lördag 4 september 2010
måndag 12 juli 2010
torsdag 3 juni 2010
Hej då London
Nu åker jag hem och stannar i hela tre månader. Det är det längsta upehållet från London hittills. Det känns konstigt men väldigt bra på samma gång. Jag kommer att sakna detta liv men just nu under sommaren känns det extra viktigt att komma hem.
Den senaste tiden har i princip spenderats med mina vänner här i London. Avsked av massa amerikaner och vänner jag inte kommer se igen har varit ganska tufft. Speciellt Joey. Förutom Louise och britterna som stannar kvar kan han ha varit den person jag kom närmast här. Jag vet att jag kommer att se honom igen men det har varit så intensivt här, en så speciell tid som aldrig kommer att upprepas. Men jag är glad över att ha träffat honom och de andra utbytesstudenterna denna termin. Det var väldigt annorlunda från den förra. Vi gjorde så otroligt mer och såg andra delar av London. Det kan ju hjälpa att vi flyttade ner hit men tror också det var människorna själva.
Jag har varit här cirka i åtta månader. Har jag förändrats under den här tiden? Jag tror det. Jag har inte blivigt en helt ny människa men det känns som jag har utvecklats, flyttat hemifrån, blivigt mer självständig, mognat kanske en aning men framförallt lärt känna mig själv och verkligen utvecklat mitt skrivande och min syn på skrivandet.
Den del av London som senaste tiden varit mest frekvent besökt är East End och Islington. Jag åker knappt ner till centrala delarna längre. Allt finns mycket närmare och är mycket bättre. Östra London är helt fantastiskt med alla restauranger, klubbar och ställen att besöka. Här om dagen var vi på The Old Blue Last och såg en spelning med ett band som är en vän till Travis (som är Harriets pojkvän och tillika Springsteen fantast) band. Det var jättekul och kändes väldigt London. Men det påminde mig om den sista utekvällen i Stockholm innan jag drog hit. Då vi såg Taken By Trees på Strand och kände att det var såhimla Stockholm. Cirkeln var på något udda sätt sluten.
I juli kommer förhoppningsvis Harriet, Aimee och Travis och hälsar på. Lewis kunde nog inte komma men dessa härliga människor är väldigt glada över att komma till stan. De har blivigt mina närmaste vänner här i London så att visa dem Stockholm skulle vara så kul.
Den senaste tiden har i princip spenderats med mina vänner här i London. Avsked av massa amerikaner och vänner jag inte kommer se igen har varit ganska tufft. Speciellt Joey. Förutom Louise och britterna som stannar kvar kan han ha varit den person jag kom närmast här. Jag vet att jag kommer att se honom igen men det har varit så intensivt här, en så speciell tid som aldrig kommer att upprepas. Men jag är glad över att ha träffat honom och de andra utbytesstudenterna denna termin. Det var väldigt annorlunda från den förra. Vi gjorde så otroligt mer och såg andra delar av London. Det kan ju hjälpa att vi flyttade ner hit men tror också det var människorna själva.
Jag har varit här cirka i åtta månader. Har jag förändrats under den här tiden? Jag tror det. Jag har inte blivigt en helt ny människa men det känns som jag har utvecklats, flyttat hemifrån, blivigt mer självständig, mognat kanske en aning men framförallt lärt känna mig själv och verkligen utvecklat mitt skrivande och min syn på skrivandet.
Den del av London som senaste tiden varit mest frekvent besökt är East End och Islington. Jag åker knappt ner till centrala delarna längre. Allt finns mycket närmare och är mycket bättre. Östra London är helt fantastiskt med alla restauranger, klubbar och ställen att besöka. Här om dagen var vi på The Old Blue Last och såg en spelning med ett band som är en vän till Travis (som är Harriets pojkvän och tillika Springsteen fantast) band. Det var jättekul och kändes väldigt London. Men det påminde mig om den sista utekvällen i Stockholm innan jag drog hit. Då vi såg Taken By Trees på Strand och kände att det var såhimla Stockholm. Cirkeln var på något udda sätt sluten.
I juli kommer förhoppningsvis Harriet, Aimee och Travis och hälsar på. Lewis kunde nog inte komma men dessa härliga människor är väldigt glada över att komma till stan. De har blivigt mina närmaste vänner här i London så att visa dem Stockholm skulle vara så kul.
torsdag 27 maj 2010
Sommarens dryck
Vi ska dricka Pimms i mängder tänkte jag. En del pimms och tre delar lemonad samt massa frukt. Jättegott och finns på systemet (jag har kollat)
Jag är inte så bra på att spela alphapet men vann en liten springsteen pin med mina bruce kunskaper igår. Yay!
måndag 24 maj 2010
Fina britter på väggen
Den här fina bilden var i The Observer igår så jag klippte och klistrade lite och satte upp den på väggen. Otroligt snygga britter.
Nu ska Joey och Claire snart komma och käka lunch, jag läser en roman om reformationen (tänk Luther, 1500-tal och arga präster) som heter Q medan jag väntar. Riktigt spännande.
Jag har dessutom gjort en bland-cd för Alphapet kvällen, alla ska ha med sig en mix och dela ut till de andra.
Nytt enastående band jag upptäckt (jepp jag har flyt just nu): Stornoway
lördag 22 maj 2010
att vara röd
Efter insikten att vi inte har så mycket pengar samt att solen kommit fram har jag och Louise spenderat de tre senaste dagarna i perken här i närheten.
Vi har läst böcker, skrivit och solat. Solat lite väl mycket kanske då vi ser lite ut som nyskollade kräftor båda två. Inte så snyggt. Imorgon tänker jag därför söka skydd i något svalt museum med gratis inträde.
Dessutom har vi utnyttjat videostället i närheten. Sett Woody Allen filmer som Manhattan och Hannah and her sisters. Manhattan var bäst, otroligt fint filmat.
Igår hade vi även Harriet, hennes pojkvän Travis, Amiee, Lewis, Theresa och Egle med oss till parken under kvällen. Vi beställde indiskt och bredde ut filtar, riktigt mysigt. Harriet och Travis bjöd in oss på Alphapet kväll nu på onsdag.
Men det här med parker. Som förortsbarn kunde man alltid knata ut i trägårn och sola. Man var i fred. Men här hänger hela grannskapet i parken från morgon till kväll. Allt från gamlingarna på bänkarna till parvlarna som springer mellan träden. Det är väldigt roligt att bara sitta där och titta. Det är som vi alla får ett vardagrum. Londons alla parker lever upp och myllrar av rödlätta skållade människor.
Det finns dessutom fantastiskt stora fina kastanjeträd i vår park som jag vill klättra i men jag är för feg.
Vi har läst böcker, skrivit och solat. Solat lite väl mycket kanske då vi ser lite ut som nyskollade kräftor båda två. Inte så snyggt. Imorgon tänker jag därför söka skydd i något svalt museum med gratis inträde.
Dessutom har vi utnyttjat videostället i närheten. Sett Woody Allen filmer som Manhattan och Hannah and her sisters. Manhattan var bäst, otroligt fint filmat.
Igår hade vi även Harriet, hennes pojkvän Travis, Amiee, Lewis, Theresa och Egle med oss till parken under kvällen. Vi beställde indiskt och bredde ut filtar, riktigt mysigt. Harriet och Travis bjöd in oss på Alphapet kväll nu på onsdag.
Men det här med parker. Som förortsbarn kunde man alltid knata ut i trägårn och sola. Man var i fred. Men här hänger hela grannskapet i parken från morgon till kväll. Allt från gamlingarna på bänkarna till parvlarna som springer mellan träden. Det är väldigt roligt att bara sitta där och titta. Det är som vi alla får ett vardagrum. Londons alla parker lever upp och myllrar av rödlätta skållade människor.
Det finns dessutom fantastiskt stora fina kastanjeträd i vår park som jag vill klättra i men jag är för feg.
onsdag 19 maj 2010
nu är jag snäll
Jag ger er en massa bra musik att lyssna på. Skoj va? Lite roligt såhär en onsdagskväll i Maj. OBS! Man måste ha spotify.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
