Att vänta på orden

Det skaver när man tycker att man har en snygg formuering i huvvet men inte kan få ner det på pappret. Det blir liksom bara fel.

Men nu sitter jag här i en tom lägenhet (Louise åkte igår morse då hon insåg att hon inte hade fler lektioner, hon ville hem, jag förstår henne) och knapprar på de sista detaljerna innan detta åbäke till manus ska in senare idag.

Har därmed inte gjort mycket de senaste dagarna, inget spännande i alla fall. Kommer hem imorgon, det ska bli skönt. Måste jobba en hel del över påsk men det ska jag nog klara av.

saker som calle skickar för att säga god morgon

Calle och jag (mest calle) msn stalkar varandra. Se här så fina klipp han skickar.




Man blir lite rädd och glad samtidigt.

Kändisspaning på tunnelbanan

Stod brevid skådespelerskan som spelar Ginny Weasly i Harry Potter filmerna idag på tunnelbanan. Hon såg lika snygg ut i verkliga livet som i filmerna. Hade lite lust och fråga var Harry var nånstans.

När pappa, carina och mandan var här får ett par veckor sedan såg jag han som spelar den sunkiga rockstjärnan i Love Actually.

Lite roligare än att se Fredrik Lindström blädra köpfilmer på videouthyrningen vid Odenplan. Men bara lite.

Nu kan vi andas ut, Stockholm bir helt igen

Jag har ju vetat ett tag då calle har skvallrat men detta är så underbart härligt fantastiskt. Vårt vardagsrum är tillbaka!

I augusti 2009 låste Carl-Michael Edenborg för sista gången dörrarna till kaféet som bar hans namn i Gamla stan. Utanför stod hundratals stamgäster och grät.

– Vi har nu under vintern träffat på folk som brukade gå dit, som sett helt vilsna ut. Nu är de välkomna hem igen, berättar Carl-Michael Edenborg.

För Edenborg, som även driver Vertigo förlag och utsågs till en av Stockholms största hjältar i På stans nyårs­nummer, öppnar nämligen upp portarna till ett nytt kafé efter påsk. Det är klassiska Café Soda på Bellmansgatan på Södermalm som tagits över.

– Det har varit fik i lokalen sedan 1937. Faktum är att när vi öppnade Café Edenborg ville vi bli som Soda. Kopian blir originalet.

Fiket får det pappahumordoftande namnet Café Sodom.
– Vi vill att det ska vara ett fritt och dekadent ställe, en mötesplats för udda människor. Det kommer att se ut ungefär som tidigare, vi målar om, köper en ny kaffemaskin och sätter in lite bokhyllor bara. Och så ska vi ha jättebra nätverk för dem som vill sitta och jobba här.
Men framför allt vill man bevara känslan från gamla Café Soda. Förutom ett nytillskott: En liten låda i serveringsrummet, som ska fungera som Vertigo förlags kontor.

Café Edenborg hade gott om stamkunder, många författare. Flera böcker skrevs mer eller mindre i lokalen på Stora Nygatan.

– Folk hade fiket som sitt kontor. De kom på morgonen och åt sedan frukost, lunch och eftermiddagsfikade hos oss. Nu hoppas vi att de kommer hitta till oss igen.

”Oss”, det är förutom Edenborg själv även stora delar av personalen från det tidigare kaféet, totalt sju personer, som nu är med som delägare. ”Sveriges enda kolchos”, skojar Edenborg och hänvisar till gamla sovjetiska kollektivjordbruk.

Café Edenborg fungerade delvis också som festlokal där bokutgivningsgillena var högfrekventa. Men några kvällsaktiviteter blir det inte på Sodom, även om man planerar att ha öppet ”hyfsat sent”. Om allt går enligt planerna slås dörrarna upp på annandag påsk, den 5 april. Författar-Stockholm kan äntligen torka tårarna.

Café Sodom, Bellmansgatan 26, t Mariatorget. Mer information på cafesodom.blogspot.com

DNpåstan

Att skriva

Att skriva tror jag betyder att försöka gripa tag i världen. Det är ett försök att förstå, att sortera, att kunna bruka världen och språket. Att ta sig ann livet.

Dagens visdom från

Erika Tor-Gny Holst som nu ska gå och lägga sig efter en lång dag med frukostklubbem,10 timmar skypekatja, bergman, manusskrivande, haiku, hemtenta, författarskap och många skratt

med hjälp av calle

autumn

Summer falls apart
Muddy footsteps in the yard
Your cardigan sings

bättre?

EDIT: fixad igen.

Höst haikun och exalterade lärare

Hej igen.

Tror jag hittade hösthaikun när jag satt och väntade på att det skulle bli min tur att snacka manus med vår andra lärare; den glada amerikanen, för dagens handledarmöte.

Först haiku:

Nature falls apart
Mud in the hallway comes fast
Your cardigan sings

Är det höst? Är det bra? Vad tycker ni? Kan detta gå?

Men hur gick det då på handledarmötet? Jo det gick finemang. Jag behöver fortfarande jobba på det men han blev väldigt exalterad över det jag försökte berätta och satt och vred och vände på olika beståndsdelar av manuset. Vi hade en djup diskussion om min text och hur jag skulle göra för att få det att funka. Jag var väldigt nöjd med hur jag hade satt upp det hela men tappade farten rätt snart. Han hjälpte mig och nu sitter jag gär och filar och skriver om. Jag behövde en starkare konflikt och ställa rätt frågor.

Att ställa rätt frågor är väldigt viktigt har jag märkt. Hur skulle den och den karaktären reagera? Vad skulle de göra i den här situationen? Hur kan jag visa hur denna person känner sig i en specifik situation? Jättespännande om man gillar sånt här.