den sista helgen i februari och lite personporträtt

Hej.

Tomt rum i Oakwood, bara jag, Gerald och tekoppen kvar i mitt första stopp i detta land. Kusin Anderas hjälpte mig och Louise att köra över allt till nya lägenheten idag. Det blev två vändor genom ett regningt London. Ser fram emot att helt lämna Gubbay imorgon. Ser fram emot att ha mitt eget kök och badrum och därmed slippa alla äckliga studentrester. Blä.

Men efter fredagens ilska över bankkortet, vad hände sen? Jorå vi åkte till Shoreditch (jättehippt område i östra London, tänk söder fast på crack) och hängde på en fantastisk pub/bar med underbar musik, typ indierock och hophop med london pop. Träffade en svensk tjej och vi ägnade oss åt utlandssvenskarnas favorithobby; klaga på hur mycket svenskar det är överallt, på svenska.

Jag älskade Shoreditch. Kändes inte som man var i England längre. Lite Berlin känsla över det hela. Mer rått, smutsigt och genuint. Det är först denna termin som jag börjat utforska östra London genom danskarna och gillar det skarpt. Överallt man gick såg man minst tre klubbar eller barer man vill prova på. Dessutom åt jag den godaste hamburgaren jag någonsin ätit klockan tre på lördag morgon. Ett hål i väggen som serverar billig tokgod snabbmat till utefolket. Louise var inte med vårt gäng. Hon och Julia (en väldigt snäll brasilianska) åkte till Fabric (gigantisk klubb där alla är i stort sätt påtända) och blev tyvärr av med sina mobiler. De vill inte tillbaka.

Lördag var därför lite seg. Men ägnade mig åt att packa ihop mina grejer vilket inte krävde mycket hjärnceller. Dessutom hängde jag mycket med Chantelle. När man hör hennes namn tror man att hon är en svart kvinna på Ricky Lake. Hon är en brittisk kritvit, smal tjej som flyttade in nu i januari. Hon och Romy är modestudenter och goda vänner. De ser ut som tvillingar. Lika smala, röriga och med stort mörkbrunt hår som ser ut som en flagga på deras avlånga gestalter. Båda släpar på gigantiska väskor som innehåller allt mellan himmel och jord. Båda bjuder på sig själva och släpper in en, speciellt Chantelle. Igår låg vi och kollade på Black Books i hennes säng.

En annan speciell karaktär är vår kära Elise eller OC som vi kallar henne (hon kommer från Orange County i Karlefonien precis som den där TV serien så då började Mie kalla henne för OC). En nördig amerikansk tjej som är superexalterad över allting. Jag känner igen mig själv i henne ibland. Vi delar kärleken till brittisk komedi och hon har dammsugit min dvdsamling på Hugh and Laurie, Spaced och annat godis. Men jag blir lite rädd samtidigt. Hon är extremt intensiv pratar i 120 och använder ett vokabulär som i amerikanska filmer. Hon säger ord som Oh My Gosh, Like Totally, Chillax (chill och relax) etc. etc. Hon spelar dessutom viola (typ liten violin) och bubblar liksom över i upphetsning över dylika ting. Jag vill säga att jag inte är lika extrem men jag vet inte.

En sista positiv grej är att det där portabla internetet fungerar i alla fall. Men typiskt nog så har T mobile nån säkerhetsgrej så alla communities de inte känner igen spärrar de och har nåt under 18 lås på. Det kan man ta bort om man kan intyga att man är över 18. Men deras sätt att intyga detta över internet är med brittiskt kontokort. Moment 22 igen. Så jag kan inte kolla på youtube eller uppdatera min blogg (sitter på de vanliga nätet på Gubbay nu). Jag ska gå till en av deras butiker men detta kan innebär att bloggandet kommer bli lite glesare nu tills jag har fixat detta.

Ikväll ska det lagas mat tillsammans då det är sista kvällen för oss.