Det kanske inte märks så mycket skillnad men detta känns nu så mycket mer som mitt eget rum. Jag var alldeles lycklig när jag fick sova i lakan jag valt själv.
onsdag 23 september 2009
God Bless IKEA
Det kanske inte märks så mycket skillnad men detta känns nu så mycket mer som mitt eget rum. Jag var alldeles lycklig när jag fick sova i lakan jag valt själv.
söndag 20 september 2009
Storhandla; min nya hobby.
Söndagshälsningar.
Idag ska jag bara ta det lugnt hade jag tänkt. Har sprungit runt varenda dag och känner mig något sliten. Enda planen är att jag ska köpa mjölk för det är slut. Jag och aussierna delar mat och kastruller och grejer. Vi var och storhandlade på Asda (ett gigantiskt shoppingcenter en tunnelbanestation bort) och det var det största jag någonsin sett. Galet stor med hur mycket olika sorters mat som hells. Jag vart helt snurrig av alla prylar. Vi köppte massa basvaror och grönsaker och grejer men ändå blev det bara 22 pund/skalle. Billigt. Men jag jagade extrapriser så vi köpte bara saker de hade erbjudande om. Men måste tillbaka och checka i frysdisken, den glömde vi bort. Dessutom hade de ett relativt stort utbud av vin jag inte heller fick chans att granska. Men det sjuka var att nästan allt var halvfabrikat, man kunde köpa så sjukt mycket färdiglagat. Lata britter kan inte äns koka ris själv. Inte konstigt att de är så feta.
När vi kom därifrån var vi extremt trötta, vi kom till asda vid 19 då vi hade vart nere vid Convent Garden och Oxford Street för att handla varma kläder till Aussie tjejerna. Innan de kom hit till London var de och backackade i Spanien och Portugal så de har verkligen ingenting som är varmare än en långärmad t-shirt. Så vi hamnade på Gap och en grym japansk kedja jag aldrig sett förr. De hade jättebilliga grejer och fantastiska flanellskjortor i alla världens färger för bara 240 spänn. Jag köppte inget där men ska nog gå tillbaka. Det enda jag köppte var en svart polotröja på Gap som jag velat ha länge. Samt lite te och kaffe på en underbar Tebutikskedja som fanns både på regents Street och på Oxford Street.
Det bästa var dock att jag var den som hittade mellan Covent Garden och Piccadilly, jag kände igen mig på Leicesters Square och kände mig riktigt världsvan. Jag gillar verkligen områdena kring Covent Garden (som alla andra med tanke på hur mycket folk det är) och vi satte oss på ett Café Nero som låg i närheten och åt lunch. Det var fantastiskt mysigt med stora fönster ut mot gatan och folk som satt och jobbade med laptops eller som en kille som satt med en stor hög med notpapper. Mitt emot låg Paul, det bästa bagerikedjan som vi hittade i Nice förra året.
Jag vet att jag inte kan åka ner dit varje dag och köpa kaffe på Café Nero men att bara åka ner dit med sina böcker och anteckningsblock är en sak jag måste göra. Jag vill utforska mer av London och ta med mig aussie tjejerna och norskan.
Igår kväll hängde vi bara i the common room och så på Casino Royal och Mock The Week. Underbart att vara i det land där de faktiskt visar program jag normalt sett ser på Youtube. Det är kul att det har blivigt ett litet gäng med jag, norskan, britten tom och de två australiensiska tjejerna. Men igår var det massa andra tjejer där också och alla snackar med varandra. Det visade sig att många var rädda för samma sak som jag; att det bara skulle vara små irriterande tonringar. Men de flesta är jättetrevliga trots att de är lite yngre. Men det finns två tjejer som verkligen ser ut som karikatyrer av brittiska tonårstjejer med rött hår och beniga kroppar som springer runt med antingen en te kopp eller en vodkaflaska beroende på när på dygnet jag ser dem.
Nu ska jag försöka hitta något att äta och sen köpa mjölk.
Men jag har iofs nog med stämplar för en gratis kaffe på café nero...
Idag ska jag bara ta det lugnt hade jag tänkt. Har sprungit runt varenda dag och känner mig något sliten. Enda planen är att jag ska köpa mjölk för det är slut. Jag och aussierna delar mat och kastruller och grejer. Vi var och storhandlade på Asda (ett gigantiskt shoppingcenter en tunnelbanestation bort) och det var det största jag någonsin sett. Galet stor med hur mycket olika sorters mat som hells. Jag vart helt snurrig av alla prylar. Vi köppte massa basvaror och grönsaker och grejer men ändå blev det bara 22 pund/skalle. Billigt. Men jag jagade extrapriser så vi köpte bara saker de hade erbjudande om. Men måste tillbaka och checka i frysdisken, den glömde vi bort. Dessutom hade de ett relativt stort utbud av vin jag inte heller fick chans att granska. Men det sjuka var att nästan allt var halvfabrikat, man kunde köpa så sjukt mycket färdiglagat. Lata britter kan inte äns koka ris själv. Inte konstigt att de är så feta.
När vi kom därifrån var vi extremt trötta, vi kom till asda vid 19 då vi hade vart nere vid Convent Garden och Oxford Street för att handla varma kläder till Aussie tjejerna. Innan de kom hit till London var de och backackade i Spanien och Portugal så de har verkligen ingenting som är varmare än en långärmad t-shirt. Så vi hamnade på Gap och en grym japansk kedja jag aldrig sett förr. De hade jättebilliga grejer och fantastiska flanellskjortor i alla världens färger för bara 240 spänn. Jag köppte inget där men ska nog gå tillbaka. Det enda jag köppte var en svart polotröja på Gap som jag velat ha länge. Samt lite te och kaffe på en underbar Tebutikskedja som fanns både på regents Street och på Oxford Street.
Det bästa var dock att jag var den som hittade mellan Covent Garden och Piccadilly, jag kände igen mig på Leicesters Square och kände mig riktigt världsvan. Jag gillar verkligen områdena kring Covent Garden (som alla andra med tanke på hur mycket folk det är) och vi satte oss på ett Café Nero som låg i närheten och åt lunch. Det var fantastiskt mysigt med stora fönster ut mot gatan och folk som satt och jobbade med laptops eller som en kille som satt med en stor hög med notpapper. Mitt emot låg Paul, det bästa bagerikedjan som vi hittade i Nice förra året.
Jag vet att jag inte kan åka ner dit varje dag och köpa kaffe på Café Nero men att bara åka ner dit med sina böcker och anteckningsblock är en sak jag måste göra. Jag vill utforska mer av London och ta med mig aussie tjejerna och norskan.
Igår kväll hängde vi bara i the common room och så på Casino Royal och Mock The Week. Underbart att vara i det land där de faktiskt visar program jag normalt sett ser på Youtube. Det är kul att det har blivigt ett litet gäng med jag, norskan, britten tom och de två australiensiska tjejerna. Men igår var det massa andra tjejer där också och alla snackar med varandra. Det visade sig att många var rädda för samma sak som jag; att det bara skulle vara små irriterande tonringar. Men de flesta är jättetrevliga trots att de är lite yngre. Men det finns två tjejer som verkligen ser ut som karikatyrer av brittiska tonårstjejer med rött hår och beniga kroppar som springer runt med antingen en te kopp eller en vodkaflaska beroende på när på dygnet jag ser dem.
Nu ska jag försöka hitta något att äta och sen köpa mjölk.
Men jag har iofs nog med stämplar för en gratis kaffe på café nero...
fredag 18 september 2009
Australien i London
Hej igen!
Ja igår var alltså sista dagen för Mamma och Tomas i London. Vi hade en heldag då jag tog tunnelbanan ner till stan för att möta upp dem på Piccadilly. Bara det gjorde att allting kändes på riktigt plötsligt. Åka tunnelbana ner till Piccadilly Circus för att möa upp folk. Här ska jag verkligen bo.
I alla fall började vi dagen med att fika på Costa (där vid St James kyrka vilket Belle vet var det är) och sen gå till Hatchards och Fortune & Mason. Jag köppte en roman för att ha nånting att läsa och fick marmelad. Resten av dagen var i stort sett shopping. Det fixades brittiskt simkort (jag sa maila ut det numret), byxor till Tomas, saker för mitt rum för att göra det mysigare (den rutiga pläden, glas och en till handduk), väska och scarf till mamma, karta över London för mig etc. etc. Vi hade en heldag på stan och gick sen och åt på en fransk restaurang i Soho. Det var en underbar dag och jag hade jättekul. Väldigt mysigt att få hänga med dem och ha lite av en lyxdag.
Att sen ta farväl på Picadilly var en blandad känsla. Samtidigt som stor frihet var det läskigt. Nu var jag verkligen ensam i den här gigantiska staden. När jag kom hem var jag väldigt trött och lite moody. Men då mötte jag upp Louise (en av norskorna, den jag snackat mest med) och de två australiensiska tjejerna Phoebe och Izzi. Vi började gensast snacka och jag gjorde en kopp te och hakade på deras middag nere i allrummet. Vi träffade också en ny tjej från Wales som just flyttat in och hon kom också med. Nere i allrummet kom Tom, en brittisk kille som australienarna snackat med då de har en gemensam kärlek till den australiensiska nationalsporten footie. Vi hade det skitkul och satt och snacka och spelade sån där gammal bordsfotboll med trägubbar man snurrar på. I alla fall ska vi dras med nästa helg till slutspelet i footie som kommer att visas på en australiensisk bar tidigt på morgonen nästa Lördag. Ska bli sjukt kul.
Nu käns allt jättebra för alla är så trevliga och öppna. Igår på tunnelbanan hem kände jag mig ensam men det gör jag inte längre. Idag ska vi fixa biljetter till en Brighton resa som arrangeras på Söndag, fixa biljetterna till Footie matchen och åka till Asda och storhandla. Sen var det visst fest på Trent Park Bar ikväll.
Andra planer är att åka till Ikea nästa vecka för att köpa saker till rummen (väldigt lite förvaring) och sen har vi planer på att åka upp till Skottland längre fram i höst.
Det enda negativa är att de jag kommit närmast bara stannar ett år eller mindre. Men Wales tjejen ska vara här i tre år så jag ska försöka snacka mer med henne.
Ja igår var alltså sista dagen för Mamma och Tomas i London. Vi hade en heldag då jag tog tunnelbanan ner till stan för att möta upp dem på Piccadilly. Bara det gjorde att allting kändes på riktigt plötsligt. Åka tunnelbana ner till Piccadilly Circus för att möa upp folk. Här ska jag verkligen bo.
I alla fall började vi dagen med att fika på Costa (där vid St James kyrka vilket Belle vet var det är) och sen gå till Hatchards och Fortune & Mason. Jag köppte en roman för att ha nånting att läsa och fick marmelad. Resten av dagen var i stort sett shopping. Det fixades brittiskt simkort (jag sa maila ut det numret), byxor till Tomas, saker för mitt rum för att göra det mysigare (den rutiga pläden, glas och en till handduk), väska och scarf till mamma, karta över London för mig etc. etc. Vi hade en heldag på stan och gick sen och åt på en fransk restaurang i Soho. Det var en underbar dag och jag hade jättekul. Väldigt mysigt att få hänga med dem och ha lite av en lyxdag.
Att sen ta farväl på Picadilly var en blandad känsla. Samtidigt som stor frihet var det läskigt. Nu var jag verkligen ensam i den här gigantiska staden. När jag kom hem var jag väldigt trött och lite moody. Men då mötte jag upp Louise (en av norskorna, den jag snackat mest med) och de två australiensiska tjejerna Phoebe och Izzi. Vi började gensast snacka och jag gjorde en kopp te och hakade på deras middag nere i allrummet. Vi träffade också en ny tjej från Wales som just flyttat in och hon kom också med. Nere i allrummet kom Tom, en brittisk kille som australienarna snackat med då de har en gemensam kärlek till den australiensiska nationalsporten footie. Vi hade det skitkul och satt och snacka och spelade sån där gammal bordsfotboll med trägubbar man snurrar på. I alla fall ska vi dras med nästa helg till slutspelet i footie som kommer att visas på en australiensisk bar tidigt på morgonen nästa Lördag. Ska bli sjukt kul.
Nu käns allt jättebra för alla är så trevliga och öppna. Igår på tunnelbanan hem kände jag mig ensam men det gör jag inte längre. Idag ska vi fixa biljetter till en Brighton resa som arrangeras på Söndag, fixa biljetterna till Footie matchen och åka till Asda och storhandla. Sen var det visst fest på Trent Park Bar ikväll.
Andra planer är att åka till Ikea nästa vecka för att köpa saker till rummen (väldigt lite förvaring) och sen har vi planer på att åka upp till Skottland längre fram i höst.
Det enda negativa är att de jag kommit närmast bara stannar ett år eller mindre. Men Wales tjejen ska vara här i tre år så jag ska försöka snacka mer med henne.
Först bilder
Mina böcker
Min heldag med Mamma och Tomas
Utsikten från mitt rum
Det något spartanska men relativt stora köket (alla andras kök är hälften så stora)
Mitt Rum
onsdag 16 september 2009
Är framme
Jag är just nu skittrött av alla intryck och brist på sömn etc. men tar det i punkter.
- Tog en evighet att ta sig hit och det ligger rätt off.
- Först kändes det bara jobbigt. Allt är slitet och jag var trött och hungrig. Så jag, mamma och Tomas gick och köppte mat och sen åkte de till hotellet och jag tog mig tillbaka till skolan. Det går däremot gratisbussar mellan Campuset och tunnelbanan vilket är underbart.
- Kommer tillbaka och träffar alla tjejer (det var single-sex på min våning) som är jättesnälla. Det är två norskor, två australiensare och ett gäng britter. Men alla springer runt mellan våningarna och korridorerna och lånar varandras kök etc.
- Badrummen är jättefräsha och efter en tur fick jag äran att tydligen ha det finaste rummet.
- Måste köka kastruller och stekpannor, det fanns tydligen inte fast jag trodde det fanns. Men vi har ett grymt common room där nere med plattv och bean bags och grejer.
- Allt känns mycket bättre nu men lyckades låsa mig ute men det löste sig.
- Gratis internet.
- Förstår inte att jag ska bo här och inte komma hem föräns jul. Känns bara som en snurrig semester so far.
- Väldigt lite information från universitetet. Men ska kolla deras hemsida.
- Tog en evighet att ta sig hit och det ligger rätt off.
- Först kändes det bara jobbigt. Allt är slitet och jag var trött och hungrig. Så jag, mamma och Tomas gick och köppte mat och sen åkte de till hotellet och jag tog mig tillbaka till skolan. Det går däremot gratisbussar mellan Campuset och tunnelbanan vilket är underbart.
- Kommer tillbaka och träffar alla tjejer (det var single-sex på min våning) som är jättesnälla. Det är två norskor, två australiensare och ett gäng britter. Men alla springer runt mellan våningarna och korridorerna och lånar varandras kök etc.
- Badrummen är jättefräsha och efter en tur fick jag äran att tydligen ha det finaste rummet.
- Måste köka kastruller och stekpannor, det fanns tydligen inte fast jag trodde det fanns. Men vi har ett grymt common room där nere med plattv och bean bags och grejer.
- Allt känns mycket bättre nu men lyckades låsa mig ute men det löste sig.
- Gratis internet.
- Förstår inte att jag ska bo här och inte komma hem föräns jul. Känns bara som en snurrig semester so far.
- Väldigt lite information från universitetet. Men ska kolla deras hemsida.
tisdag 15 september 2009
sista dagen i Sverige på ett tag
Jahap. Så var snart sista dagen i Sverige slut. Jag har packat allt förutom en del toalettprytlar i två stora väskor samt handbagage. Det är drygt 40 kilo. Nu har jag verkligen försökt att ta bort saker, har nästan inga böcker med mig och inte mycket annat tungt. Det är kläder. Massa kläder. Jag ska flytta till ett ställe där det är rått väder hela hösten och vintern, kläder behövs. Jag och min packarkompis katja har varit sjukt effektiva och verkligen vägt så att alla kilo är grundligt utnyttjade.
Jag var också en sväng på Gateau och sa hej då till Nathalie, Belle och Persson. Kändes sjukt konstigt men samtidigt bra. Jo jag ska åka och allt kommer bli jättebra, det kommer gå fint. Men det är ju sorgligt att säga adjö till ens närmaste vänner.
Jag sitter vid datorn och skriver medan Katjan ligger och läser. Ett sista häng innan jag drar. Sen ska det hängas på skype. Alla måste skaffa skype btw. Då kan man hänga på telefon och ha det allmänt mysigt.. MYCKET VIKTIGT!
Resefebern sitter stadigt i magen nu.
Jag ska flytta till London.
GAHHHH!
Jag var också en sväng på Gateau och sa hej då till Nathalie, Belle och Persson. Kändes sjukt konstigt men samtidigt bra. Jo jag ska åka och allt kommer bli jättebra, det kommer gå fint. Men det är ju sorgligt att säga adjö till ens närmaste vänner.
Jag sitter vid datorn och skriver medan Katjan ligger och läser. Ett sista häng innan jag drar. Sen ska det hängas på skype. Alla måste skaffa skype btw. Då kan man hänga på telefon och ha det allmänt mysigt.. MYCKET VIKTIGT!
Resefebern sitter stadigt i magen nu.
Jag ska flytta till London.
GAHHHH!
måndag 14 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
