fundering. Det har flyttat in en indier i vår korridor. Han har turban. Han är från New Dehli och pratar sådär som Ahjit gjorde i Toronto. Jag känner för att citera Big Bang Theory så fort jag ser honom. Han är ju jättesnäll och jag känner mig alldeles elak men de pratar ju så roligt.

Down By The River

Gah.

Förskyld igen.

Men sitter och jobbar på idéer för det manus vi ska skriva för en av filmkurserna. Ska nog vara om en kille som drömmer om Amerika då hans mamma bor där. Hon drog när han var liten. Tror detta kan bli bra.

Att skriva manus är väldigt kul. Jag hade en jättebra idé om USA, tro och hela batetten. Men den var för stor att göra kortfilm av tror jag. Men kan kanske bli en dikt eller roman.

Annars är jag glad över att Pappa, Carina och Amanda kommer och hälsar på i Mars. Grattis Amanda förresten. 18 år. Hon var 7 första gången vi träffades tror jag. Herregud vad tiden flaxar fort.

Spektakel

Jo Bruce är viktig.

Minnen del 2.

Såhär blev det.

Object of memory - the yellow armchairs in Sunnemo.

I guess you can say that we furnish our lives with objects and memories. We are all bag ladies that drag along things important to us, both actual items and memories of feelings, sounds, textures, smiles we seen, people we meet and places we have sat. In a film, Songs From The Second Floor a character says “blessed be the one who sits down.” I think he’s right. I also think my grandfather would have liked that idea.
When I was a child my family would spend a week or two of every summer at my grandparent’s summer house. There are many memorable things in the house but I especially remember two armchairs. The furniture in the house was all a bit of a mix but a lot came from the 60’s like these chairs. They have a wooden frame with a seat of coarse fabric. But my grandmother placed yellow cushions upon them which made them loose a bit of the designer feel to them. Then there are leather straps as arm rest. I used to wiggle the leather straps from side to side. It makes a particular noise and softens up the leather. The chairs are also low and comfortable which makes it furniture you spend a long time in. I remember my grandfather spending a lot of time in them. Their place is in the living room but in the summers the doors were always open so we kept running in and out of the house and taking the chairs with us. In the mornings the yellow armchairs where at the porch on the side of the house that faced the forest but as the evening came along everyone wanted to see the view of the lake from the other side so then the chairs was moved yet again. Everyone loved the view. My grandfather loved the view. He sat there, quiet and watched the light of the early summer night change over the valley and listened to the grandchildren running along. Then a few hours later you could hear the squeak from the chair as he rose up to go to bed.
I didn’t know my grandfather very well; he was already starting to get ill when I was very little. He was the quiet one and I was slightly scared of him as a child. My grandmother did the talking. But I do remember a game we had, me and him. I have no idea if this happened many times or just once. But as he sat in one of the armchairs in the morning I would crawl up in his lap and hit his big belly with my tiny little fists. He wouldn’t move a muscle, almost ignoring me. But suddenly he would grab me by the arms and hold me still. The surprise always made me shriek with laughter and I could feel how strong he still was.
I am yet again not sure but as me, my father and uncle sat talking about my grandfather at the same spot years later, a year after he died, we might have sat in the same yellow chairs. It was a summer’s night again and we sat up late and talked for hours. It would have been natural that we used them but it might as well been as normal if we just let them stand there, empty in the living room.

Minnen

Jag har en text jag måste skriva tills på tisdag som jag trodde skulle bli enkel och kul. Men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om. Uppgiften kallade vår lärare "Object of Memory". Man ska alltså ta ett ting som man har speciella minnen kring och skriva om detta. Han berättade att detta ofta ledde till att eleverna skrev om den person de kopplade tinget till.

Jag brukar inte alls ha svårt att minnas tillbaka men jag kommer bara inte på något bra ting just nu. Har en del idéer men detta är frustrerande. Tomt i skallen.

Tänke skriva om oljerockar och sommarregn men då kommer man ses som en överklassmupp. Men det är en ganska bra idée ändå. Eller den där hackspetten som satt på en pinne i Eckes rum på Sunnemo. Ni vet en sån där grej som studsar nerför en metallpinne så att det låter. Eller kitkatt i fjällen. Eller pappas oranga arbetsoverall. Gah. jag vet inte.

Bruce Badar

Mer Springsteen gif:ar för Jonatan och för att det är så jäkla tråkigt väder. Då behöver man en halvnaken 60 årig rockstjärna som sjöng vackert för Haiti i natt. Det ser ut som han flaxar, enastående.

Nu ska jag göra ännu mer te och skriva vidare.

gatuvy

Vi kommer bo i ett av husen här. Näst längst ut mot gatan med parken på andra sidan.

http://maps.google.se/maps?sourceid=navclient&rlz=1T4ADFA_enGB351GB352&q=catherall%20road&um=1&hl=sv&ie=UTF-8&sa=N&tab=il&tbo=0

My Songbird

Först en karta över Arsenal så ni har lite koll på var jag ska bo. A är där den stora stadion och tunnelbanan ligger och pilen pekar på vår nya lägenhet. Ska fixa gatuvys bilder också. Nu bor jag längst ut på Piccadilly Linjen men detta är halvvägs in till stan på samma linje så mycket mer centralt. Med flytten har det inte hänt så värst mycket sen senast. Vi kommer att flytta helgen innan den 1:a mars. Dessutom har Louise's ex som också bor i London lovat att hjälpa oss att måla. Han har målat mycket så det känns bra med nån som är lite mer händig än oss. Vi måste köpa en till säng och lite grejer för lägenheten så det blir nog att spara en del pengar tills dess.

Karta skapad av Louise...sorry. Glömde att ange uphovsmannen.


Annars har det mest handlat om plugg, umgås med de nyinflyttade och annat skoj. Sitter och läser filmtexter och lyssnar på Ylvas Emmylou lista som var riktigt bra. Annars har vi sett två riktigt bra franska filmer den senaste veckan. Cléo de 5 á 7 (1961) och Conte d'hiver (19929. Kan rekommendera båda.

hossi ska flytta

Vi gör det. Den första mars så tar vi över lägenheten i närheten av arsenal station. Perfekt. Jag är så jäkla glad. Massa att fixa dock, men det löser sig.

beeeep, beeep, beeep

Jag tycker inte om brittisk byrokrati, ingen överaskning men kom igen. Dessutom måste man lyssna på bombastisk klassisk musik medan man väntar på telefon. Blääää.

Dolly

Min senaste besatthet när det kommer till Dolly Parton:

http://open.spotify.com/track/5g3B86nUC8yiINetTVDgP1

Kvinnan är fantastisk. Kan inte du göra en Emmylou spellista Ylva? Vill lära mig.

Inget lite ikea kan fixa

Jo men så har man nu sett den där lägenheten. Jag tror det kan bli bra. Jag tror det kan bli riktigt bra. Den ligger jättebra med tanke på bussar och sånna där transportmedel. Den är ljus med stora fönster. Fönster som ska bytas ut om bara ett par veckor så lägenheten kommer bli energisnålare och säkrare. (gör det svårare för tjuvar att ta sig in och värme att ta sig ut). Två rum är det så vi kan få var sitt vilket kan behövas, liten hall, litet kök och liten toa.

Nu var det då en ensam karl som bodde där. Massa grejer överallt. Men vi hade fritt fram att måla om och fix så den kan nog bli riktigt fin. Köket var fräsht (åh vad jag är mäklare eller bara allmänt klyshig) och badrummet likaså.

Nu är det bara stora grejen om vi kan avbryta detta kontrakt och få tillbaka våra pengar. Jag hoppas det an fixa sig för jag vill verkligen flytta in i egen lägenhet med Louise.

Förändringar

Man borde kanske inte men jag kan inte hålla mig. Jag har blitt faster. Välskapt flickebarn. Hon är söt som få och kommer erövra världen med brillians. Stolt påhejjad av två tokglada fastrar. Det var här ni hörde det först. Nu säger jag inte mer. Jo, den så kallade nonstop hunden (se tidigare Barbro inlägg) är tydligen med på BB som resekamrat. Det värmer.

Dessutom så ska jag och Louise åka och titta på en lägenhet imorgon. Fått nys om den genom kontakter. Det är löjligt bra läge. Men vill inte hoppa över ån för tidigt eller vad det nu heter. Inte kasta ankan innan apelsinerna. Inte säga hej innan hejsan eller kalla nåt för Bruce innan man är säker på att det inte är Uffe. Alltså kommer mer detaljer när jag fått reda på mer.

Men grodan kanske ska flytta och Barbro är här.

Välkommen till världen Barbro. Den kan vara jobbig men för det mesta är det väldigt kul och om inte trots allt lärorikt. Men du kan vara säker på att de där Holstarna, Åkessonarna och resten av packet kommer göra sitt bästa för att ta hand om dig. Du har ju en nonstop hund. Vad kan gå fel?

Januarifaster

Åhhh vad spännande allt är just nu. Jag vet inte riktigt vad jag ska mig till. Barbro bajsar och jag vill bo vid en annan tunnelbanestation på Piccadilly Linjen.


Men nu har jag faktiskt lyckats läsa allt jag ska läsa till den där tentan som ska vara inne på måndag. Ska bara skriva skiten. Men får bli Foyles imorgon. Här ska tas i med hårdhandskarna. (handskar är vettigt i London just nu. Blä väder.



Mest av allt vill jag göra som Bruce; ligga på en sandstrand och rätta till badutstyrseln så att man får bränna precis överallt:

aussies som försvann.

Hej.

Lite konstigt idag då båda australiensarna nu har lämnat London. Igår var det Izelle och idag drog Phoebe. Det senaste dagarna har därmed bestått mycket av att ta avsked av varandra. Det har varit resturangbesök varje kväll och besök på cocktailbaren i Soho. Eller i alla fall för de andra.

I förrgår var vi på stan ett slag och sen så gick jag och Phoebe på teater, Misatropen av Moliére som vi bokade för månader sen. Det var nämligen Damien Lewis och Kiera Knightly i huvudrollerna. Det var speciellt att se sånna där extrem kända människor på scen men samtidigt fullkomligt normalt. Hon skötte sig helt ok. De andra hade ju så mycket mer scennärvaro och koll på replikerna. Det utspelades sig, till skillnad från orginalet, i ett nutida London med en hypad pjäförfattare i mitten som faller för en ytlig amerikansk skådis (behöver jag nämna vad Kiera spelar?) Lite lustiga postmoderniteter med kommentarer som att "åhå nu känns det lite väl som en Moliere pjäs" och "är detta inte lite 1600-tals feeling". Trevlig upplevelse i alla fall. Men då var jag s fruktansvärt trött. Phoebe mötte de andra på Cocktail baren och jag åkte hem. Eller efter det att jag kikade in på HMW och fyndade ALLA West Wing säsongerna för 50 pund. Yehey! Efter Moliére så krävs det lite Bartlet helt enkelt.

Igår var jag på mina skrivarkurser där det ska bli icke fiktivt skrivande med självbiografi, reseskilldringar och biografiskt skrivande i fokus. Jag har Ferdinand Dennis i den kursen som jag hade i novell kursen tidigare. Jag gillar honom och han gillade vad jag skrev så allt gott där.

Men jag hade ju längtat efter poesi skrivandet. Men läraren var lite läskig och hon började genast snacka om sonetter med rim och mönster och skit. Allt sånt gör att jag bara känner mig fjättrad och låst. Kan inte skriva så. Men hon kommer väl till fri vers förhoppningsvis.

På kvällen så skulle det sägas hej då till Phoebe så vad gör man? Jo man käkar på italiensk restuarang och går till...cocktailbaren. Det är ett riktigt kul gäng som jobbar där och vi har blivit lite kompisar med dem. När vi kommer blir vi igenkända och får kindpussar av fransmannen Julian. Det var en kort italienare och en svensk, Lucas som jobbade igår. Det var jättekul då vi satt där och snackade och hängde en sista gång. Dessutom började alla garva när Lucas började snacka svengelska med mig eftersom människan har apat efter en tokbrittiska under de tre åren han bott här.

Idag fick jag tillbaka en hemtenta och fick riktigt bra betyd. I högsta skiktet som lärarna sa att väldigt få kom upp till. Jag borde jobba på den som ska in på måndag men fick inte så mycket sömn i natt då vi kom i säng rätt sent och vaknade tidigt då alla tre sov i Louises rum. Gäääääsp.
Men har helgen och har läst en hel del redan så det ska nog gå.

När kommer Barbro?

jag vill bli don draper när jag blir stor

Hej!

Så vart man tillbaka i löndon igen dårå. Känns väldigt konstigt och förbannat kul. Alltid speciellt att komma tillbaka till en plats och ser hur allt är förändrat men ändå likadant. Som att se alla Londonbor i vinterkläder till exempel, ha tunnelbanan fylld med mössor. Det brukar bara vara "gangsters" som har stora yllemössor, nu sitter de söta tanterna med det också.

Dessutom är det ny människor i de rum där Lindy, cindy, gail, catarina, phoebe och izz bodde i. Inte hälsat på dom än dock. Mitt rum är istället fyllt med australiensiska väskberg. De får betala 130 pund vardera för att få hem allt. Jag trodde det skulle vara mer.

Louise som bara ska vara här i en termin gör dessutom sitt yttersta för att klura ut ett sätt att få stanna längre. Hon gillar London helt enkelt. Det gör jag med men hennes entusiasm är otrolig. Jag tycker det är jättekul att vara tillbaka men saknar att ha de där vännerna och familjen på bekvämt avstånd. Här ska det flygas och åkas tunnelbana i två timmar innan man kan knacka på nåns dörr och säga hej. Lite deprimerande att det tog lika lång tid att ta sig genom London från Heathrow och hit som det tog att flyga mellan arlanda och heathrow.

Igår var vi i alla fall i china town och käkade och gick till den där cocktailbaren i soho. Jag ska skriva en novell som börjar så, "det finns en cocktailbar i soho..." Låter fränt. Nej men då drack jag old fashioned bara för att känna mig mer som nån karaktär i mad men. Den var riktigt god, bitter och god. Bartendern var imponerad av en tjej som drack whiskey drink och la till mig på facebook. Åhåjaja.

Nu ska jag dusha och bege mig till student office för att få CSN pengar.