Man kan se ända till Mariannelund!

Så idag var jag och Catarina (brasiliansk tjej, väldigt söt och trevlig) och upptäckte St Pauls Katedralen. Den är fantastisk. Både i sig själv och som en symbol för Brittisk krigsanda under VK2 då den lyckades med bedriften att vara obombad när kriget var över.

Jag tände ljus för farfar och morförföräldrarna, nu brinner det för er i London också. Men saken är också den att man ska liksom klättra upp i toppen av St Pauls för att verkligen uppleva den. Mina ben var en aning skakis efter den bedrifen. Cirka 200 trappsteg men oj va fint det var. Man såg vida omkring på denna stad som kallas London. Jag kan fortfarande inte riktigt inse att jag ska vara här under en sån lång tid och att det verkligen är på ett sätt mitt hem nu.

Sen promenerade vi till Piccadilly och chacka marmelad och ingefärskakor på Fortune & Mason, kolla runt lite i affärer utan att köpa nåt och gick och åt sushi i Chinatown (antar att det fanns plats för japanerna också). Sushi var gott, har inte ätit det sen jag kom hit.

IMORGON KOMMER YLVA OCH DAN! TJOHOOO!