måndag 12 oktober 2009

That would be 5 quid, Miss.

Hej igen!

Nu har jag faktiskt en vettig anledning till att jag inte har bloggat sen i torsdags. Jag skulle ha uppdaterat i helgen men internet har inte fungerat för någon på min våning sen fredags kväll. Helt ärligt.

Men nu sitter jag här på min vanliga måndagshåltimme. Hade lektion imorse, novellskrivande. Man skulle skriva samma historia utifrån olika point of views (kommer inte ihåg vad det heter på svenska just nu) men min andra person och tredje person sög så ska skriva om det. Tänkte att jag ska posta lite av det jag skriver här. Den uppgiften kommer sen när jag skrivit om den.

Annars har jag haft en händelserik helg. På Torsdagen var vi och såg Love Labours Lost på The Globe. Det var underbart att få se Shakespeare spelas på hans orginalspråk trots att jag inte fattade precis allt. Men bäst var det att få se det som det var tänkt från början. Det var en väldigt speciell upplevelse med att se skådespelarnas ansikten samtidigt som man såg publikens ansikten reagera på pjäsen i bakgrunden. En helt ny upplevelse. Dessutom är det fantastiskt att en modern publik fortfarande kan tycka att det är kul. Tro mig, de 400 år gamla skämten håller fortfarande. Som en påminnelse om att det var 2009 så flög flygplan då och då över The Globe så att den shakesperianska engelskan fick ett feat. flygplan tillägg. Det dova mullret blev en extra ljudmatta vilket var spännande. Andra ljud omkring mig var mest på amerikanska och spanska men det var inte så störande.

På fredagen så var vi på Brittiska film institutet och såg Himmel Över Berlin av Wim Wenders. Jag har sett den på dvd för ett par år sedan men att se den på bioduken var en fantastisk upplevelse. Jag drog med alla på det trots att de inte riktigt hade koll på vad det var men de tycks ha gillat den. Speciellt Jiz var väldigt berörd. Det irreterande är dock att de flesta barer och pubar stänger 11 eller 12 beroende om de kör den klassiska stängningstiden eller ej. Dessutom går sista tunnelbanan hem klockan halv ett. Så om man inte vill ta en jäkligt seg nattbuss hem måste man åka rätt tidigt.

Lördagen skulle bli Toms sitsta dag på Gubbay Hall (han hoppade av sin utbildning vilket är sorgligt då en i vår grupp har försvunnit och jag kan bara tänka mig hur det kommer bli när de andra åker hem i jul eller efter första året) så vi drog till Portobello Marcet i Notting Hill igen. Förra gången jag var där så köpte jag i princip ingentig. Men nu när jag hade spanat in det tidigare blev det en fantastisk väska, en röd klänning och en grön tweedjacka. Alla saker som jag vet att jag kommer att använda men ändå en ganska stor utgift så kände mig lite öm i plånboken för att använda metaforiskt språk. På kvällen skulle vi gå ut men visste inte riktigt vad det skulle bli, så gick till det mest centrala stället. Tiger, Tiger vid Picadilly. Jag vill inte gå dit igen. Det kostade 15 pund att gå in, det var hur stort som hellts, de flesta där inne var äldre äckliga män och musiken (tills vi hittade dansgolvet längst ner med dansmusik) var tråkig. Dessutom förlorade jag min ipod. Jag vet inte om jag tappade den eller om den blev snodd, borta var den. Men tur i oturen så tog de inte min telefon eller några kontanter. Inte skönt att efter en sån redan dyr dag få betala skitmycket när man går ut och tappar bort sin ipod.

På söndagen åkte jag ner till Apple store och köpte en ny (det är i alla fall billigare här än hemma med ipods) så nu har jag en på 160 gig. Dessutom köpte jag Sunday Times och en Pinter pjäs som jag behöver för dramaklassen. Jag satte mig på Café Nero i St James där jag vart med Tomas, Mamma och Belle och läste och tänkte på förra gången jag var där. Vissa ställen kommer jag alltid koppla ihop med tidigare London resor. Köpte pjäsen på Hatchards.

En annat konstaterande är att paj är sjukt gott om det lagas till på rätt sätt. Vi har hittat ett pajställe som heter The Pastry Pilgrim i Soho som gör sagolika pajer och med mash, gravy och vatten kostar det bara 5 pund. Man kan få mushy peas till också men det är bara äckligt så avråder er starkt från detta. Jag och Tom käkade paj i Notting Hill medan de andra tog indiskt. När jag dessutom sa quid istället för pund sa han att jag var farligt nära att bli en Cockney (Londons motsvarighet till urstockholmare). Men paj som snabbmat är gott. Inte på den pub där vi i filmvetenskapen käkade lunch första veckan men på Portobello Marcet och i Soho. Kommer jag bli britt nu? Tror inte det men de är inte så katastrofalt kassa på mat som alla säger. Bara nästan...

3 kommentarer:

  1. Stänger barerna så tidigt? Herre, Jag skulle bli skogstokig, det är ju för tidigt här i Stockholm med klockan ett..

    Ta och krya på dig förresten! :)

    Just det, lyssnade först idag på nya taken by trees, den var precis så bra som du sa!

    /Jonatan

    SvaraRadera
  2. Hej Jonatan!

    Jo jag vet, fruktansvärt frustrerande. Man kan hitta ställen som har öppet längre men då måste man veta var man ska gå så inget improvoerande här inte.

    Åh Taken By trees är fantastiskt. Vad händer hemma?

    SvaraRadera
  3. Ah, det vanliga här hemma. Kallt. Du får ta och krya på dig! Ditt immunförsvar måste bara vänja in sig vid Londonklimatets kyla och föroreningar.. snart är du härdad! :)

    SvaraRadera