Att säga hejdå och tack med en laxjansson

Hej då.

Jag vill inte blogga här mer. Det har blivigt för mycket återberättande av vardag, av det-här-har-jag-gjort-i-helgen snack. Det har resulterat i att jag inte uppdaterar längre, jag orkar inte med det. Jag känner mig inte inspirerad av den här bloggen. Jag vill skriva för skrivandet skull, jag vill komponera bra texter där jag kan utveckla saker djupare. Eller posta bilder, musik, texter och andra grejer som inspirerar mig. Man kan ju påstå att jag lika gärna kan göra det här, på den gamla bloggen men jag känner att jag behöver riva ut helt och hållet för att få det att fungera. Dessutom är blogger inte användarvänligt alls. Jag sätter en hög ribba, jag vet men jag tror det behövs. Så inget mer genuint dagboksbloggande....

...förutom en sista post då det har hänt väldigt mycket på senaste tiden.

För cirka tre veckor sedan meddelade Louise att hon ville flytta ut. För att göra en lång historia kort så har det att göra med att vi hyr lägenheten i andra hand vilket gör det svårt med att skaffa jobb och dylikt. Det gjorde att jag fick lite panik den dagen hon berättade det men tack gode gud var Katja här och kunde lugna ner mig. Men jag skickade ett lite halv på skämt sms till Calle om han ville flytta hit. Han sa att han skulle tänka på det men jag trodde ju inte att han skulle nappa. Dessutom var det flera som visade sig vara intresserade i skolan och dylikt. Sedan förlorade jag min mobil när vi var ute förra veckan vilket inte kändes så kul alls men jag köpte en ny i måndags (nya iphonen, den är underbar) vilket jag ändå hade behövt rätt snart eftersom min gamla var på väg att haverera. Det får mig för övrigt att garva när jag ser framför mig den person som tog den upptäcker att det är en snart tre år gammal sak som är halvpaj. Dessutom meddelade Calle nu i veckan att han verkligen vill flytta. En god vän (träffades på litteraturvetenskapen för tre år sedan och mitt vanliga Edenborgs/Sodom sällskap) från Stockholm ska flytta till London. Det känns surrealistiskt men väldigt fint. En annan fin sak är att Harriett och Travis har beslutat sig för att komma till Stockholm över nyår. Det kommer bli underbart. Jag umgås nästan bara med Harriett, Travis och Aimee nuförtiden. De har kommit att betyda väldigt mycket för mig. De var ju i Stockholm i sommras hela bunten men nu kommer två på vintern också. Då måste ni hemma träffa dem.

Juste. Jag sa ju att jag inte ville blogga här mer vilket innebär att jag skapat en ny blogg;

https://erikaholst.wordpress.com/

Spara adressen och följ den, jag ska försöka att göra den bättre än den här gamla trasan.

Nu väntar min laxjansson (arla appen i iponen är bäst)

hepphepp

Jag lever efter en helg av Londonutforskande med Calle och Viktor. Det var fantastiskt trevligt men lite regnigt och kaosartat då det var tunnelbanestrejk igår. Men nu är det bara en vecka kvar till universitetet börjar! Det ska bli riktigt kul att komma tillbaka.

http://www.pastan.nu/bloggen/inlagg/rocky-3-oktober.3094

Hejhejhejhejhejhejhej

Det här med tunga böcker är högts irreterande. Man kan ju inte ta med dem utan att knäcka ryggen och irretera minst tolv gamla tanter på tunnelbanan. Jag känner mig högst imobil som konstvetare. World History Of Art boken väger 3,8 kilogram. Meh.

Man lär helt enkelt känna sig lägenhet bättre på det här sättet. Eftersom jag är lat och inte orkar dra med den. Men nu har jag ett par alternativa cafeer som är närmare än foyles jag måste testhänga på.

Så vad har jag ägnat mig åt mer än att läsa om grkerromaregamlatråkkristna etc. etc.?

- läst muminböcker

- vart på en tv-inspelning för nån stand-up grej som Travis hade biljetter till

- hängt med Harriet, Aimee, Travis etc.

- Sett Grace Kelly utställning på Victoria & Albert

- Skypat med Katja

- Dammat lägenheten

- Städat Louises rum (Lördag morgon kommer hon den rackaren)

- Lyssnat på nya Säkert plattan minst hundra gånger.

- Lagat mat

- Oroat mig över SD

- Lyssnat på P1

- Varit lite smått exhalterad över hela tillvaron just nu

- Planerat hur vi ska spendera tiden när Calle 6 Victor kommer på Onsdag

- Kännt mig lite stressad över tillvaron just nu.

- Skrytit över att jag ska se stephen Fry på Albert Hall (ikväll!)

Vad har ni gjort ni som läser min blogg? Finns ni? Ni är så tysta förstår ni.

Det regnar i London

Nej jag är inte sällskapssjuk

Jo jag bor ju själv nu utan en blond norska att hålla mig sällskap. Jag har ju haft sällskap hela sommaren av diverse föräldrar och dylikt och då blir det lite konstigt att vara ensam igen. Men det är bra, det är nåt man ska kunna, stå ut med sig själv. Men jag blir lätt smått paranoid och raslös när jag är ensam och tycker synd om mig själv (patetisk dum grej), speciellt när jag är hungrig.

Det har resulterat i att jag bokade biljett till att se Stephen Fry uppträda med nån slags stand-up nästa vecka. HYSTERISKT DYRT! Men det är Stephen Fry. Min man i tweed, min favoritbritt, min krydda i tillvaron. Fast jag köpte hans nyutkomna del två i hans självbiografiska serie. Har blitt lite irreterad av den nästan, "ja, jag fattar att du känner varenda jävel och gick du verkligen på camebridge". Detta är något nytt i min relation till karl, irretationen. Får se hur det artar sig när jag har läst mer och sett honom live.

Men ensamheten får jag lära mig. Ensamhet är något mycket vanligt i den moderna människans liv, vi ska kunna klara oss själva. Vi ska kunna ta hand om oss och underhålla oss utan att få psykbryt och ringa varenda nummer som finns i vår telefonlista (nej, det har inte hänt en, jag bara ger exempel). Jag ska kunna sitta här och plugga utan att sitta på facebook hela tiden (jepp, skyldig your honour). Jag jobbar på det.

beatles och hundarna undrar ni då? Tycket bara de var fina.

Att städa in hösten

Jag befinner mig i en nystädad lägenhet som luktar höst och homus och mår fint. Det är annorlunda nu. Det är tommare. Saknar Louise. Men bästa Harriet och jag tog oss hela vägen från Heathrow till Arsenal med våra jätteväskor. Sedan gick vi till puben och drack cider och åt redig mat. Då var man hemma i London igen på riktigt.

Att handla mat och skrubba dush kändes som att verkligen ta sig ann september, ta sig ann vardagen med hjälp av jiff, äpplen, morötter, flingor, ägg, mjölk och andra grönsaker.

Louise kommer hem igen den 25:e

Men vaknade 07.57 imorse och kunde inte somna om, oflyt.

Men katja kommer och är här mellan 12:e och 16:e oktober.

Men lyssna på Bonnie Prince Billy.

Men jag har inget kaffe hemma.

Men ikväll ska jag träffa Aimee och harriet och kanske Travis.

Men nu borde jag plugga konstvetenskap då jag släpat hit de där tunga böckerna.

Den här hösten ska spenderas i en vinröd kofta

Då var det hej hej och tack igen då. Tack för en underbar sommar.

Tack för
massa umgänge,
musik,
ölande,
dansande,
familj,
jobb,
popagandanade,
klagande på kunder,
kaffefläckar,
skratt,
bäbisgos,
sodomhäng,
regn,
stockholmspromenader,
fika,
finnhamnsmys,
elinroadtrippar,
sol,
frankrikesvett,
sommarslapp,
böcker
och annat fint.

Imorgon drar jag och mina (jepp, blir en extra väska) tunga väskor tillbaka till London med en Harriet som står och tar emot mig på Heathrow. Det ska bli skönt att komma tillbaka nu. Jag återvänder till London-vardagen som kommer te sig annorlunda ut. Det känns fantastiskt att det är folk som bokstavligen tar emot mig men samtidigt så är det många som inte är där längre. Nu kommer skypandet få andra tidsskillnader att spela med. Inte bara en timme till Sverige utan fem till östra USA också. London är tydligt men ändå helt nytt. Jag känner staden men vi kommer nu gå in i en djupare diskussion. Vi har mätt av varandra, staden och jag, och kan nu bara gå vidare.

Fint att så många dessutom vill komma oich hälsa på. Först ut är Calle och Viktor om cirka två veckor och sen vill Katjan komma i Oktober. Garanterat är att Mamma och Tomas kommer i November men sen vill ju Ylva och Dan och Anders, Jennie och Amelie också komma. Kul kul.