Mer bilder

Ett mycket bra hörn i mitt rum nu. Där har du din whiskey pappa, till höger. Killen i Whiskey affären sa att den var god, jag litar på det.





Barbros present. Se det som jokern i Shlagern/en rysk spion/personen som sänt in brevet till bullen/folk inblandade i rättegångar etc. etc. Det finns en bild men personen är fotad ur en sån konstig vinkel att man inte riktigt fattar vem det är. Mr/Miss X om ni så vill...

feber, släng er i väggen!

Nämen kors i taket! Här postas det inlägg så det brinner i knutarna. Tänkte att jag skulle leka modeblogg med utlovade bilder.

Klänningen jag köpte på Portobello Market. Har ett öppet hål i ryggen men det var svårt att fota.

Kofta!!!

Min gröna tweed jacka jag köpte på den fantastiska secondhand delen av Portobello Market. Kolla efter killen som ser ut som Badly Drawn Boy. Han har bäst saker.

Klännig med muminmotiv från Camden.

Läkarväskan från den marockanska affären på Portobello Market.

ja tycke deh äh väldi bra

Här är Alejandro för de som inte fattar mappreferänsen.

The Hero With A Thousand Faces

Nämen hejsan.

Dagen har spenderats mest i en bok om man kan uttrycka sig så. (detta är min blogg så jag gör det, ha!) Åkte efter att ha beställt filmer från amazon (bara sånna jag behöver för en uppsats. Stagecoach och Doglas Sirk Box. Jajamensan, precis som ni vet så handlar det om den ultimata western och en box med melodrama filmer från 50-talet) ner till Covent Garden och damp ner i en soffa på Cafe Nero. Måste vara en av de bästa (av de relativt ytterst få jag testat) Cafe Nero (kedja som Starbucks) i stan då det är ett stort ljust rum med massa platser och utsikt över en gata med massa folk att glo på. De har även en toalett. Hur bra som helst.

Sen traskade jag runt på stan och köpte pärmar och mappar för att leka Alejandro Begström och en gigantisk relativt billig kofta på Zara eftersom jag i stort sett levt i min svarta kofta och kände för att ha nån att byta med.

Det är något speciellt med att sortera papper som gör mig glad. Nu kommer Tomas att garva. För det mesta så har jag alla i en hög. Men det är ju inte så praktiskt. Så nu köpte jag supermapparnas supermapp med olika fack som man kan märka. Underbart. Dessutom en papperslåda för alla lösa grejer. Kände mig löjligt nöjd när jag hade sorterat saker och ingenting var i vägen.

Ett tips bara; gå inte nära Oxford Circus om ni inte vet exakt var ni ska gå och har kraft nog att stångas med hela Londons befolkning. Idag var det dessutom ett jippo i och med att A Christmas Carol har premiär där snart. När man talar om trollen.

Vad önskar ni er i julklapp? Jag vill ha tid nog att hitta bra billiga grejer utan att stressa rumpan av mig.

Dessutom bör alla som lyssnar på podcast på iTunes kolla upp Mark Kermode. Världens roligaste filmkritiker.

Att svära i kyrkan.

Vårt internet krånglar igen vilket gör det ostdigt och svårt att hantera. Därför har jag inte lyckts installera skype eller svara på Ylvas kommentar om att jag ska sluta svära när jag skriver. Du har rätt, det inlägget var ovanligt svärordstätt. Men folk svär som sjömän här konstant så antar att det har smittats av sig på min svenska.

Att inte ha skype är dock frustrerande och får mig att vilja svära.

Hemma, var ligger det nånstans?

Det här med att kalla platser för hem är ganska intressant. När vi åkte till Edinburgh så blev London relativt de vi kallade för hem. Jiz sa hela tiden att hon inte ville åka hem. På vägen till Skottland så kändes det som att vi lämnade hemmet.

Stockholm är alltid hemma, den mest hemiga platsen för att uttrycka sig konstigt. Men här utgår man ifrån Trent Park, Oakwood och det blir då hemma i UK.

Konstigt det där med att flytta utomlands, perspektiven förändras.

Förresten så har min Engelska förbättrats avsevärt sedan jag skrev det där inlägget om hur jag kände mig osäker. Nu har man kommit in i det och jag känner mig mer självsäker när det kommer till att använda vissa uttryck. Joe i min klass hävdar att jag blir mer engelsk för var dag som går. Nej jag har inte blivit huligan eller förändrat min kemiska sammansättning till tweeed. Andas ut.

I don't wanna go home!

Hej mycket hej igen.

Sitter i mitt rum med en mugg te och är fruktansvärt trött. Jo man kom ju hem imorse efter en nio timmar lång bussresa från Edinburgh. Vi hade en helt fantastisk weekend. Låt oss lista upp ett antal punkter:

- Bussresor är inte kul. Speciellt inte om folk i ens grupp lätt blir åksjuka.

- Caldedonial Backbackers i Edinburgh är jättebra med trevlig personal och gratis frukost. Men se upp för arga sydafrikaner när ni tvingas dela rum.

- Om man är fem personer med olika erfarenheter av en stad så blir det lätt ganska tressigt för den som ska vara guide och får alla frågor om vad olika saker är för något. Gahh!

- Skottar är bäst på att göra buisness på sitt kulturella arv.

- En av världens största whiskey samlingar finns i Edinburgh och tydligen kan whiskey smaka kakor.

- Jag har present till Barbro!!! (och till pappa...)

- Elephant Cafe (god lammpaj) och Mary Kings Close är fortfarande fantastiska aspekter av Edinburgh. Samt vodka baren som jag och Ylva hittade för två år sedan.

- Edinburgh lir en enda stor gatufest på Halloween (som firas dagarna tre) och folk springer runt utklädda till de mest fantastiska sakerna.

- Fulla skotska och irländska män tycker amerikanskor är jätteattraktiva med tanke på hur Cindy och Gail omringades.

- Espionage på Victoria Street är en väldigt rolig klubb med kul musik.

- Man kan träffa folk från Oklahoma på de mest konstiga ställena.

- Lena doktorerar i London och bjöd mig på te. Men läskigt var det att inte få tag i de andra tjejerna för ett tag.

- Jag älskar Edinburgh

- Ska lägga upp bilder på facebook.