världens bästa helg slutar urkopplat

I helgen har Lina och Kajsa varit här. Det har varit fantastiskt. Vi har ätit gott och druckit gott. Barrafina i Soho är den mest underbara tapas baren jag någonsin vart på. Den godaste maten någonsin. Men internetet slutade fungera så nu sitter jag på starbucks då jag var tvungen att fixa en grej. Postar längre då jag har bättre tillgång till internet.

Full Rulle i London!

Jag vet. jag är kass på detta bloggande just nu. Förlåt mig. Men det har varit så mycket på g senaste tiden. Jag sammanfattar medan jag väntar på att Kajsa och Lina ska komma hit med taxin:

- A Midsummer Nights Dream på Shakespeare Globe i måndags. Helt fantastiskt rolig pjäs, underbara skådespelare med enastående kontakt med publiken. Har alltid älskat denna pjäs men inte sett den spelad på teater förr. Den vill jag se igen.

- Har äntligen köpt ny dammsugare till lägenheten. Den heter bokstavligt talat Henry the Hoover och har ett ansikte ritat på sig. Nu jäklar är det rent här.

- Josh, en av mina favoritamerikanare har åkt hem. Vi gick ut på den sorgligaste puben i Oakwood och tog en sista pint. Han kommer bli saknad.

- Idag har vi åkt London Eye och tagit underbara bilder av London. Tydligen är det Mexicos nationaldag den 5:e Maj vilket amerikanarna tydligen firar (!). Därför käkades det på en mexikanst restaurang nere i Covent Garden.

Nu kommer Lina och Kajsa förhoppningsvis snart då jag är supertrött.

Att ta det lugnt i London

Gårdagens häng i Hyde Park

Lördagen den 1:a maj var inte röda fanor och demonstration för mig (som om det någonsin är det...), det var glida runt i London dagen. Den enda folksamling vi såg var massa folk som stod och glodde på racerbilar som svichade förbi The Ritz.

På fredagen hade vi vart ute på ett sunk ställe nere vid Haymarket då det var Josh's (en grymt skön amerikan som åker hem på onsdag) sista fredag. Det var gratis så jag hakade på. Väldigt udda kväll. Det var lite skoldisko över det hela med en blekfet DJ som gick på automatiskt DJ tugg (All the hands in the air!) Dessutom var det en indisk gubbe på cirka 60 bast med grått skägg och turban som stötte på ett gäng 20 åringar. Lite halvdesperat. Han såg mer ut att höra hemma på en av Londons alla cornershops än på ett skoldisko. Men intressant att studera när han planlöst skumpade runt på dansgolvet.

Igår var vi därmed trötta. Jag stötte inte ihop med Dieselmannen på fredagskvällen, snarare en corona och somna vid tre-mannen. Men vi tog nattbuss hem som bara tog 20 minuter vilket är racersnabbt i denna stad. Vi började åka hem vid lite över två och var hemma innan de andra som hade lämnat stället vid 1. De skulle hem till studentboendet vilket tog cirka två timmar. Heja Highbury!

Men igår då. Det var vackert väder. Jag och Louise mötte upp med ett gäng från Gubbay (Joey, Elise, Mathias, Claire) i Brixton som ligger i Shoreditch i östra London för att käka brunch. Louise hade tjatat om ett ställe som de hade vart på när jag var hemma i Sverige som hette Breakfast Club. Man fick köa ett tag för att få ett bord men det var värt det. Alla som kommer till London måste besöka detta fantastiska ställe. De har all slags frukost man kan tänka sig och det är så gott så man nästan svimmar. Jag åt amerikanska pannkakor med färska bär, färskpressad aelsinjuce och kaffe. Det var de godaste pannkakor jag någonsin ätit. Dessutom har de toaletten som enligt utsago är världens minsta disco.

Jag tog med mig kameran så att jag skulle kunna fota lite för bloggen. Men jag var trög nog att glömma batteriet hemma i laddaren som var i lägenheten. Idioti. Men jag ska ta dit Lina och Kajsa så jag får fota då istället.

Efter detta var vi så mätta att vi nästan rullade ut. Då drog vi till Hyde Park där vi la oss i gräset och läste böcker och slappade. Där tog jag bilder med min mobil. Men det fins vädret kom av sig och moln mörka som novembermorgonar. Det regnade småspik resten av dagen. Men vad gör det? jag joey och elise gick till en amerikansk restaurang i närheten av Kings Cross som i ärlighetens namn var sådär. Men efter det hittade vi en pub med massa olika cidersorter. Blev inte en sen kväll dock då vi var så trötta.

Idag regnar det och blåser i typisk Londonstil. Jag läser Patti Smith boken och är glad över Louise's upptäckt igår tack vare knasiga nattbussar. Det mysiga området med caféerna och pubarna jag har skrivit om trodde vi var mycket mindre än det tydligen är. Louise klev av nattbussen där igår och tydligen finns det mycket mer och det bästa av allt; Whole Foods. Det är en fantastisk matkedja som finns i USA. Tidigare visste jag bara om den i Soho och south Kengsinton men vi har tydligen en precis här vid oss. Jag ska gå och handla middag där nu senare i eftermiddag tänkte jag.

Imorgon ska jag träffa Harriet och se Midsummer Nights Dream på The Globe på kvällen. Det är ståplatser igen så det gäller att ha stadiga ben i regnet.

This is the longest night

Bästa plattan just nu är för övrigt Hot Chip's senaste One Life Stand. Den har gått varm det senaste dygnet och innehåller härligheter som bromance, vuxenkärlek och massa härliga syntar.

Finns på spotify här.

Edinburgh för andra gången på ett läsår

Jag och Joey åker tåg upp och stannar i Edinburgh mellan den 11e och 14e maj.

Tjoho!

Vilken överaskning

http://www.guardian.co.uk/world/2010/apr/29/boy-scouts-sexual-abuse-dykes

Det är valtider

Titta, Patti Smith har signerat min bok. (Jag var på Hatchards och fyndade)

Valet i UK görs lite på ett annat sätt än hemma i Sverige. Dels har de valkretser och ett superkomplicerat valsystem som säkert är flera 100 år gammalt eller liknande då detta folk är kassa på att modarnisera sig. Det visar sig då de hade de första TV debatterna någonsin i år. Det var en stor debatt om huruvida detta skulle införas på denna ö, det har vi ju aldrig haft förr!!!

Men en sak som verkligen är annorlunda från hemma är att de öppet stödjer sitt parti genom att vårt område har fyllts med dylika plancher med antingen labour eller libdem (inga tories här inte) i fönster och trägårdar. Här bor det en Gordonanhängare och varning för hunden skylt i samma hus. Vi är så fruktansvärt konflikträdda att vi knappt vågar säga vilket flingpaketsmärke vi föredrar, britterna skriker ut att här smaskas det minsann kellogs samt röstas på Gordon. Hör sen.

Men en annat val som måste göras är om jag ska åka till Edinburgh ännu en gång under detta år. Joey den djäveln (!) ska ut och resa så mycket under maj. När jag äntligen har kommit hit ska han åka bort.

För: Jag älskar Edinburgh, det är vårfint där och gillar att hänga med Joey.

Emot: Jag var där i höstas och borde se andra delar av UK.

För Igen: Ingen som jag vill resa med verkar vilja hänga med till Wales där jag vill åka. Jag har tyvärr inte blivigt vuxen eller ensamstöring nog för att åka ensam. Jag har två år till på mig i UK men Joey kommer dra om en månad.

Jag skulle åka ett par dagar nästa vecka i sånt fall, typ tisdag-fredag.

Så rösta gott folk! Gott Mos eller Obra. You decide!

Övrigt smått och gott:

- Jag köpte Elle och Bang (femenistik kulturskrift) på vägen hit. Motsägelse?

- Byggjobbarna är inte kvar, det är underbart!

- Även grönskan i England är fruktansvärt tät. Alla organismer, människor, djur och växter slåss om plats här. Allt är på varandra. Man blir nästan rädd att hela ön ska sjunka.

- Jag såg lisa Milberg (som jag har tjatat om, hon med den fantastiska bloggen och sångare i The Concrets) på planet hit från Stockholm. Skulle jag ha gått fram och säga "hej jag läser din blogg och vi hade en liten diskussion i ditt kommentarsfält här om dagen"? Jag ångrar att jag bara stirrade på hennes ljusrosa hår och inte sa hej.