Motsatsen till skridskor.

Hej.

Faster Malin skickade ett långt mail med feedback som var jättebra, konstruktivt och allmänt nyttigt. Hon hade samma problem med pjäsen som jag har. En karaktär känns bara platt och enfärgad, språket var alldeles för högtravande för folk som är instängda i den situation jag beskriver samt att slutet var skumt.

Så då har jag ändrat ännu mer och fixat till den så att den kändes rätt bra när jag lämnade in den till min lärare idag. Nu den sista veckan ska vi ha handledarmöten eller tutorials som den heter på Engelska. På tisdag ska jag träffa min drama lärare och min novell-lärare. Så får se till att skriva tills dess.

Men jag känner att det här är det jag vill. Manusskrivandet har helt slukat upp mig och mina tankar kretsar runt dessa karaktärer jag skapat. Det är väldigt svårt att skriva drama men herregud så givande.

Dessutom ska det skrivas en critique till pjäsen och novellen där man ska skriva om hur man skrev spektaklet. Hur tänke man? Vad strök man? Varför har jag valt att skriva det såhär? Herregud. Hur ska jag veta hur jag tänker?Det ska jag försöka skriva ikväll medan de andra är och åker skridskor i Hyde Park. Känner inte för att få ont i fötter och bak efter 52:a vurpan. Men ingen har i alla fall ringt och frågat om jag spelar hockey här. Väldigt bra att britter inte gillar hockey. Finns ingen fotbollsspelerska som heter Erika Holst vad jag vet.

Annars så känns det hemskt o-juligt här. Det är första december för guds skull. Men jag har inget julpynt och det är ingen snö att tala om. Fast nu har det dock blitt kallt vilket jag välkomnar. Man kan fortfarande vandra runt i leggings och kofta men nu behövs även vantar och man känner den kalla luften när de dras ner i lungorna. Underbart tycker jag medan aussie tjejerna huttrar och tittar på varandra med skräck i ögonen då de tänker på hur kallt det kommer vara uppe i norden i jul/nyår. För en gångs skull är inte jag den frusna.

Snart kommer jag hem och fryser i Stockholm. Folk har roliga uppfattningar om Stockholm förresten. Phoebe och Iz undrade hur vi ska ta oss fram på nyår då det kan vara svårt med båtar. Men det finns ju broar. En annan fantastisk tjej, harriet som går samma drama skriavande klass som jag, hade en teori om ihopfällbara båtar som man har på ryggen när man inte behöver dem. Mycket båtar blir det.

Nu lyssnar jag vidare på Neil Young och knattrar vidare på mitt tangentbord.